Är pappa till en 7 månader bebis och har umgåtts med hen i ca 2 månader, 1 träff /vecka. En gång blev det 4 ggr på två veckor. Besökstiden varar ca 2-3 timmar på offentlig plats.
Mamman har ensam vårdnad eftersom det ska vara det bästa för barnet i början. Det förstår jag fullständigt. Min fråga till er mammor/föräldrar/pappor, är det för lite? Kan man öka umgängestillfällen? Kan jag ha hen helt själv i några timmar per tillfälle? Skulle två gånger per vecka fungera, två timmar på offentlig plats med mamman och 2-4 timmar en helgdag ensam med barnet (med min sambo). Bor ca 30-40 min med buss enkelväg från barnets hem. Skulle restiden räknas in i umgängetstiden? Skulle det vara för tidigt för barnet att umgås med mig och min sambo? Kan barnet ta skada när man ökar tiden med mig? Jag frågade mamman om man kunde fråga familjerätten om hjälp angående schema, men hon blev orolig och sa att då skulle det bli ett fall. Stämmer det?
Är rädd att göra bort mig varje tillfälle när vi ses, att mamman ska tycka att jag inte duger som förälder. Eller är jag självisk som vill träffa barnet mer regelbundet? Har ingen aning vem jag kan vända mig till angående detta. Jag mår jättedåligt på grund av detta och känner mig hjälplös, dum, otillräcklig, vilsen och obildad. Det enda jag vill är att mitt barn ska lära känna sin pappa och hans andra anhöriga (farfar o farmor , 2 fastrar och 5 kusiner)
Dejtade mamman några gånger och känner henne inte alls egentligen. Vi kom fram till att göra det bästa för barnet. Och det är just det jag behöver hjälp med.
/ Ett päron till farsa
1
Umgängesschema Är pappa till en 7 månader bebis och har umgåtts med hen i ca 2 månader, 1 träff /vecka. En gång blev det 4 ggr på två veckor. Besökstiden varar ca 2-3 timmar på offentlig plats.
Mamman har ensam vårdnad eftersom det ska vara det bästa för barnet i början. Det förstår jag fullständigt. Min fråga till er mammor/föräldrar/pappor, är det för lite? Kan man öka umgängestillfällen? Kan jag ha hen helt själv i några timmar per tillfälle? Skulle två gånger per vecka fungera, två timmar på offentlig plats med mamman och 2-4 timmar en helgdag ensam med barnet (med min sambo). Bor ca 30-40 min med buss enkelväg från barnets hem. Skulle restiden räknas in i umgängetstiden? Skulle det vara för tidigt för barnet att umgås med mig och min sambo? Kan barnet ta skada när man ökar tiden med mig? Jag frågade mamman om man kunde fråga familjerätten om hjälp angående schema, men hon blev orolig och sa att då skulle det bli ett fall. Stämmer det?
Är rädd att göra bort mig varje tillfälle när vi ses, att mamman ska tycka att jag inte duger som förälder. Eller är jag självisk som vill träffa barnet mer regelbundet? Har ingen aning vem jag kan vända mig till angående detta. Jag mår jättedåligt på grund av detta och känner mig hjälplös, dum, otillräcklig, vilsen och obildad. Det enda jag vill är att mitt barn ska lära känna sin pappa och hans andra anhöriga (farfar o farmor , 2 fastrar och 5 kusiner)
Dejtade mamman några gånger och känner henne inte alls egentligen. Vi kom fram till att göra det bästa för barnet. Och det är just det jag behöver hjälp med.
Jag tycker definitivt ni kan öka umgänget. för 1 träff i veckan, som du skrev, är inte tillräckligt eftersom barn lever i nuet och går det för långt mellan träffarna, kan det bli så att du blir en ny människa vid varje tillfälle. Så jag tycker nog 3-4 tillfällen/vecka bör du nog ha, beroende på hur det funkar för barnet.
Nu är barnet även inne i en fas då det sker lite saker och som i i Småland kallar för att barnet "tykänner". vet inte om du hört det men vid dessa utvecklingsfaser kan det bli så "illa" att barnet endast bara vill vara med en person och gråter om andra kommer i närheten.
Om barnet klarar det i 2-3 h så håll fast vid det ett längre tag nu. Jag tänker oxå att det bör väl vara i samband med att barnet har haft sin vila så barnet är pigg.
Jag ställer en motfråga till dig nu....
Varför skulle du inte kunna ha barnet själv? Varför ska mamman vara i närheten hela tiden?
Om du är en fullt psykiskt frisk person och inga alkoholproblem förekommer, eller problem med annat missbruk, varför skulle inte du kunna ha hand om ditt egna barn lika bra som mamman?
Ta inte illa vid dig nu men det märks att du är vilsen i allt detta.....
