Fråga om växelvis boende när man inte är överens

[Mamma till liten tjej 3 år]

Hej! Jag prövade att ställa min fråga på skilsmässa/separation (skickar med hela serien frågor) men har inte fått så många svar där, så jag prövar hos er istället och hoppas på att kunna få fler svar.

Vi separerade i april. Han flyttade ut ur lägenheten till en kompis rättare sagt. En kompis som festat och spelat poker och levt rövare. Sedan dess har han haft vår dotter (snart 3 år) en-två nätter i veckan, för att inte störa sin vän så mycket. Jag har kännt mig illa till mods att lämna henne där, men så har det blivit. Vi är nu på väg att äntligen hitta en lösning så båda får varsin egen lägenhet.

Han har varit arbetslös en längre tid och när min dotter kommer från honom är hon helt upp och ner. Hon skriker och gråter och slår på mig och säger att hon vill bo hos mamma. Det tar ett par dagar sedan är hon som vanligt igen. Det hände att han använde våld mot mig när vi var ihop och det känns inte som han är stabil. Han gick i psykoterapi ett tag, men så vitt jag förstått har han slutat med det. Jag vet att hon betyder väldigt mycket för hennes pappa och självklart vill jag att de ska ha en bra relation, men jag känner inte att vår dotter mår bra av sova hos honom. Hur ska jag göra? Ska jag ta upp det med någon? Det sociala? Han kan bli väldigt arg och jag är rädd för att det ska gå ut över vår dotter. Jag vill inte skada henne. Vi var inte gifta, men vi har delad vårdnad. Snälla, snälla ge mig era tankar och råd i det här. Vore så tacksam.

Jag glömde nämna att hennes pappa tar för givet att vi ska ha växelvis boende, dvs exakt lika mycket av tiden med ett par dagar i stöten var. Det känns inte som hon skulle må bra av det. Är det fel tänkt av mig?

Om vi inte kan komma överens? Hur ser praxis ut?
Jag har utan att orka vänta på olika råd handlat efter hur jag känner i hjärtat och beslutat mig för att tala om för pappan att jag inte tycker att vi ska låta henne bo växelvis mellan oss båda.
Jag tror att det kan vara stressigt för ett barn att inte kunna känna sig helt hemma någonstans, att inte ha en bas. Det måste ju vara som att vara på resande fot hela tiden, sådant sliter ju även på vuxna och tänk då på ett litet oskyddat barn. Jag tänker fajtas för det här om det behövs. Han har stuckit ifrån oss och tycker inte att han har någon rätt att begära det här när han faktiskt smitit från sitt ansvar så här. Självklart vill jag att han ska ha vår dotter, fast inte så ofta som halva tiden, kanske varannan helg??? Jag hoppas jag ska slippa anlita en advokat. Någon som har erfarenhet snälla dela med er. Jag har ingen aning hur han kommer reagera och undrar vad har jag för rätt? Vem dömer om vi inte kan komma överens? Hur ser praxis ut?

[Malinau]

Tycker att ni ska göra som många andra gör och det är att besöka BVC-psykologen och få hjälp med detta. Det är mycket bättre att båda får kunskap och insikt om barnet och kan fatta ett gemensamt beslut utifrån det än att ta till vapen, något som också tar lång tid att komma igenom.