I en timme har jag nu legat med Elias. Han har varit hårt inrullad i sitt täcke och jag har hållit om honom med armar och ben. Han har gallskrikit, varit hysterisk, försöker komma loss, och efter mycket om och men slappnade han av, och nu sover han.
Varför måste det vara så här? Ute i soffan satt Sambon med Cassandra och kämpade. Nu sover hon också. Om en stund är det dags för Zacharias att lägga sig. Då blir det protester där också.
Varför kan de inte förstå att det är skönt att gå och lägga sig?
Våra släktingar och barnens kusiner behöver bara läsas en saga för och sedan lämnar man dem och stänger dörren. Sedan sover de hela natten. Inga metoder eller nåt, de bara är sådana.
Välmenande råd som \"har ni testat detta ....?\" \"Kan ni inte lära dem att sova?\"
Men hallå!! Cassandra har vi försökt att lära att sova i över 2 år, Elias i över 1,5 år och Zacharias i snart 6 år (jodå, där började vi redan vid 5 m ånader).
Men det går ju inte! Hur lär man ett barn att sova som inte på några villkor vill sova?
Hur länge ska det här hålla på? Om det nu bara vore så att det vore insomningen, men nej...
Cassandra har börjat få nattskräck eller liknande så vid 23-24 vaknar hon och är störtförbannad, skriker, slåss och är helt okontaktbar \"jag vill slåss, jag vill slåss\". Än en gång får vi sitta och hålla fast henne en timme. Nån timme senare vaknar Elias, men han är nöjd så länge nån ligger bredvid, så vi ligger ju aldrig två i dubbelsängen.
Jag är SÅ trött på det här nu. Ingen kan ge oss råd som vi inte testat, det enda vi inte testat nu är separata rum till ungarna, men det har vi inte råd med. Vi är fast i vår lilla lägenhet.
Nog klagat nu.. men om det finns någon som har barn eller känner till barn som sömnstrulat rejält de första
4-5 åren och sedan börjat somna själv utan problem så berätta gärna om det. Just nu känns det som om jag kommer få hålla fast ungarna för att få dem att sova tills de blir tonåringar och Elias är svår nog att hålla fast redan nu.
1
Känns som om jag snart ger upp hoppet. (Finns även på AP och Sömn)
I en timme har jag nu legat med Elias. Han har varit hårt inrullad i sitt täcke och jag har hållit om honom med armar och ben. Han har gallskrikit, varit hysterisk, försöker komma loss, och efter mycket om och men slappnade han av, och nu sover han.
Varför måste det vara så här? Ute i soffan satt Sambon med Cassandra och kämpade. Nu sover hon också. Om en stund är det dags för Zacharias att lägga sig. Då blir det protester där också.
Varför kan de inte förstå att det är skönt att gå och lägga sig?
Våra släktingar och barnens kusiner behöver bara läsas en saga för och sedan lämnar man dem och stänger dörren. Sedan sover de hela natten. Inga metoder eller nåt, de bara är sådana.
Välmenande råd som \"har ni testat detta ....?\" \"Kan ni inte lära dem att sova?\"
Men hallå!! Cassandra har vi försökt att lära att sova i över 2 år, Elias i över 1,5 år och Zacharias i snart 6 år (jodå, där började vi redan vid 5 m ånader).
Men det går ju inte! Hur lär man ett barn att sova som inte på några villkor vill sova?
Hur länge ska det här hålla på? Om det nu bara vore så att det vore insomningen, men nej...
Cassandra har börjat få nattskräck eller liknande så vid 23-24 vaknar hon och är störtförbannad, skriker, slåss och är helt okontaktbar \"jag vill slåss, jag vill slåss\". Än en gång får vi sitta och hålla fast henne en timme. Nån timme senare vaknar Elias, men han är nöjd så länge nån ligger bredvid, så vi ligger ju aldrig två i dubbelsängen.
Jag är SÅ trött på det här nu. Ingen kan ge oss råd som vi inte testat, det enda vi inte testat nu är separata rum till ungarna, men det har vi inte råd med. Vi är fast i vår lilla lägenhet.
Nog klagat nu.. men om det finns någon som har barn eller känner till barn som sömnstrulat rejält de första
4-5 åren och sedan börjat somna själv utan problem så berätta gärna om det. Just nu känns det som om jag kommer få hålla fast ungarna för att få dem att sova tills de blir tonåringar och Elias är svår nog att hålla fast redan nu.
Jag är alltid imponerad av hur ni hanterar barnens kriser. Jag tycker att man förstår en sak som tvillingmamma. Barn föds olika. Det man kan göra som förälder är att knuffa beteendet åt något håll.
Dina syskonbarn skulle varit likadana som de är även med dig, typ... ;-)
Det är verkligen jättetufft för er! Jag kan inte ge några bra råd, bara se att de i alla fall slappnar av och somnar så småningom. Med annan omvårdnad kanske de inte ens skulle gjort det.
Hur går det med resursfamiljen? Ni behöver vila er ibland, utan barnen, för att orka. :-)
Kram!
2
Vilket tålamod! Jag är alltid imponerad av hur ni hanterar barnens kriser. Jag tycker att man förstår en sak som tvillingmamma. Barn föds olika. Det man kan göra som förälder är att knuffa beteendet åt något håll.
Dina syskonbarn skulle varit likadana som de är även med dig, typ... ;-)
Det är verkligen jättetufft för er! Jag kan inte ge några bra råd, bara se att de i alla fall slappnar av och somnar så småningom. Med annan omvårdnad kanske de inte ens skulle gjort det.
Hur går det med resursfamiljen? Ni behöver vila er ibland, utan barnen, för att orka. :-)
Kram!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