MEN...du ska ju bara träffa ditt barn! Du ska ju föra in barnet i ditt liv på ett naturligt sätt, vilket innebär att barnet ska träffa övriga släkt o vänner.
Mår barnet bra i din närhet, i närheten av övrig släkt, hur kan det påverka negativt tänker du?
Så länge ni kan sköta ett barn, dvs tillgodose barnets behov när det gäller mat, sömn, blöjbyte, så kan inget gå snett. Så länge ni inte utsätter barnet för någon form av misshandel (fysisk, psykisk osv) hur kan då barnet ta skada tänker du?
Jag har en STOR fundering för det känns inte som om ni har koll på läget till 100 %.....
- Hur menar ni att det är bäst för barnet att mamman har enskild vårdnad?
Och NEJ.... det blir inget "fall" om man ber Familjerätten om hjälp. De är ENDAST en rådande instans, dvs ett ställe där man kan be om råd och få saker att funka. De kan ALDRIG bestämma hur ni ska göra för det gör ni som föräldrar - eller i detta fall har endast o endast mamman rätt att besluta eftersom hon har enskild vårdnad....därav av min fråga däruppe *pekar*
2
Jag tycker definitivt ni kan öka umgänget. för 1 träff i veckan, som du skrev, är inte tillräckligt eftersom barn lever i nuet och går det för långt mellan träffarna, kan det bli så att du blir en ny människa vid varje tillfälle. Så jag tycker nog 3-4 tillfällen/vecka bör du nog ha, beroende på hur det funkar för barnet.
Nu är barnet även inne i en fas då det sker lite saker och som i i Småland kallar för att barnet "tykänner". vet inte om du hört det men vid dessa utvecklingsfaser kan det bli så "illa" att barnet endast bara vill vara med en person och gråter om andra kommer i närheten.
Om barnet klarar det i 2-3 h så håll fast vid det ett längre tag nu. Jag tänker oxå att det bör väl vara i samband med att barnet har haft sin vila så barnet är pigg.
Jag ställer en motfråga till dig nu....
Varför skulle du inte kunna ha barnet själv? Varför ska mamman vara i närheten hela tiden?
Om du är en fullt psykiskt frisk person och inga alkoholproblem förekommer, eller problem med annat missbruk, varför skulle inte du kunna ha hand om ditt egna barn lika bra som mamman?
Ta inte illa vid dig nu men det märks att du är vilsen i allt detta.....
MEN...du ska ju bara träffa ditt barn! Du ska ju föra in barnet i ditt liv på ett naturligt sätt, vilket innebär att barnet ska träffa övriga släkt o vänner.
Mår barnet bra i din närhet, i närheten av övrig släkt, hur kan det påverka negativt tänker du?
Så länge ni kan sköta ett barn, dvs tillgodose barnets behov när det gäller mat, sömn, blöjbyte, så kan inget gå snett. Så länge ni inte utsätter barnet för någon form av misshandel (fysisk, psykisk osv) hur kan då barnet ta skada tänker du?
Jag har en STOR fundering för det känns inte som om ni har koll på läget till 100 %.....
- Hur menar ni att det är bäst för barnet att mamman har enskild vårdnad?
Och NEJ.... det blir inget "fall" om man ber Familjerätten om hjälp. De är ENDAST en rådande instans, dvs ett ställe där man kan be om råd och få saker att funka. De kan ALDRIG bestämma hur ni ska göra för det gör ni som föräldrar - eller i detta fall har endast o endast mamman rätt att besluta eftersom hon har enskild vårdnad....därav av min fråga däruppe *pekar*
Det är väl en jättebra idé att ta hjälp av familjerätten om man känner at man är på osäker mark.
Ett allmänt bra tips för föräldrar som inte bor tillsammans är at se till at försöka umgås med varandra och vara vänner. Du skriver att ni knappt känner varandra men det går ju att ändra på. Ni har ett mångårigt samarbete framför er och livet underlättas betydligt för er alla tre om ni kan kommunicera på ett vettigt sätt. Vårdnad och umgänge har ingenting med varandra att göra, jag förstår inte varför mamman har ensam vårdnad.
3
Det är väl en jättebra idé att ta hjälp av familjerätten om man känner at man är på osäker mark.
Ett allmänt bra tips för föräldrar som inte bor tillsammans är at se till at försöka umgås med varandra och vara vänner. Du skriver att ni knappt känner varandra men det går ju att ändra på. Ni har ett mångårigt samarbete framför er och livet underlättas betydligt för er alla tre om ni kan kommunicera på ett vettigt sätt. Vårdnad och umgänge har ingenting med varandra att göra, jag förstår inte varför mamman har ensam vårdnad.
Tack så mycket för svar. Jag uppskattar det verkligen och självklart tar jag inte illa upp. Du tar dig tid och hjälper mig.
