Vet inte vad jag ska göra

[Anonym just nu]

sitter bara och gråter. Nu har vi varit osams hela helgen, barnen är helt förstörda också, och jag har så ont i själen att jag vill göra mig själv ont, så att det gör ont i kroppen istället (eller också eller nåt, inte vet jag). Jag vill bara härifrån, vara ifred, kunna glädjas åt mina barn igen. Livet känns bara pest. HJÄLP! Vad ska jag göra? Och allt tycks vara mitt fel förstås :-(

[Therese & 3 små barn]

För mitt liv känns oxå piss just nu och har gjort det länge!
Men vi bråkar inte, vi pratar inte överhuvudtaget med varandra, jag tiger och allt växer inombord istället.
Läs mitt inlägg på Vårbarn -05 så förstår du en del.
JAg vill oxå bara sticka härifrån menjag vill ite lämna barnen heller, å tar jag dem med mig känner jag mig som en egoist.....

Jag försöker smala mod att ringa en familjerådgivare.
Det kanske du oxå borde göra.
För att må dåligt en längre tid hjälper föga.

Hojta till om du vill prata av dig, du kan få min e-mail om du vill....

*styrkekramar*

[Pip m Noel]

Detta är till er båda.

Ni kan inte ha det såhär! Det är tillräckligt jobbigt att ta hand om små barn utan att behöva ha ångest över sitt förhållande. Visst förändras och påfrestas de flesta förhållanden av en ny bebis, men att ha det som ni går inte an! (Jag läste ditt inlägg på vårbarn Therese)

Ni måste göra något. Jag förstår att man känner att man inte orkar, men i längden är det alltid bättre att ta tag i saker och ting så tidigt som möjligt.

Kram till er båda och tveka inte att använda oss på AFF som stöd om det hjälper

[Amazing]

(antar att du är en hon men man vet ju inte..) Känner verkligen med dig.. här är det också VÄLDIGT tufft emellanåt o vi har nu haft svårt att kommunicera om det o det blir oftast bråk i stället.. missförstånd o trötthet.. Hoppas det känns bättre snart. Inget roligt när man inte ser något ljus i det hela o kan glädjas.. Skickar en stor varm kram till dig!!!

[Amazing]

även till dig Therese o hoppas det blir bättre.. Hoppas du får mod till dig att ringa familjerådgivaren eller att det blir bättre på annat vis.. Ta hand om dig!! Kram

[-Helena m AoM-]

Jag trodde aldrig att jag skulle vara en som behövde ringa familjerådgivningen, trodde inte det skulle gå så långt och trodde vi skulle kunna \"prata\" oss igenomallt själva..
Men, vi går om varann, jag pratar för mycket och han orkar nog inte lyssna..
Så faktiskt var det så skönt att komma iväg o få lite tips o råd o att nån annan satte fingret på problemen..
Tex blev johnny ofta irriterad när jag satte mig en stund framför datorn, oftast samtidigt som jag ammar tom.. Och då sa tom gubben, att det är väl självklart att man ska kunna göra det, det ska väl alla ha rätt att göra, men som en enkel lösning så kan jag tex säga, jag ska amma moa o sätter mig framför datorn tio min, är det ok? Då ger han ju sitt ok och kan inte bli irriterad och är det så att han inte tycker det passar av nån orsak har han möjlighet att säga det.. Så lätt liksom egentligen..

Jag förstår oxå känslan av maktlöshet som du beskriver, man är arg på situationen o vill ändra den men samtidigt är det svårt att veta hur..
Ibland har jag oxå suttit o övervägt vad vårt förhållande är värt o till vilket pris osv..
Vill du babbla av dig mer el få råd eller synpunkter mer så får du väldigt gärna maila mig o bolla lite, kanske kan jag bidra med nått?
(Och ha inte allt för dåligt samvete för barnen, man får visa att man blir arg ibland inför sina barn, det viktiga är ju att försöka förklara (beror ju på ålder iof) att mamma är arg på pappa o inte på dem och att man gärna kan be om ursäkt till varann inför barnen oxå.. (kanske inte så lätt om man inte är sams än?)

[Madde m Julia]

Vet hur jobbigt det är och hur det ont det gör i hjärtat när man bråkar och bråkar.
Hoppas att du har någon att prata med, för ofta tycker jag att det känns bättre när man får prata av sig ordentligt hos någon som bara lyssnar på vad man har att säga.

Hoppas att ni snart blir sams och att allt känns lite bättre.

*KRAM*

[Fismamman]

men jag tror det är så lätt att gå om varandra. Mannen känner sig utanför för att barnet/en är så beoende av mamman, och då män ofta har svårt för att visa känslor tiger de istället och blir sura för småsaker.
När vi fick vårt första barn hade vi det skitkämpigt ( en lång historia) och flera gånger ville jag bara skita i allt. Men det löste inget, inte förrän vi började prata med varandra blev det ljusare..
Man måste sätta fingret på problemen,sluta anklaga varandra och hjälpas åt att bygga ett givande samliv igen. Man är två i ett förhållande...

Ett tips för att bli av med lite agressationer är att skriva brev till sin man, skriva det första som kommer från ens huvud, all ilska och sorg. Bränn sedan brevet, eller släng det. Bara du får ut de första känslorna så att DU kan vara den mogna i förhållandet sen när vi pratar, visa att du är stark. Att du innan slängt ut en massa fula ord till honom per brev, får han ändå aldrig veta...

Månag kramar till både dig ANONYM & THERESE

[Madde m Julia]

också!

[K-line]

usch vad jobbigt!
Om jag kan glädja dig på något vis så är vi ju uppenbart många här inne som har det jobbigt i våra relationer just nu...så du är inte ensam.
Sen kan jag bara säga att ni måste börja prata...ingenting blir bättre av att tiga still...så sätt er ner en kväll och försök sätta ord på era känslor och tankar. Och gör det utan att gräla, utan att gå till angrepp och utan hårda ord. Visst låter det bra??? Nä, men det är viktigt att ta upp det som tynger en, det som irriterar en och det som är jobbigt. Annars växer sig lätt ett sandkorn mycket stort, och det är svårare att reda ut problem när det redan är försent.

Att allt skulle vara ditt fel, det tror jag inte ett dugg på...ma är två i en relation och två som formar en relation. Ni är alltså två, ett team som skall jobba tillsammans. Om en har det jobbigt måste den andra kliva in och avlasta och ibland t.o.m dra hela lasset. Ni måste därför prata med varandra för att förstå hur ni skall hjälpa och stötta varandra.

Oj, vad långt och svamligt detta blev...men jag hoppas några av mina tankar hjälper dig en bit på väg.
Sköt om dig, ta hand om dig och ta hand om er relation.

KRAM

[Anonym just nu]

Vilken tur att ni finns när man behöver stöd. Idag känns det mycket bättre, men jag inser att vi måste göra något åt situationen, så att det inte blir som i helgen jämt. Familjerådgivning är väl det som behövs. Får se om jag får maken med på det bara.