Skrivet: 2005-10-18, 09:23
#1
Jobbig natt..*lite OT emellanåt*
Vi har varit \"bortskämda\" med riktigt skapliga nätter sedan Gustav föddes, trots en hel del förkylningar. Nu har han ätit ganska dåligt två dagar i rad, varit småsnorig och haft knappt 38 graders feber. Inatt var han jätteorolig, somnade inte om efter den lilla slurk tillägg han fick i sig och kräktes sedan rejält i vår säng, vilket han nästan aldrig gör annars. Jag fick honom till slut att somna på mage (jag vet..inte så bra kanske men det gick inte på annat sätt och han låg tätt intill mig som alltid sover med ett öga på glänt så det kändes ok..)och han sov ända till 8 imorse.
Han är lite hård i magen och jag skulle verkligen önska att han fick bajsa ordentligt. Han flaskmatas med tillägg sedan ett par månader tillbaka och jag vet att det kan stoppa lite men hur hjälper man honom? Jag har provat med tempen, det hjälpte inte. Nu gav jag honom lite matolja på en tesked, hoppas det funkar och att han inte får ont av det..?!
Ja, det kanske inte är så farligt men det är jobbiga dagar och nätter nu. Ellen är på Gustav hela tiden och jag vaktar henne som en hök fast jag inte vill. Hon är jättesnäll emellanåt, sjunger för honom, klappar, dansar framför honom så att han ska skratta mm MEN..det hela slutar nästan alltid med att hon klappar hårt, petar i ögat kastar leksaker på honom(oftast mjukisdjur men ändå)eller annat. Hon är inne i en enorm trotsperiod och tycker att det är jobbigt att gå på dagis (hon började i aug, samtidigt som vi precis hade flyttat) så jag förstår att alla känslor måste ut någonstans men inte på Gustav!
Vi har sagt åt henne på skarpen 1000-tals gånger, provat att prata lugnt med henne, förklarat, (den pedagogiska biten), och de inte lika pedagogiska sätten, skrikit, och någon gång gjort likadant tillbaka. Ja, jag vet, det är idiotiskt men när man ser henne göra illa honom gång på gång, skratta åt oss när vi säger åt henne och sen bara göra ännu mer, då blir man galen till slut.
Hon är världens gulligaste annars. Pratar jättemycket för att vara 2 år, förstår otroligt mycket och känns äldre än sina 2 år. Kanske är det vi som har för stora \"krav\" på henne?? Samtidigt vill jag inte tro det för det är ändå ganska basic att man inte gör aikka varandra, eller hur? Hon får mycket tid och uppmärksamhet, vi pysslar, leker och sjunger med henne medan Gustav mest får hänga med så gott han kan.
Vad mer kan man göra??
Just nu är jag såå trött på alla konflikter, skrik, gråt och trots! Det känns som en enda lång väntan på att det ska gå över men hur står man ut under tiden?
Ja, jag kanske inte skulle skrivit \"jobbig natt\" i rubriken för jag gnäller ju på det mesta i det här inlägget..
Tips mottages i alla fall tacksamt av utmattad mor