Det är bara fem grader här i Stockholm. Och det blev overall på. Allting gick jättebra ända tills jag jätteentusiastiskt ville att Elliot skulle titta vad FIN han var i spegeln.
Då bröt han fullkomligt ihop.
Han blev helt chockad och skrek jacka jacka jacka!
Och när jag sa att det var alldeles för kallt, SÅ SLOG HAN MIG!
För första gången någonsin.
Nu var det min tur att bli chockad.
Lilla älsklingspojken.
Han fick jackan med sig i handen, men jag fick inte ens en puss hejdå. Ack ja.
En moders prövningar.
1
Han slog mig! Det är bara fem grader här i Stockholm. Och det blev overall på. Allting gick jättebra ända tills jag jätteentusiastiskt ville att Elliot skulle titta vad FIN han var i spegeln.
Då bröt han fullkomligt ihop.
Han blev helt chockad och skrek jacka jacka jacka!
Och när jag sa att det var alldeles för kallt, SÅ SLOG HAN MIG!
För första gången någonsin.
Nu var det min tur att bli chockad.
Lilla älsklingspojken.
Han fick jackan med sig i handen, men jag fick inte ens en puss hejdå. Ack ja.
En moders prövningar.
jag antar att det blir mer av den varan när bebisen kommer. så, hur hanterar man det bäst? jag tänker försöka prata med honom och lyssna på honom, såklart. och säga att man inte får slåss. men sedan då?
4
vad gör du då? jag antar att det blir mer av den varan när bebisen kommer. så, hur hanterar man det bäst? jag tänker försöka prata med honom och lyssna på honom, såklart. och säga att man inte får slåss. men sedan då?
Det händer här också ibland, när Linnea blir arg eller frustrerad- Då får man sig ibland en riktig lavett *suckar*
Glömmer aldrig första gången hon dängde till mig, tror faktiskt hon bara var ca 1,5år då.. dså jag har varit misshandlad länge *ler snett*
Nej, vet inte hur man ska göra... Tar henne hårt i armen och säger att det gjorde ont på mamma och man gör inte så, be om förlåtelse etc etc... men det har inte hjälpt hittills här, för man lever fortfarande under hotet att bli slagen av sin dotter...
5
Ack ja, ja. Det är en prövning.. Det händer här också ibland, när Linnea blir arg eller frustrerad- Då får man sig ibland en riktig lavett *suckar*
Glömmer aldrig första gången hon dängde till mig, tror faktiskt hon bara var ca 1,5år då.. dså jag har varit misshandlad länge *ler snett*
Nej, vet inte hur man ska göra... Tar henne hårt i armen och säger att det gjorde ont på mamma och man gör inte så, be om förlåtelse etc etc... men det har inte hjälpt hittills här, för man lever fortfarande under hotet att bli slagen av sin dotter...
...det finns ett barn som aldrig drämt till sina föräldrar/syskon i frustration eller ilska. Ta inte alltför illa vid dig, han reagerade på ett väldigt naturligt sätt (dock ska det naturligtvis stävjas så att det upprepas så lite som möjligt).
En liten förklaring till din sons reaktion är att förändring är läskigt för barn i den här åldern. Repetition och att allt ska vara likadant hela tiden är viktigt. Om förändringar ska ske och man vet att man har ett barn som kan reagera illa på förändringar, även små sådana (tex att det ska få en ny jacka, overall istf jacka, ommöblering, börja på nytt dagis etc) så får man ta till att förbereda barnet ordentligt. Prata om den fina overallen, att soffan kommer stå vid en annan vägg etc etc och hur bra och fint och jätteduktigt barnet är som gör si och så... Ja du förstår säkert idén.
Emma började slå ganska tidigt, helt säkert för att hon var frustrerad över att hon inte kunde göra lika mycket som storebror och inte kunde kommunicera ordentligt då. Dessutom visste hon inte hur stark hon var eller att det gjorde ont på dem (mest mig) som hon slog eller luggade. (Hon har även bitit ett par gånger, oftast runt det att tänder varit på väg - då kliar det säkert i gommen.)
