Planen var att åka till Asta Kask på Babel i Malmö med mina favoriter från Helsingborg, De lyckliga idioterna.
http://babelmalmo.se/
Inställt, så därför blev det Mello. Och jag som hade tagit steg 1 i 12-punktprogrammet för Melloholics i min strävan att bli en nykter Melloholic.
Ja, Mellon handlar väl mycket om vem som har störst fan-club. Viktigt är väl att sjunga på engelska, gärna dålig sådan. De tre som sjöng på svenska åkte ut.
Hr Lindgren var ju rätt seg, särskilt texten. Han behöver studera Mums-Måns bättre, särskilt vad gäller laserstrålarna.
Cheerleaderlåten hade en virrig text. Natten var halvrapsångarens pappa, sa fr Dirawi. Han var en bärsärk i sängen. Jag blev inte klok på om han slog sönder sängen eller om han tänkte sig sig själv som en sexualbärsärk. Han såg inte ut som vare sig det ena eller det andra.
Viktkämpar-Molly, var det inte samma låt som i fjol?
Isa, försökte hon härma Sanna Nielsen? Verkar vara en framgångsrik strategi.
Finskan faller för mig och jag får göra vad jag vill med henne, sjöng hon. Fast förutsättningen verkade vara att man var en Formel-1-förare med en massa målgångsflaggor.
Gubb-trion. Fy vad tråkiga. Kunde dom inte bättre? Deras fans måste ha somnat. Dom blev ju sist.
Brämhultstonåringen har jag aldrig hört talas om innan. Var det reklam för den ortens färskjuice?
Hemskt för mig att Asta Kask ställde in, så att jag hamnade i Melloträsket nu igen.