Jag skulle kunna ta hand om barnet med hjälp av min sambo. Missbrukar inget av det du nämner. Det som talar emot mig är ekonomin, eftersom jag inte arbetar och inte har rätt till ekonomisk bistånd.
Jag kan tillgodose KÄRLEK, omvårdnad (mat, sömn, blöjbyten etc) och tak över huvudet.
Barnet blir utan sin mamma några timmar och vill inte skapa trauma för barnet.
När jag gjorde faderskapstestet sa familjerättssekreteraren att det var det bästa för barnet (när föräldrarna inte har ett förhållande sen tidigare) och det underlättar mycket för mamma i vissa frågor som sjukhusbesök, förskola, sprutor etc. Jag kunde ansöka om gemensam vårdnad när barnet blir lite äldre och det skulle inte påverka framtida process.
Angående familjerätten:
Det jag vill, förhoppningsvis båda, är rådgivning hur umgängestillfällena blir bäst för barnet.
Tack så mycket för svar. Jag uppskattar det verkligen och självklart tar jag inte illa upp. Du tar dig tid och hjälper mig.
Jag skulle kunna ta hand om barnet med hjälp av min sambo. Missbrukar inget av det du nämner. Det som talar emot mig är ekonomin, eftersom jag inte arbetar och inte har rätt till ekonomisk bistånd.
Jag kan tillgodose KÄRLEK, omvårdnad (mat, sömn, blöjbyten etc) och tak över huvudet.
Barnet blir utan sin mamma några timmar och vill inte skapa trauma för barnet.
När jag gjorde faderskapstestet sa familjerättssekreteraren att det var det bästa för barnet (när föräldrarna inte har ett förhållande sen tidigare) och det underlättar mycket för mamma i vissa frågor som sjukhusbesök, förskola, sprutor etc. Jag kunde ansöka om gemensam vårdnad när barnet blir lite äldre och det skulle inte påverka framtida process.
Angående familjerätten:
Det jag vill, förhoppningsvis båda, är rådgivning hur umgängestillfällena blir bäst för barnet.
Jag tycker absolut du borde få träffa barnet mer. Det bästa är kanske om du får mamman att känna sig trygg med dig i papparollen så att hon ser det som en avlastning om du tar barnet. Om du har möjlighet är det nog bra om du delar deras liv och det de gör någon gång ibland - så lär du känna dem båda - helt utan din sambo. Det är ett livslångt samarbete du har framför dig med mamman till ditt barn.
Tänk på att vårdnaden är det juridiska - om du inte har vårdnaden får du inte bestämma över barnet (välja barnomsorg, skola etc). Boendet är skilt från vårdnaden. Fast precis som du konstaterar är det nog bäst att mamman har ensam vårdnad just nu eftersom även föräldraledigheten är kopplat till vårdnaden och om du inte känner barnet så bra och inte kan få någon vettig föräldrapenning är det kanske dumt att du ska behöva ta ut pappamånader.
Du kanske ska försöka få stöd från någon mer erfaren pappa i att skapa din föräldraroll. Kanske finns det också en pappagrupp hos BVC som du kan vara med i för att lära känna andra pappor och bli mer trygg i din roll.
Ha det gott!
6
Jag tycker absolut du borde få träffa barnet mer. Det bästa är kanske om du får mamman att känna sig trygg med dig i papparollen så att hon ser det som en avlastning om du tar barnet. Om du har möjlighet är det nog bra om du delar deras liv och det de gör någon gång ibland - så lär du känna dem båda - helt utan din sambo. Det är ett livslångt samarbete du har framför dig med mamman till ditt barn.
Tänk på att vårdnaden är det juridiska - om du inte har vårdnaden får du inte bestämma över barnet (välja barnomsorg, skola etc). Boendet är skilt från vårdnaden. Fast precis som du konstaterar är det nog bäst att mamman har ensam vårdnad just nu eftersom även föräldraledigheten är kopplat till vårdnaden och om du inte känner barnet så bra och inte kan få någon vettig föräldrapenning är det kanske dumt att du ska behöva ta ut pappamånader.
Du kanske ska försöka få stöd från någon mer erfaren pappa i att skapa din föräldraroll. Kanske finns det också en pappagrupp hos BVC som du kan vara med i för att lära känna andra pappor och bli mer trygg i din roll.
Fast gemensam vårdnad är inget hinder för föräldraledigheten. Pappan i detta fallet hade kunnat skriva över dagar på mamman - och sen hade mamman kunnat fortsätta att vara hemma med barnet.
7
Fast gemensam vårdnad är inget hinder för föräldraledigheten. Pappan i detta fallet hade kunnat skriva över dagar på mamman - och sen hade mamman kunnat fortsätta att vara hemma med barnet.
