Jag vet inte om jag är den som ser helt fel ekonomiskt och om man lever tillsammans, men jag har fått lära av mina föräldrar att man hjälps åt.
Jag tjänar knappa 10.000kr efter skatt, jag har min bostad att betala än eftersom att min inom parentes sambo vill att jag har den kvar så länge.
Hyran är på 4000kr.
Vi bor mer eller mindre ihop men jag betalar det mesta av maten. Han är väldigt kräsen och vill ha dyrt och lyxigt, absolut inte snålmat, så matkostnad per månad går på dryga 5.000kr.
Så summan av kardemumman, jag har typ inget kvar efter matkostnader o hyran...
Han i sin tur har ut ungefär 32.000kr per månaden.
Han har barn sedan tidigare liksom mig.
Han köper bilar och andra motorfordon för över miljonen., köper dyra kläder, köper det han vill och ser.
Och jag får sälja mina saker för att klara det ekonomiskt, fått sälja mycket av barnens saker för att kunna ha pengar till oss.
Jag vet att jag inte behövt göra så här om jag vore ensam. Jag köper helt enkelt inte mat för 5000kr per månad. Jag har aldrig råd att köpa något till mina barn och sedan jag träffade min nuvarande, iaf sedan vi började mer att bo ihop, så har jag bara fått det sämre ekonomiskt, kan inte minnas när jag hade det så här illa. Vi har talat om ekonomin och han har frågat hur mycket jag tjänar och hur mycket hyran är på men det verkar inte ha någon betydelse.
Jag vet hur viktigt pengar är för honom. Han skulle aldrig kunna leva svenssonliv utan han har det så bra ekonomiskt så han kan leva dyrt och han har även sagt att han vill ha det så och skulle han inte ha det så eller att förhållandet lider ekonomiskt så skulle det ta slut förr eller senare.
Känns som att jag ger hela mig för förhållandet och snart har jag tappat mig helt och hållet.
Jag vet inte, men jag skulle tro att han ser det som så att det är upp till mig om jag vill vara med honom, jag har mitt egna hem och har jag inte råd att leva så här så får jag se till att göra något åt det.
Förvisso är det rätt tänkt men jag gillar inte att jag ska ta hela matkostnaderna.
Känner mig som någon askunge som ger hela mig, jag fixar maten, jag städar och tar hand om barn och han lever sitt liv i lyx o flärd och jag får bara titta på.
Då hade det varit bäst om jag hade en likasinnad och som ser till vårt bästa och inte tvärtom. Jag har i tidigare förhållanden tjänat mer än killen, när jag haft mer i lön än jag har idag. Jag köpte mer då, jag såg till att min kille hade pengar över och såg självklart till hans och vårt bästa.
Men det är min syn på det hela, hur ett förhållande ska vara.
1
Ekonomisk uppdelning Jag vet inte om jag är den som ser helt fel ekonomiskt och om man lever tillsammans, men jag har fått lära av mina föräldrar att man hjälps åt.
Jag tjänar knappa 10.000kr efter skatt, jag har min bostad att betala än eftersom att min inom parentes sambo vill att jag har den kvar så länge.
Hyran är på 4000kr.
Vi bor mer eller mindre ihop men jag betalar det mesta av maten. Han är väldigt kräsen och vill ha dyrt och lyxigt, absolut inte snålmat, så matkostnad per månad går på dryga 5.000kr.
Så summan av kardemumman, jag har typ inget kvar efter matkostnader o hyran...
Han i sin tur har ut ungefär 32.000kr per månaden.
Han har barn sedan tidigare liksom mig.
Han köper bilar och andra motorfordon för över miljonen., köper dyra kläder, köper det han vill och ser.
Och jag får sälja mina saker för att klara det ekonomiskt, fått sälja mycket av barnens saker för att kunna ha pengar till oss.
Jag vet att jag inte behövt göra så här om jag vore ensam. Jag köper helt enkelt inte mat för 5000kr per månad. Jag har aldrig råd att köpa något till mina barn och sedan jag träffade min nuvarande, iaf sedan vi började mer att bo ihop, så har jag bara fått det sämre ekonomiskt, kan inte minnas när jag hade det så här illa. Vi har talat om ekonomin och han har frågat hur mycket jag tjänar och hur mycket hyran är på men det verkar inte ha någon betydelse.
