Sömnproblem.

[gullet75]

*suck*
Jag vet inte längre hur vi ska göra...

E (2 år, 3 månader) har ofta småkrånglat med sömnen men nu är det värre än vanligt och jag vet inte längre hur vi ska göra.

E har alltid haft ett ganska stort sömnbehov och många nätter har vi varit vakna tills vi konstaterade mjölkproteinintolerans när hon var runt 18 månader. Så snart vi tagit bort all mjölk ur hennes kost sov hon hela nätter, vilket aldrig hänt tidigare.

Periodvis har hon haft svårt att komma till ro och somna. Vi har lugna kvällsrutiner. Vi har alltid sövt henne genom att ligga brevid henne, periodvis har vi fått hålla fast/hålla bestämt om henne för att hon överhuvudtaget ska slappna av. Dagsömnen har dock alltid varit \"enkel\". Vi har legat och hållit om en kort stund och så har hon somnat. Det har oftast tagit max 20 minuter. Det är ingenting att säga någonting om.

Sen ett par månader tillbaka så har hon svårt att somna på dagen. Jag har alltid hjälpt L att somna först på dagen (hon sover bara en gång per dag och har gjort det sen hon var runt 7 månader) och sen så har jag hjälpt E att somna. I höstas började det ta 1-1,5 timme innan E somnade och då var det dags att stiga upp om hon överhuvudtaget skulle komma i säng på kvällarna.

Kvällarna började givetvis att krångla efter ett tag eftersom hon sov så sent på dagarna. E sover inte heller längre på morgonen om hon somnar senare på kvällen utan det hela slutar med ett övertrött barn.

För snart 2 veckor så har hon inte fått sova alls på dagarna. Det går inte att söva henne i 1-2 timmar för att hon sen ska sova 2-3 timmar eftersom hon är så trött, vara vaken 3 timmar längre än vanligt och sen inte sova speciellt bra om natten heller.

Det fungerar inte längre för hon behöver sin dagsvila, åtminstone varannandag men hon somnar inte. Nu är hon trött, arg, tål INGA motgångar alls (vilket till viss del hör åldern till men även sömnbristen), hon skriker så att det ekar mellan husen, hon orkar inte göra något fysiskt utan sätter sig oftast ner och endera skriker eller så grinar hon. Ju tröttare hon blir desto mer slår hon L. Just nu har jag fullt upp att ständigt hålla de isär eftersom E sparkar och slår L så snart hon bara får chansen till det, mao när jag inte håller i något av barnen. Båda barnen är hemma om dagarna. Hon äter sämre och sämre också och det har pågått sen i höstas det också.

Jag kan inte lägga E medan L är vaken för jag kan inte kräva av L att hon ska sysselsätta sig själv 1-1,5 timme på dagen utan att föra större liv. Lite väl höga krav på en 11 månaders.

Hjälp mig!

[MamaMu]

Att din tjej har behov av att vila på dagen förstår jag, men måste hon verkligen sova? Kan ni inte hitta på någon lugn aktivitet; läsa en saga, lyssna på band, se på en film. Sitta tillsammans i soffan och bara mysa och tanka lite trygghet och närhet och samtidigt hinna varva ner lite.
Försök att förekomma henne, ta vilopausen innan hon hinner bli sådär förtvivlat trött. Och så kan ju lillsyskonet sova under tiden ni mysar, kanske somna i din famn eller nedbäddad på soffan jämte er.
Det _är_ svårt att hantera skarven mellan sova och inte sova på dagen, det tror jag att de flesta föräldrar med lite äldre barn känner igen sig i. Lycka till!

[Gullet m E 0307 & L 0411]

Det är så vi gör idag. Det du beskriver alltså. Mitt på dagen efter att lunchen har varit och L somnat har jag och E en mysstund tills L vaknar men problemet kvarstår.

E börjar vara sådär extremt trött redan 1-2 timmar efter det att hon kliver upp på morgonen. I morse vaknade hon 5:30 (ganska vanlig tid) och redan vid 7:30 var hon så förtvivlat trött. Samtidigt vägrade hon att sova. Hon fick titta på en film en stund då.

[Miamamman]

Vi hade också jätteknepigt med en liten kille som inte klarade sig utan dagsömn men inte somnade på kvällen om han fick sova på dagen. Hela vårterminen på dagis när han var 2.5 fick han sova 10 minuter, sedan väckte dom honom. Gick riktigt bra. Det var lättare att väcka efter 10 min än efter en halvtimme, för han hann aldrig somna riktigt hårt. Så klarade han sig fint till kvällen. På helgerna sov han sällan middag, möjligen så sov han lördag, för det gjorde inget om han var uppe sent lör kväll, så sov han länge på sön morogn och klarade sig utan dagsömn på söndagen och var nog trött för att somna på kvällen.
I sommar har han helt slutat sova på dagen och sover inte helelr på dagis. Det tog några veckor innan han vant sig med att bara sova på natten, som att han behövde lära sig att osva länger nätter. under den perioden körde vi vila utan sova på dagen. Nu har vi ju bara ett barn och under semestern var det ju inga problem helelr med att en av oss gick och vilade, läste, såg film osv ett par timmar på dagen. Bara mysigt. Nu är det jättebra, han sover 11 timmar och har inget behov av dagsömn. När han kommer från dagis brukar han vila på soffan en stund, själv på eget initiativ. Jag brukar ge honom ett glas juice och en frukt då för att han ska hålla blodsockret och humöret uppe tills middagen.
Generellt har vi varit långsamam med att fatta när det varit dags att minska dagsömnen, både från 3 till 2 ggr, från 2 till en och från en till en halv och till ingen.
Har också en kompis vars son sov varannan dag. Då var hon föräldraledig och det blev lite som vi hade det på ehlgerna ett tag. Han sov middag dag ett, var vaken längre, sov längre på morgonnen och klarade dag 2 utan dagsömn.
Hoppas ni hittar en lösning som funkar.