Ledsen
Styvfamiljer
  1. Anonym
    #1

    Ledsen

    Jag har, äntligen, träffat någon jag trivs med och allt känns bra. Nu är det så att jag har barn och även han.
    Mitt boende är 4 mil från hans och mina barn går givetvis skola där min bostad är.

    Min bostad tog jag mest pga en separation för ett par år sedan ( inte barnens pappa) och tanken var att finna ett annat och större, är endast en liten 2:a.
    Mina barn är ganska stora nu, varav ena går på högstadiet.
    Jag bodde tidigare i samma ort som min nya bor i och visst det var lite bökigt med skolbuss och skjuts så pass långt men det gick.

    Till saken hör är att jag och barnens pappa inte alls bott på orten där jag har bostaden, särskilt länge och jag har aldrig trivts där.
    Varje gång jag åker till min bostad känns allt surt, trivs inte alls och det känns som något tillfälligt bara.
    Dessutom finns inga jobb alls där om man inte vill arbeta inom äldreomsorg vill säga.

    Jag och min nya har nu varit i 1.5 år och jag hade tänkt fråga honom om steg till sambo... Men så sa han dagen innan jag ska åka till mitt, att jag inte ska vara ledsen då vi kommer ha det så här i många år framöver och att vi lär det så länge barnen går i skola...
    Det skulle innebära 5år tills min yngsta går i 9:an... ;-(

    Jag känner som så här nu, jag behöver större bostad, jag trivs inte där min bostad finns, jag har inget jobb där och allt känns upp o ner.
    Ska jag ordna större boende någon annanstans? Dvs i den orten min nye bor i och så får det bli vad det blir av detta..?
    Eller ska jag ta större bostad i den orten jag nu har bostad och istället pendla 4 mil enkel resa till jobb?

    Min största önskan är att ha en familj igen, någon att dela livet med, någon att dela hemmet med.. Just nu känns det väldigt långt bort och att vänta 5år tills jag flyttar ihop med någon.. Nej, det väntar jag inte på.

    Hur hade ni gjort??
    känner mig helt vilsen i detta..
    Men mina egna tankar har varit att flytta till orten där min nye bor, till eget och bygga upp mitt liv själv. Och att jag löser det praktiskt med mina barn, dvs de kan åka buss några dagar i veckan och några dagar kan jag köra dem.
  2. 1
    Ledsen Jag har, äntligen, träffat någon jag trivs med och allt känns bra. Nu är det så att jag har barn och även han.
    Mitt boende är 4 mil från hans och mina barn går givetvis skola där min bostad är.

    Min bostad tog jag mest pga en separation för ett par år sedan ( inte barnens pappa) och tanken var att finna ett annat och större, är endast en liten 2:a.
    Mina barn är ganska stora nu, varav ena går på högstadiet.
    Jag bodde tidigare i samma ort som min nya bor i och visst det var lite bökigt med skolbuss och skjuts så pass långt men det gick.

    Till saken hör är att jag och barnens pappa inte alls bott på orten där jag har bostaden, särskilt länge och jag har aldrig trivts där.
    Varje gång jag åker till min bostad känns allt surt, trivs inte alls och det känns som något tillfälligt bara.
    Dessutom finns inga jobb alls där om man inte vill arbeta inom äldreomsorg vill säga.

    Jag och min nya har nu varit i 1.5 år och jag hade tänkt fråga honom om steg till sambo... Men så sa han dagen innan jag ska åka till mitt, att jag inte ska vara ledsen då vi kommer ha det så här i många år framöver och att vi lär det så länge barnen går i skola...
    Det skulle innebära 5år tills min yngsta går i 9:an... ;-(

    Jag känner som så här nu, jag behöver större bostad, jag trivs inte där min bostad finns, jag har inget jobb där och allt känns upp o ner.
    Ska jag ordna större boende någon annanstans? Dvs i den orten min nye bor i och så får det bli vad det blir av detta..?
    Eller ska jag ta större bostad i den orten jag nu har bostad och istället pendla 4 mil enkel resa till jobb?

    Min största önskan är att ha en familj igen, någon att dela livet med, någon att dela hemmet med.. Just nu känns det väldigt långt bort och att vänta 5år tills jag flyttar ihop med någon.. Nej, det väntar jag inte på.

    Hur hade ni gjort??
    känner mig helt vilsen i detta..
    Men mina egna tankar har varit att flytta till orten där min nye bor, till eget och bygga upp mitt liv själv. Och att jag löser det praktiskt med mina barn, dvs de kan åka buss några dagar i veckan och några dagar kan jag köra dem.
  3. Anonym
    #2
    Egentligen har min fråga inte så mycket med min nye att göra, utan mer hur jag ska göra i detta.
    Dels känner jag att barnen får lite längre till deras skola men även för kompisar.
    För då vi båda har barn på varsitt håll så är ju det bästa att ha varsitt boende ett bra tag innan man förhastar sig, även om jag skulle vilja ha en familj, men det är ju inte alla gånger så lätt att göra det man vill.


    Jag älskar honom oerhört och även om det innebär att vi inte kan bo ihop förrän om 5år så är det så, men det jag menade var att jag kan inte vänta 5år på att ordna ny bostad, utan det lär ske inom kort med tanke på att barnen också måste ha egna rum.


    Visst, barn kan lätt anpassa sig och 4 mil är kanske inte väldigt långt.
    Men nu har jag provat på att bo på orten och jag trivs helt enkelt inte. De vänner jag har bor på den orten min nye bor i så det känns inte alls roligt det här.