Jag vet hur viktigt pengar är för honom. Han skulle aldrig kunna leva svenssonliv utan han har det så bra ekonomiskt så han kan leva dyrt och han har även sagt att han vill ha det så och skulle han inte ha det så eller att förhållandet lider ekonomiskt så skulle det ta slut förr eller senare.
Känns som att jag ger hela mig för förhållandet och snart har jag tappat mig helt och hållet.
Jag vet inte, men jag skulle tro att han ser det som så att det är upp till mig om jag vill vara med honom, jag har mitt egna hem och har jag inte råd att leva så här så får jag se till att göra något åt det.
Förvisso är det rätt tänkt men jag gillar inte att jag ska ta hela matkostnaderna.
Känner mig som någon askunge som ger hela mig, jag fixar maten, jag städar och tar hand om barn och han lever sitt liv i lyx o flärd och jag får bara titta på.
Då hade det varit bäst om jag hade en likasinnad och som ser till vårt bästa och inte tvärtom. Jag har i tidigare förhållanden tjänat mer än killen, när jag haft mer i lön än jag har idag. Jag köpte mer då, jag såg till att min kille hade pengar över och såg självklart till hans och vårt bästa.
Men det är min syn på det hela, hur ett förhållande ska vara.
Alltså det där låter helt galet! Jag skulle ta ett rejält snack med honom. Börja med att kräva att ni lägger 2500 kr var i mat. Det är en helt rimlig kompromiss. Går han inte med på det - dra innan du blir ruinerad.
2
Alltså det där låter helt galet! Jag skulle ta ett rejält snack med honom. Börja med att kräva att ni lägger 2500 kr var i mat. Det är en helt rimlig kompromiss. Går han inte med på det - dra innan du blir ruinerad.
Jag frågar mig - har du diskuterat det med honom? Frågat honom om han tycker att uppdelningen är rättvis, och bett honom förklara på vilket sätt i så fall? Och förklarat själv varför _du_ inte tycker att uppdelningen är rättvis?
För så som du beskriver det är det förstås inte rättvist. Du ska såklart inte behöva sälja av dina och barnens saker för att klara ekonomin, medan han köper svindyra prylar och fordon och dessutom låter dig betala all mat! Fy så nedrigt.
Men om du inte har sagt något kanske han tror att det funkar fint för dig ekonomiskt? Då måste du berätta för honom att det gör det inte.
3
Jag frågar mig - har du diskuterat det med honom? Frågat honom om han tycker att uppdelningen är rättvis, och bett honom förklara på vilket sätt i så fall? Och förklarat själv varför _du_ inte tycker att uppdelningen är rättvis?
För så som du beskriver det är det förstås inte rättvist. Du ska såklart inte behöva sälja av dina och barnens saker för att klara ekonomin, medan han köper svindyra prylar och fordon och dessutom låter dig betala all mat! Fy så nedrigt.
Men om du inte har sagt något kanske han tror att det funkar fint för dig ekonomiskt? Då måste du berätta för honom att det gör det inte.
Hej
Jag ska inte skriva mer än att det är precis som Mary T skriver, du har jag aldrig tagit upp det, du måste prata om det.
Så nästa månad, så betalar du allt som du måste betala, säger att de pengarna har du kvar resten av månaden. Han visste att du var arbetslös när in träffades, så det kan inte komma som en chock
Kram
4
Hej
Jag ska inte skriva mer än att det är precis som Mary T skriver, du har jag aldrig tagit upp det, du måste prata om det.
Så nästa månad, så betalar du allt som du måste betala, säger att de pengarna har du kvar resten av månaden. Han visste att du var arbetslös när in träffades, så det kan inte komma som en chock
Kram
Du sköter hemmet och tar hand om barnen och dessutom betalar du för det som är nödvändigt så att han kan roa sig med sina pengar alltså. Det är självklart inte vettigt och det tycker uppenbarligen inte du heller. Alltså måste du ta upp det med honom och passar det inte honom att bidra rättvist både praktiskt och ekonomiskt så får du fråga dig om du vill leva så eller inte.
5
Du sköter hemmet och tar hand om barnen och dessutom betalar du för det som är nödvändigt så att han kan roa sig med sina pengar alltså. Det är självklart inte vettigt och det tycker uppenbarligen inte du heller. Alltså måste du ta upp det med honom och passar det inte honom att bidra rättvist både praktiskt och ekonomiskt så får du fråga dig om du vill leva så eller inte.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
