Med tanke på "leka med kompisar"-inlägget nedan

[cecilia]

Idag hade Adam en kompis hemma. Efter en stund ringer Adams kusin C och vill komma och leka. Visst säger jag. Det ringer på dörren och utanför står C tillsammans med en flicka och en pojke (8 och 6,5 år)som jag knappt sett förut (syskon). Jag frågar om dom vill komma in och det vill dom.
Frågan är; hur hade ni gjort, två nästan okända barn, föräldrarna vet inte vem jag är, jag vet inte vem dom är.
Barnen leker och har jättekul. Jag hade inte ens reflekterat över det här om det inte varit för inlägg nedan där några säger att dom inte släpper in barn där dom inte känner föräldrarna.
Jag är nyfiken på:
Vad skulle ni göra om ni fick höra att era barn varit hemma hos en helt okänd människa?
Vad skulle ni göra om en kompis till ert barn hade med sig två andra kompisar när han/hon kom hem till er?

[sonna]

om de inte vet vart barnen har tagit vägen. De kanske har bara har fått lov att vara ute på gården någon timme. Mina barn måste alltid tala om vart de ska gå så jag skulle försöka kontakta deras föräldrar och tala om för dem vart barnen är.

[Kiddan]

skickat hem de två barnen och bett dem fråga sina föräldrar om de fick komma in. Skicka med ditt telefonnummer och namn på en liten lapp så kan föräldrarna ringa.

[-Vicky-]

först frågat om deras föräldrar vet att de är här och om inte så bett om deras nummer så att jag kunde ringa föräldrarna för att höra efter. Om de inte kan sitt nummer så får de springa hem med en lapp med mitt nummer på.
Att det är barn jag aldrig träffat eller sett förut har ingen betydelse tycker jag, så länge mitt barn själv vill leka med barnen. Men som sagt jag hade inte släppt in dem utan att ha garanterat mig att det är okej för deras föräldrar att de kommer in.

[Trillian]

...sina föräldrar om det är ok. Det gäller även om grannkillen kommer över eftersom hans föräldrar såklart blir oroliga om de inte ser honom ute

[Eva m Johan]

att vi bor drygt 4 km från skolan, så därför är det för mig helt nödvändigt att föräldrarna och jag pratas vid innan. Jag har inget emot att ta in barn men eftersom jag själv gärna vill veta att föräldrarna är ok innan jag låter Johan vara hos någon så tror ju jag att de tycker det samma. Hemma i vår ödebygd kommer inte direkt några nya eller okända barn förbi bara så där.

[espresso]

att ringa hem och säga var de är. Om de inte vill skulle jag fråga om deras mamma tycker det är ok att inte veta var de är? Jag skulle också fråga om de fått någon tid att passa och var de bor. Brukar försöka få det att låta som ett vanligt lärakännasamtal för att veta vem jag har att göra med. Brukar inte vara något problem.

En åttaåring kan mycket väl ha fått lite mer frihet och lillasyster hänger ju gärna på. Men mina söner har alltid en tid att passa och ska alltid meddela var de är. Däremot kan Chrille som är 9 mycket väl säga \"Jag letar upp nån kompis som är hemma\". Sen ringer han när han hittat någon. Jag vill inte gärna att han ringer runt och letar när det är här hemma i området. Det är nyttigare att låta benen arbeta och spara telefonen till längre sträckor.

[Camellis]

Anton har tills alldeles nyligen lekt med mina vänners barn mest, så det är inte förrän nu på senare tiden som jag har ställts inför de här frågorna.

Det händer rätt ofta när jag hämtar honom på fritids att ett barn frågar om han/hon får följa med Anton hem. Då svarar jag alltid nej, för det ska ju vara bestämt i förväg isåfall tycker jag.

Anton är väldigt social av sig, och jag är, om inte asocial, så rätt blyg av mig. Jag vill inte \"smitta\" av det på Anton så klart, men jag blir rätt obekväm i de här situationerna. Iom att vi bor i lägenhet känns det jobbigare också om det skulle vara fler än en kompis där åt gången. Det är ju lite dumt att jag är gravid just när sonen börjar komma in i den här fasen, för jag är ännu mer asocial nu än vad jag är i vanliga fall, och störs mer av högljudda barn.

Men för att svara på dina frågor:
1. Anton är inte ute på det viset, men skulle det hända att han var hemma hos grannpojken och att de av någon anledning gick vidare till en annan kompis utan att berätta det - då skulle jag säga ifrån. Jag vill veta var jag har honom.

2. Just nu skulle jag inte vilja att Anton hade så många kompisar hemma, för det skulle jag inte klara av. Men om vi bortser från det - då skulle jag vilja att de frågade sina föräldrar först innan jag sa att det var okej.

[Henkes, Idas och Elinas mamma]

1. svarar jag: \"vet inte\" eftersom det aldrig inträffat och det vore så olikt Henke att göra så.
2. svarar jag: troligen som Kiddan, skickat hem de två barnen och bett dem fråga sina föräldrar om de fick komma in. Skickat med mitt telefonnummer och namn på en liten lapp så kan föräldrarna ringa.
Fast jag vill helst inte ha så många barn inne i huset samtidigt ska erkännas. Tre barn plus mina egna tre, nej det är för mycket barn att själv ha ansvar för.
Har det däremot varit nåt enstaka barn i vårt kvarter som t ex Ida lekt med ute men som hon sen vill ta in, där jag bara hejat på föräldrarna på gatan, så har jag följt med det barnet hem, ringt på och tagit en första personlig kontakt med föräldrarna där jag även överlämnat mitt nummer och bett om deras nummer.
Har det varit något barn som jag inte velat ta in (finns en sån kille) så har jag skylt på att Elina sover eller något liknande. Och bara sagt att \"ni får leka ute\".