Vi har varit konsekventa i att ta tag i armen precis vid handen, sagt till på skarpen och rynkad panna (som förstärkning) att \"Man får inte slåss, det gör ont.\" och sedan med snällare röst och positivt ansikte \"Klappa fint istället.\" Sedan har vi visat hur man klappar med hennes hand på det ställe hon slog på. Oftast har hon då blivit jätteilsken (hon vill ju inte klappa), men det verkar som om metoden funkar i alla fall för hon har i princip slutat slåss nu. Under tiden som klappningen sker så har jag sagt saker som \"Vad duktigt du klappar, så skönt\", etc etc, med positiv röst och glatt ansiktsuttryck.
Nån gång när hon upprepat att slåss så har jag (förutom det ovanstående) förklarat att den som slåss får sitta på stolen och inte vara med längre. Vi har en stol vid en vägg i vardagsrummet där man inte ser så mycket om man sitter på den. Nån enstaka gång har hon hamnat på den någon minut om hon inte skärpt sig efter tillsägelsen (naturligtvis med förklaring till varför hon blivit placerad på stolen samt tillsägelse om att hon inte får kliva av den). Det brukar inte ta lång stund innan hon visar att hon inte vill sitta kvar på stolen längre, utan vill vara tillsammans med oss och att hon kommer uppföra sig även om hon kan behöva sura lite först (hon har ett himla humör ibland :). Då har vi ett litet snack om att man inte ska slåss utan att man ska vara snäll etc och så får hon komma ner och vara med igen.
Det här har visat sig fungera för oss i alla fall...
6
Tror knappt... ...det finns ett barn som aldrig drämt till sina föräldrar/syskon i frustration eller ilska. Ta inte alltför illa vid dig, han reagerade på ett väldigt naturligt sätt (dock ska det naturligtvis stävjas så att det upprepas så lite som möjligt).
En liten förklaring till din sons reaktion är att förändring är läskigt för barn i den här åldern. Repetition och att allt ska vara likadant hela tiden är viktigt. Om förändringar ska ske och man vet att man har ett barn som kan reagera illa på förändringar, även små sådana (tex att det ska få en ny jacka, overall istf jacka, ommöblering, börja på nytt dagis etc) så får man ta till att förbereda barnet ordentligt. Prata om den fina overallen, att soffan kommer stå vid en annan vägg etc etc och hur bra och fint och jätteduktigt barnet är som gör si och så... Ja du förstår säkert idén.
Emma började slå ganska tidigt, helt säkert för att hon var frustrerad över att hon inte kunde göra lika mycket som storebror och inte kunde kommunicera ordentligt då. Dessutom visste hon inte hur stark hon var eller att det gjorde ont på dem (mest mig) som hon slog eller luggade. (Hon har även bitit ett par gånger, oftast runt det att tänder varit på väg - då kliar det säkert i gommen.)
Vi har varit konsekventa i att ta tag i armen precis vid handen, sagt till på skarpen och rynkad panna (som förstärkning) att \"Man får inte slåss, det gör ont.\" och sedan med snällare röst och positivt ansikte \"Klappa fint istället.\" Sedan har vi visat hur man klappar med hennes hand på det ställe hon slog på. Oftast har hon då blivit jätteilsken (hon vill ju inte klappa), men det verkar som om metoden funkar i alla fall för hon har i princip slutat slåss nu. Under tiden som klappningen sker så har jag sagt saker som \"Vad duktigt du klappar, så skönt\", etc etc, med positiv röst och glatt ansiktsuttryck.
Nån gång när hon upprepat att slåss så har jag (förutom det ovanstående) förklarat att den som slåss får sitta på stolen och inte vara med längre. Vi har en stol vid en vägg i vardagsrummet där man inte ser så mycket om man sitter på den. Nån enstaka gång har hon hamnat på den någon minut om hon inte skärpt sig efter tillsägelsen (naturligtvis med förklaring till varför hon blivit placerad på stolen samt tillsägelse om att hon inte får kliva av den). Det brukar inte ta lång stund innan hon visar att hon inte vill sitta kvar på stolen längre, utan vill vara tillsammans med oss och att hon kommer uppföra sig även om hon kan behöva sura lite först (hon har ett himla humör ibland :). Då har vi ett litet snack om att man inte ska slåss utan att man ska vara snäll etc och så får hon komma ner och vara med igen.