    Jag har hört mig för och det finns bostäder att hyra privat både i orten där min nye bor men även 1 mil söder om det så där är det inte några större problem att finna bostad...
    Men ska man vänta ett halvår eller ett år och se hur situationen är då eller ska man tala med barnen redan nu och se hur dem ser på det, låta dem uttala sig så jag inte bestämmer något i förväg innan dem sagt sitt..


    Nu kanske ni tänker "ja men du har ju redan bott 4 mil ifrån barnen tidigare..." Ja, det har jag gjort. Nu var dem lite yngre än vad dem är idag och då kunde jag inte släppa dem ensamma med bussen varje dag utan valde att köra dem.
    Och när jag flyttade därifrån så hade jag just då inget annat val. Jag visste heller inte om jag skulle trivas eller inte.
    Nu vet jag bättre och jag trivs inte alls. :-/
  4. 2
    Egentligen har min fråga inte så mycket med min nye att göra, utan mer hur jag ska göra i detta.
    Dels känner jag att barnen får lite längre till deras skola men även för kompisar.
    För då vi båda har barn på varsitt håll så är ju det bästa att ha varsitt boende ett bra tag innan man förhastar sig, även om jag skulle vilja ha en familj, men det är ju inte alla gånger så lätt att göra det man vill.


    Jag älskar honom oerhört och även om det innebär att vi inte kan bo ihop förrän om 5år så är det så, men det jag menade var att jag kan inte vänta 5år på att ordna ny bostad, utan det lär ske inom kort med tanke på att barnen också måste ha egna rum.


    Visst, barn kan lätt anpassa sig och 4 mil är kanske inte väldigt långt.
    Men nu har jag provat på att bo på orten och jag trivs helt enkelt inte. De vänner jag har bor på den orten min nye bor i så det känns inte alls roligt det här.


    Jag har hört mig för och det finns bostäder att hyra privat både i orten där min nye bor men även 1 mil söder om det så där är det inte några större problem att finna bostad...
    Men ska man vänta ett halvår eller ett år och se hur situationen är då eller ska man tala med barnen redan nu och se hur dem ser på det, låta dem uttala sig så jag inte bestämmer något i förväg innan dem sagt sitt..


    Nu kanske ni tänker "ja men du har ju redan bott 4 mil ifrån barnen tidigare..." Ja, det har jag gjort. Nu var dem lite yngre än vad dem är idag och då kunde jag inte släppa dem ensamma med bussen varje dag utan valde att köra dem.
    Och när jag flyttade därifrån så hade jag just då inget annat val. Jag visste heller inte om jag skulle trivas eller inte.
    Nu vet jag bättre och jag trivs inte alls. :-/
  5. Medlem sedan
    Sep 2014
    #3
    Han kanske faktiskt antog att ni skulle ha det så här i fem år till pga att ni båda har barn på varsin ort.
    Säg till honom att du kan tänka dig att flytta till hans ort och var ärlig med att du gärna vill bli sambo redan nu. Ni har ändå varit tillsammans i 1,5 år så ni borde verkligen kunna vara öppna och prata med varandra.
    Lika bra att vara rak och ärlig på en gång så slösar du ingen tid i onödan. Vill ni inte åt samma håll så vet du det iaf säkert. Ovisshet är det jobbigaste som finns!
    Lycka till!
  6. 3
    Han kanske faktiskt antog att ni skulle ha det så här i fem år till pga att ni båda har barn på varsin ort.
    Säg till honom att du kan tänka dig att flytta till hans ort och var ärlig med att du gärna vill bli sambo redan nu. Ni har ändå varit tillsammans i 1,5 år så ni borde verkligen kunna vara öppna och prata med varandra.
    Lika bra att vara rak och ärlig på en gång så slösar du ingen tid i onödan. Vill ni inte åt samma håll så vet du det iaf säkert. Ovisshet är det jobbigaste som finns!
    Lycka till!
  7. Medlem sedan
    Jul 2006
    #4
    Bor barnen med dig på heltid eller på halvtid? Hur bor hans barn?

    Det allra bästa tänker jag vore om du kunde bo hos honom när ni inte har barn. Då får du bo med honom och även bo på den orten du trivs. Om ni kan ordna det så på halvtid så är det kanon. Dina barn bor just nu på orten där de går i skola. Det är säkert mycket värt för dem. Om jag vore du skulle jag söka en större bostad på den orten och bo där med barnen varannan vecka, och sedan bo hos den nya varannan vecka.

    Detta baserat på att ni har era barn varannan vecka, och att ni kan tajma så att ni har barnen samma veckor. Då kan ni bo ihop när ni är barnfria. Om er situation ser annorlunda ut så vet jag inte riktigt hur man ska hitta en bra lösning. Men för dina barn är det mycket värt att få bo på samma ort som de går i skola.
  8. 4
    Bor barnen med dig på heltid eller på halvtid? Hur bor hans barn?

    Det allra bästa tänker jag vore om du kunde bo hos honom när ni inte har barn. Då får du bo med honom och även bo på den orten du trivs. Om ni kan ordna det så på halvtid så är det kanon. Dina barn bor just nu på orten där de går i skola. Det är säkert mycket värt för dem. Om jag vore du skulle jag söka en större bostad på den orten och bo där med barnen varannan vecka, och sedan bo hos den nya varannan vecka.

    Detta baserat på att ni har era barn varannan vecka, och att ni kan tajma så att ni har barnen samma veckor. Då kan ni bo ihop när ni är barnfria. Om er situation ser annorlunda ut så vet jag inte riktigt hur man ska hitta en bra lösning. Men för dina barn är det mycket värt att få bo på samma ort som de går i skola.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar