Mår dåligt nu....

[engelnore]

Ojj vad tungt de är nu..
Känner hur all kryper sakta på mig igen
Idag för 9 månader sedan vid denna tid den 17Januari så satt vi på sjukhuset å fick veta att vårt barn somnat in...HUR FASIKEN klarade jag av de??
Frågar mig fortfarande ...

Jag e så rädd för denna graviditet men detta barn har ju all rätt till glädje men jag kan inte rå på mina känslor.. självklart vill vi få ett levande barn inte barn som ligger nedgrävd i jorden....Fan jävla liv... Så har man en massa krav hela tiden känns de som.. har presis börjat arbetsträna å de har varit så där.... Men nu börjar jag känna alla krav å jag mår skit..orkar inte de .. ta tag i allt ..är ju rädd för alla baciller alla på förskolan och alla barn som pratar om sina syskon som de nyss fått (Klart att de e glada syskon) å alla Pedagoger som är gravida som pratar så Glatt om sina mvc besök å lever på de rosa molnen Å vad jag känner mig som en ur usel Pedagog blääää jag VILL INTE HÖRA!! Jag springer in på toan å gråter sedan åker jag hem.......
Vet att jag själv är gravid igen men jag har ingen glädje åt att vara gravid ROPAR HÖGT EFTER GLÄDJEN för de e klart att den finns de var de här vi ville ju
Joo visst har jag den men man känner att nu kommer jag väl få gå 8 månader å komma hem med ett ljus denna gång oxå...
JAG ORKAR INTE........vara på arbetsträning utan vill nu ta hand om mig min sorg å de nya lille kexet som lever förhoppningsvis hela livet ut.... jag VILL vara GLAD UTÅT å visa alla att jag är gravid men kan inte de.. jag vill inte skylta med att jag är gravid igen... för om de händer igen hur ska jag ta mig igenom de då???? neää huuua hur ska jag göra?? blir galen..vill ju så gärna glädjas BARA åt denna graviditet för de är ju vad man längtat till att få de där pluset å nu när man har de så kommer de så mycket annat...förstår ingenting../Åsa

[knippan]

känner igen mig i din vardag, har själv ett nytt liv i magen, 7v, superhemligt och vågar inte riktigt glädjas. vill gärna men är inte lika naiv som sist, det här kan gå hur som helst! det finns inga garantier. arbetar på en skola, alltså många kvinnor, unga som väntar barn eller precis fått, eller gamla som babblar på om deras fantastiska barnbarn. jag vill inget hellre än att få känna det de känner, inte känna en stor sorg som ingen kan dela. det här kanske inte var det mest uppmuntrande svaret på ditt inlägg, men jag vill att du ska veta att du är inte ensam och jag förstår precis hur du känner dig. jag önskar verkligen att du ska kunna känna glädle över det nya livet utan för stor skugga vilandes över dig. minnet kommer alltid finnas med. Många kramar till dig! Linda

[hoviksnas]

du kanske inte ska arbetsträna nu. Säg att du inte orkar med det och att det inte känns bra. Läkarna förstår väl att du är orolig och att det är en känslig arbetsplats. Lycka till, kram

[ulrlin]

tycker du ska få vara hemma nu och arbetsträna senare.
Skickar en stor kram.

[Lotta_68]

Vilken vecka är du i Åsa?
Själv blev jag helt sjukskriven från och med vecka 20.
Det var läkaren på specialist mödravården som sjukskrev mig efter att jag berättat hur jag mått.
Du går väl till spec mvc oxå? Om inte se till att bli skickad dit av din vanliga bm. Man behöver prata med dem även om det inte varit \"nåt fel\" som ens barn dog av. Där är de vana med att ta hand om blivande mammor som inte mår bra. Dessutom får du även bättre kontakt med förlossning och deras läkare. Som var bra för mig t ex eftersom jag begärde attbli startad tidigare.
kramar/Lotta