Det här har visat sig fungera för oss i alla fall...
Det där med förändringar var nog huvudet på spiken. Lustigt nog klarade han av flytten till nya bostaden galant - men så blev ju allt större och bättre också. och vi är kvar i samma kvarter. Men nu har jag oroat mig massor inför nya barnet - och det är nog för att jag känner på mig att han inte gillar förändringar. Tänkte inte alls på det när det gällde overallen. men nu fattar jag ju. tack snälla!
7
tack vad bra skrivet! Det där med förändringar var nog huvudet på spiken. Lustigt nog klarade han av flytten till nya bostaden galant - men så blev ju allt större och bättre också. och vi är kvar i samma kvarter. Men nu har jag oroat mig massor inför nya barnet - och det är nog för att jag känner på mig att han inte gillar förändringar. Tänkte inte alls på det när det gällde overallen. men nu fattar jag ju. tack snälla!
...hade ni väl i viss mån förberett honom på, eller hur? Och lillesyskonets ankomst likaså. Det var overallen som tog honom med överraskning, helt plötsligt upptäckte han att han inte hade sin vanliga gamla trygga jacka på sig utan nåt helt nytt och därmed läskigt. :)
Och lillsyskonet kommer det säkert gå jättebra med om du gör Elliott delaktig i skötseln av det och ser till att han inte känner sig undanskuffad. Han måste få känna att det lönar sig att vara äldst. Låt honom hämta blöja till den lill*, fråga honom om råds, \"tror du lillasyster/lillebror vill äta nu/ha ny blöja?\", låt honom hålla syskonet (naturligtvis under övervakning och endast sittande tex mitt i sängen långt från kanten) och prata mycket om allt som lill*syskonet inte kan, men Elliot som är så himla duktig kan och hur bra han hjälper mamma och pappa. Du ska se att han kommer växa en hel meter på det. ;)
9
Men själva flytten... ...hade ni väl i viss mån förberett honom på, eller hur? Och lillesyskonets ankomst likaså. Det var overallen som tog honom med överraskning, helt plötsligt upptäckte han att han inte hade sin vanliga gamla trygga jacka på sig utan nåt helt nytt och därmed läskigt. :)
Och lillsyskonet kommer det säkert gå jättebra med om du gör Elliott delaktig i skötseln av det och ser till att han inte känner sig undanskuffad. Han måste få känna att det lönar sig att vara äldst. Låt honom hämta blöja till den lill*, fråga honom om råds, \"tror du lillasyster/lillebror vill äta nu/ha ny blöja?\", låt honom hålla syskonet (naturligtvis under övervakning och endast sittande tex mitt i sängen långt från kanten) och prata mycket om allt som lill*syskonet inte kan, men Elliot som är så himla duktig kan och hur bra han hjälper mamma och pappa. Du ska se att han kommer växa en hel meter på det. ;)
När han slåss så sätt dig på hans nivå och säg bestämt att så får man inte göra. Att slåss är ajaj eller dyl. Så han förstår.
Gör inte \"för\" stor grej av det, så han inser att man får uppmärksamhet när man slåss utan beröm istället massor när han gör nåt annat bra.
Fortsätter det och du känner att han är mogen för det så inför en typ skamvrå, eller en trist plats där han får vara i 3 min varje gång han slåss. men detta tycker jag min Linus är för liten för än.
Visst låter jag som värsta supernannyn...
10
Var konsekvent När han slåss så sätt dig på hans nivå och säg bestämt att så får man inte göra. Att slåss är ajaj eller dyl. Så han förstår.
Gör inte \"för\" stor grej av det, så han inser att man får uppmärksamhet när man slåss utan beröm istället massor när han gör nåt annat bra.
Fortsätter det och du känner att han är mogen för det så inför en typ skamvrå, eller en trist plats där han får vara i 3 min varje gång han slåss. men detta tycker jag min Linus är för liten för än.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