Det som "underlättar" för mamman är att hon och endast hon kan ta beslut. Både vad gäller sjukhusvård, val av förskola/skola... Du har INGEN som helst talan..dvs du har inge laglig rätt att ta del i något juridiskt vad gäller barnet. Varken ev sjukhusjournaler, info från framtida förskola osv.
Sen har familjerättssekreteraren fel. Du behöver inte "ansöka" på det sättet som jag tror hon menar utan det räcker att du o mamman är överens om det sen kan ni signera papper tillsammans.
Mitt råd är att du googla dig fram på nätet. Fyll dig med info vad gäller rättigheter (o även skyldigheter) för börja mamma trilskas, då måste du agera annars kan barnet försvinna ur ditt liv...för alltid....
8
Det som "underlättar" för mamman är att hon och endast hon kan ta beslut. Både vad gäller sjukhusvård, val av förskola/skola... Du har INGEN som helst talan..dvs du har inge laglig rätt att ta del i något juridiskt vad gäller barnet. Varken ev sjukhusjournaler, info från framtida förskola osv.
Sen har familjerättssekreteraren fel. Du behöver inte "ansöka" på det sättet som jag tror hon menar utan det räcker att du o mamman är överens om det sen kan ni signera papper tillsammans.
Mitt råd är att du googla dig fram på nätet. Fyll dig med info vad gäller rättigheter (o även skyldigheter) för börja mamma trilskas, då måste du agera annars kan barnet försvinna ur ditt liv...för alltid....
Jag vet inte hur mycket pappan kan överlåt i dagsläget. Men då min son var liten så överlät hans pappa ALLA de dagar han kunde, men de som var endast för pappan, behöll han själv.
10
Jag vet inte hur mycket pappan kan överlåt i dagsläget. Men då min son var liten så överlät hans pappa ALLA de dagar han kunde, men de som var endast för pappan, behöll han själv.
Tycker att du är inne på helt rätt spår när du resonerar kring vad som är bäst för barnet, för det är ju precis vad det handlar om. Oftast pratar man om föräldrarnas rättigheter, men egentligen handlar det förstås om barnets, inte bara moraliskt eller praktiskt utan även juridiskt.
Om bara en förälder är sund, alltså inte missbrukar, är våldsam eller på annat sätt olämplig, så är det en rättighet för barnet att få en nära och god relation med båda sina föräldrar. Utökad familj, som mor- och farföräldrar, är också viktiga.
Så svaret på dina funderingar är förstås att ditt barn ska få träffa dig mer och utveckla relationen till dig. När barnet känner sig tryggt så är det självklart att du kan ha barnet ensam utan att mamman är med. Hon kan började med att gå iväg en kvart och så utökar ni. Bjud hem mamman med barnet till dig några gånger, tycker jag. För det handlar ju också om att mamman ska känna sig trygg och våga släppa taget bit för bit. Beskyddarinstinkten är stark, så det där kan ibland vara något man måste lära sig.
Det är en jättebra idé att ta hjälp av familjerätten för att resonera. Som någon redan har svarat dig blir det inget "fall" av det. Din ekonomi är inte relevant så länge du kan ge barnet mat och annat grundläggande.
Ni måste ju kunna ta hand om och ansvara för det här barnet i väldigt många år framöver, så ju bättre ni gör det från början, desto lättare blir det senare.
13
Tycker att du är inne på helt rätt spår när du resonerar kring vad som är bäst för barnet, för det är ju precis vad det handlar om. Oftast pratar man om föräldrarnas rättigheter, men egentligen handlar det förstås om barnets, inte bara moraliskt eller praktiskt utan även juridiskt.
Om bara en förälder är sund, alltså inte missbrukar, är våldsam eller på annat sätt olämplig, så är det en rättighet för barnet att få en nära och god relation med båda sina föräldrar. Utökad familj, som mor- och farföräldrar, är också viktiga.
Så svaret på dina funderingar är förstås att ditt barn ska få träffa dig mer och utveckla relationen till dig. När barnet känner sig tryggt så är det självklart att du kan ha barnet ensam utan att mamman är med. Hon kan började med att gå iväg en kvart och så utökar ni. Bjud hem mamman med barnet till dig några gånger, tycker jag. För det handlar ju också om att mamman ska känna sig trygg och våga släppa taget bit för bit. Beskyddarinstinkten är stark, så det där kan ibland vara något man måste lära sig.
Det är en jättebra idé att ta hjälp av familjerätten för att resonera. Som någon redan har svarat dig blir det inget "fall" av det. Din ekonomi är inte relevant så länge du kan ge barnet mat och annat grundläggande.
Ni måste ju kunna ta hand om och ansvara för det här barnet i väldigt många år framöver, så ju bättre ni gör det från början, desto lättare blir det senare.
Nej jag menade bara som svar på varför TS inte får några 2 pappamånader.
14
Nej jag menade bara som svar på varför TS inte får några 2 pappamånader.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
