Ja det har nu gått tre veckor sedan jag sprang i Chicago.
Det jag tog med mig hem var det blir inte alltid som man tänkt och då fåt man tänka om.
Jag hade ungefär samma mil i benen som inför Berlin och Ottawa.
Men träningen har varit tung och långsam. Jag går oförklarligt upp i vikt. Trots all träning och god kosthållning. Så ca .5 kg i månaden har jag gått upp sedan Berlin (4-5 kg alltså)och jag fortsätter gå upp i vikt. Ska se läkare om några veckor.
Lägg sedan till att jag började med allergisprutor den 18 aug. En gång i veckan. Biverkning - otrolig trötthet i ca 3 dagar efter sprutan.
Styrketräning - ja ben, bål, rygg etc har jag kört. Började ju även ro under sommaren och rodde en gång i veckan.
Var inte säker på att jag verkligen skulle åka. Men nu hade jag ju vunnit i lotteriet. Jo jag kunde skjuta upp till nästa år. Men det kändes så där att betala 200$ igen. Så jag bokade flyg och tog tjuren vid hornen.
Stämingen var på topp. Löpare överrallt. På tåget, på hotellet, i affärer, på restauranger.
Själva loppet. Långsammaste och plågsamt. Jämför nu även med Stockholm den där kalla junimaran...
Gick ut i mitt planerade temp och höll igen lite. Hade bra spring i benen. Efter 5 km var jag tvungen att uppsöka toa så där gick 5-6 minuter. Men det var tvunget.
Gick igenom alla vätskestationer och drack en mugg vatten och en mugg gatorade.
Gick bra och enligt planerat tempo (ok minus de där minutrarna i toakön) fram tom 20km. Men sedan blev benen som cement. Hade hur mycket flås somhelst men benen. Så det var mycket dig in dig deep. Men jag sprang förutom vätskekontroller men vid 35km fick jag börja köra 10-1 som sedan blev 9-1 och sedan blev det 2 minuter promenad vid de sista vätskekontrollerna.
Eftersom jag inte var andfådd så sprang jag faktiskt och uppmuntrade dem som hade det tyngre än mig. Allt för att försöka ta bort tankarna om mina ben.
MEN jag hade ingen värk någonstans. I mitt 3 mils lopp i mars fick jag ju ont i höften vid 18km. Samma sak i under Ottawa Marathon men då vid 28km. Jag fick heller INTE kramp i mina tår vilket jag alltid får.
Kom inte under 5 som jag velat. Hade tränat för under 4.45. Så ja jag är besviken med 5.07.18
Efter Chicago tog jag 3 veckors löpvila. Men har gått och gått och gått i Lissabon och Barcelona. Och det kan ju vara rätt så backigt där.
Nu är det att bygga upp igen och ta nya tag.
"Running is the greatest metaphor for life, because you get out of it what you put into it".
OW
1
Chicago Marathon Ja det har nu gått tre veckor sedan jag sprang i Chicago.
Det jag tog med mig hem var det blir inte alltid som man tänkt och då fåt man tänka om.
Jag hade ungefär samma mil i benen som inför Berlin och Ottawa.
Men träningen har varit tung och långsam. Jag går oförklarligt upp i vikt. Trots all träning och god kosthållning. Så ca .5 kg i månaden har jag gått upp sedan Berlin (4-5 kg alltså)och jag fortsätter gå upp i vikt. Ska se läkare om några veckor.
Lägg sedan till att jag började med allergisprutor den 18 aug. En gång i veckan. Biverkning - otrolig trötthet i ca 3 dagar efter sprutan.
Styrketräning - ja ben, bål, rygg etc har jag kört. Började ju även ro under sommaren och rodde en gång i veckan.
Var inte säker på att jag verkligen skulle åka. Men nu hade jag ju vunnit i lotteriet. Jo jag kunde skjuta upp till nästa år. Men det kändes så där att betala 200$ igen. Så jag bokade flyg och tog tjuren vid hornen.
Stämingen var på topp. Löpare överrallt. På tåget, på hotellet, i affärer, på restauranger.
Själva loppet. Långsammaste och plågsamt. Jämför nu även med Stockholm den där kalla junimaran...
Gick ut i mitt planerade temp och höll igen lite. Hade bra spring i benen. Efter 5 km var jag tvungen att uppsöka toa så där gick 5-6 minuter. Men det var tvunget.
Gick igenom alla vätskestationer och drack en mugg vatten och en mugg gatorade.
Gick bra och enligt planerat tempo (ok minus de där minutrarna i toakön) fram tom 20km. Men sedan blev benen som cement. Hade hur mycket flås somhelst men benen. Så det var mycket dig in dig deep. Men jag sprang förutom vätskekontroller men vid 35km fick jag börja köra 10-1 som sedan blev 9-1 och sedan blev det 2 minuter promenad vid de sista vätskekontrollerna.
Eftersom jag inte var andfådd så sprang jag faktiskt och uppmuntrade dem som hade det tyngre än mig. Allt för att försöka ta bort tankarna om mina ben.
MEN jag hade ingen värk någonstans. I mitt 3 mils lopp i mars fick jag ju ont i höften vid 18km. Samma sak i under Ottawa Marathon men då vid 28km. Jag fick heller INTE kramp i mina tår vilket jag alltid får.
Kom inte under 5 som jag velat. Hade tränat för under 4.45. Så ja jag är besviken med 5.07.18
Efter Chicago tog jag 3 veckors löpvila. Men har gått och gått och gått i Lissabon och Barcelona. Och det kan ju vara rätt så backigt där.
I vilket fall som helst: Grattis till ett genomfört lopp! En mara är ändå en mara...
Som du säger så verkar det ju vara något knas med kroppen, så som den beter sig med viktuppgång och sånt, så det är väl inte helt oväntat att du inte ligger på topp just nu. Sen har jag lite fått känslan av att maraton är en sån distans där vad som helst kan hända, och att det kan skilja mycket från lopp till lopp, fast man tycker förberedelser och förutsättningar är ganska lika. Även om man så bara ligger 10-15 sekunder långsammare per km än vad man tänkt sig, så hinner det ju bli en hel del minuter innan man går i mål...
Hur som helst, nog svamlat. Njut av ett genomfört lopp. Grattis! :-)
2
I vilket fall som helst: Grattis till ett genomfört lopp! En mara är ändå en mara...
Som du säger så verkar det ju vara något knas med kroppen, så som den beter sig med viktuppgång och sånt, så det är väl inte helt oväntat att du inte ligger på topp just nu. Sen har jag lite fått känslan av att maraton är en sån distans där vad som helst kan hända, och att det kan skilja mycket från lopp till lopp, fast man tycker förberedelser och förutsättningar är ganska lika. Även om man så bara ligger 10-15 sekunder långsammare per km än vad man tänkt sig, så hinner det ju bli en hel del minuter innan man går i mål...
Hur som helst, nog svamlat. Njut av ett genomfört lopp. Grattis! :-)
Tack!
Nu började jag springa igen förra måndagen och det har känts bra. Korta rundor ska ju inte börja för långt för snabbt.
Ja, jag sprang ett till marathon. Inte alla förunnat att av olika anledningar kunna göra det. Jag har inga skador!
5
Tack!
Nu började jag springa igen förra måndagen och det har känts bra. Korta rundor ska ju inte börja för långt för snabbt.
Ja, jag sprang ett till marathon. Inte alla förunnat att av olika anledningar kunna göra det. Jag har inga skador!
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
