Skrivet: 2015-10-13, 18:03
#1
Oj vilken kontrast, ensam hemma!
Vi har haft dottern och hennes två små barn här sen i onsdags, i fredags kom även hennes sambo hit. Sonens flickvän har också varit här över helgen och barnens halvsyskon har passat på att hänga här en hel del när dottern varit hemma, för att umgås med henne.
Igår stack så min man iväg på en Europa-tripp och idag åkte dotter med familj hem till sitt och sonen sover hos flickvännen inatt, så jag är ensam hemma.
Hjälp vilken kontrast, från huset fullt till helt själv! Det känns lite tomt och ensamt och visst saknar jag dem som tusan, men skönt ändå med tystnaden och att bara ha sig själv att tänka på.
Jag trivs så himla bra när jag är ensam likaväl som med huset fullt av ungar, kan man få både ock så är det ju den bästa av världar, jag skulle verkligen inte vilja vara utan något av det. Som tur är brukar jag få till båda sakerna med jämna mellanrum så jag behöver inte sakna något utav det.
I kväll njuter jag av ensamheten och tystnaden, till helgen är min man hemma igen och något barn brukar oftast dyka upp på helgerna, så då blir det lite mer liv och rörelse här hemma
En del klarar ju inte av ensamhet alls, min pappa är lite så, översocial och vill ha folk omkring sig helst jämt, och andra har ju extremt stort ensamhetsbehov, så olika det kan vara!
Vill ni ha folk omkring er jämt eller trivs ni bäst ensamma? Eller är ni kanske som jag, vill ha lagom av båda sakerna