så det är här ni håller hus:=)....tyckte väl att det blivit lite dött på ankomst 09;=)
men nu vet jag vart alla tagit vägen iaf så ska försöka hinna skriva och läsa härinne så ofta som möjligt jag oxå!
en fråga till er som fått ert andra barn....är det fler som känner konstant dåligt samvete gentemot båda barnen och inte förstår hur den här ekvationen ska gå ihop????....jag känner mig sååå kluven och vissa dagar bara gråter jag av skuldkänslor.....är det här vanligt eller är jag konstig på nåt vis???????
1
hej alla.... så det är här ni håller hus:=)....tyckte väl att det blivit lite dött på ankomst 09;=)
men nu vet jag vart alla tagit vägen iaf så ska försöka hinna skriva och läsa härinne så ofta som möjligt jag oxå!
en fråga till er som fått ert andra barn....är det fler som känner konstant dåligt samvete gentemot båda barnen och inte förstår hur den här ekvationen ska gå ihop????....jag känner mig sååå kluven och vissa dagar bara gråter jag av skuldkänslor.....är det här vanligt eller är jag konstig på nåt vis???????
dåligt samvete..men jag VET, det är så man känner.
Det finns ingen i världen som hiner med båda barn som tidigare då man bara hade ett. Man KAN inte vända ut och in på sig..försök få egen tid med storebror lite då och då om din man kan ta hand om bäbisen och gör det just när du ammat så har du ju ett tag på dig att vara ifrån bäbisen...stäng in dig med Gustav och var bara hans mamma.
Men det är ju knökigt i början, men du kommer in i det sen! Kramar om dig!
2
HA inte dåligt samvete..men jag VET, det är så man känner.
Det finns ingen i världen som hiner med båda barn som tidigare då man bara hade ett. Man KAN inte vända ut och in på sig..försök få egen tid med storebror lite då och då om din man kan ta hand om bäbisen och gör det just när du ammat så har du ju ett tag på dig att vara ifrån bäbisen...stäng in dig med Gustav och var bara hans mamma.
Men det är ju knökigt i början, men du kommer in i det sen! Kramar om dig!
ändå... även om vi ger sonen extra mycket uppmärksamhet just för att han inte skulle känna avundsjuka. Men det har kommit ändå. Känner faktiskt mera skuldkänslor gentemot dottern - sonen fick ju aldrig ligga och gråta som bebis, man tog upp honom på en gång samtidigt som man inte kan göra det med henne alltid för att man håller på med sonen just då. Det är jättesvårt. Tjejen sover ju mycket fortfarande som tur är men om de är vakna både två, sonen lite trött på kvällen och jag hemma ensam med barnen så blir det ofta väldigt crazy och hopplöst - hur man än gör så gråter en av dem.
Men det går säkert över snart, det är bara stå ut.
3
inte konstant men ändå... även om vi ger sonen extra mycket uppmärksamhet just för att han inte skulle känna avundsjuka. Men det har kommit ändå. Känner faktiskt mera skuldkänslor gentemot dottern - sonen fick ju aldrig ligga och gråta som bebis, man tog upp honom på en gång samtidigt som man inte kan göra det med henne alltid för att man håller på med sonen just då. Det är jättesvårt. Tjejen sover ju mycket fortfarande som tur är men om de är vakna både två, sonen lite trött på kvällen och jag hemma ensam med barnen så blir det ofta väldigt crazy och hopplöst - hur man än gör så gråter en av dem.
Men det går säkert över snart, det är bara stå ut.
att inte få tiden att räcka till och att man känner sig kluven. hua! och min pojk är ändå 7 år och mer eller mindre självgående.
försöker dock ha egna stunder med honom, tex är nattnings-läsningen (som är rutin sen innan) helig, åsså försöker vi spela lite spel osv efter skolan innan det är dax för honom att gå ut med kompisarna (han slutar skolan 13.15 och får inte ha fritids längre, och kompisarna kommer inte hem förrän efter kl.15).
därtill tar sambon en hel del \"mys\" med honom ock så att inte all fokus hamnar på tyra. sen har jag som tumregel att jag inte skall säga \"hinner inte för att jag måste med lillan...\", typ. om så nu är fallet så ljuger jag ist så att min ursäkt inte är syrran hela tiden - tror att det kan ge upphov till svartsjuka annars...
men som joa skriver, det går inte att ha all tid för alla! dåligt samvete är en mammas eviga ok! *ler*
...försöker lösa tidsbiten genom att loppan får hjälpa till en hel del för att känna delaktighet, åsså berättar jag ofta att \"tänk att du varit så lite/när du var lite gjorde vi oxå så här\" osv. vet dock inget konkret tips för lite mindre barn.
hur som haver, inte ha skuldkänslor! njut ist av att vara mamma - för du är VÄRLDENS bästa mamma! *kram* glöm inte det!!!
4
yupp! känner igen det där till viss del... att inte få tiden att räcka till och att man känner sig kluven. hua! och min pojk är ändå 7 år och mer eller mindre självgående.
försöker dock ha egna stunder med honom, tex är nattnings-läsningen (som är rutin sen innan) helig, åsså försöker vi spela lite spel osv efter skolan innan det är dax för honom att gå ut med kompisarna (han slutar skolan 13.15 och får inte ha fritids längre, och kompisarna kommer inte hem förrän efter kl.15).
därtill tar sambon en hel del \"mys\" med honom ock så att inte all fokus hamnar på tyra. sen har jag som tumregel att jag inte skall säga \"hinner inte för att jag måste med lillan...\", typ. om så nu är fallet så ljuger jag ist så att min ursäkt inte är syrran hela tiden - tror att det kan ge upphov till svartsjuka annars...
men som joa skriver, det går inte att ha all tid för alla! dåligt samvete är en mammas eviga ok! *ler*
...försöker lösa tidsbiten genom att loppan får hjälpa till en hel del för att känna delaktighet, åsså berättar jag ofta att \"tänk att du varit så lite/när du var lite gjorde vi oxå så här\" osv. vet dock inget konkret tips för lite mindre barn.
hur som haver, inte ha skuldkänslor! njut ist av att vara mamma - för du är VÄRLDENS bästa mamma! *kram* glöm inte det!!!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
