På söndag är det årsdagen sedan min kära mormor gick bort... Vi brukar åka till kyrkogården och plantera lite blommor, stanna kvar och bara vara ne stund.
Förra året var Paulina för liten, men nu vet jag att det kommer att komma tusen och en fråga. Vilken nivå ska jag lägga mig på? Vill svara ärligt men samtidigt inte skrämma henne.
Hon vet litegrann om döden (Är man medvetslös då, mamma?) och pratar ibland om det. Men detta med graven och att mormor ligger där... skulle ni berätta om just det?
1
3- åring på kyrkogård? På söndag är det årsdagen sedan min kära mormor gick bort... Vi brukar åka till kyrkogården och plantera lite blommor, stanna kvar och bara vara ne stund.
Förra året var Paulina för liten, men nu vet jag att det kommer att komma tusen och en fråga. Vilken nivå ska jag lägga mig på? Vill svara ärligt men samtidigt inte skrämma henne.
Hon vet litegrann om döden (Är man medvetslös då, mamma?) och pratar ibland om det. Men detta med graven och att mormor ligger där... skulle ni berätta om just det?
jag skulle berättat så enkelt som möjligt och så sant som möjligt. För barn är det mesta så naturligt, jag tror inte du kommer skrämma henne om du säger som det är. Låt henne ställa frågorna och du får svara på dom utan att krångla till det alltför mycket.
Så hade jag gjort. Lycka till.
2
Ja, jag skulle berättat så enkelt som möjligt och så sant som möjligt. För barn är det mesta så naturligt, jag tror inte du kommer skrämma henne om du säger som det är. Låt henne ställa frågorna och du får svara på dom utan att krångla till det alltför mycket.
Vanjas farfar dog i somras och hon var inte med på begravningen, men senare vid graven när vi var där nere och sa hejdå innan vi skulle hem till stockholm igen. Hon frågade varför vi var ledsna, om farfar låg där och sen var det bra.
Kram
3
Ja Vanjas farfar dog i somras och hon var inte med på begravningen, men senare vid graven när vi var där nere och sa hejdå innan vi skulle hem till stockholm igen. Hon frågade varför vi var ledsna, om farfar låg där och sen var det bra.
jag brukar åka till svärmors grav med sonen då och då. Han vet att farmor ligger där och när vi åker dit säger vi att vi ska hälsa på farmor och ge henne lite blommor. Inget konstigt allls för honom.
Gör det inte till något konstigt eller skrämmande. Säg att ni ska hälsa på din mormor och ge henne blommor. När Paulina frågar kan ni svara men man behöver inte överösa dem med information.
4
Ja, jag brukar åka till svärmors grav med sonen då och då. Han vet att farmor ligger där och när vi åker dit säger vi att vi ska hälsa på farmor och ge henne lite blommor. Inget konstigt allls för honom.
Gör det inte till något konstigt eller skrämmande. Säg att ni ska hälsa på din mormor och ge henne blommor. När Paulina frågar kan ni svara men man behöver inte överösa dem med information.
själv tycker jag att inga barn är för små...men man ska inte tvinga dem...så det kanske blir svårare när de är äldre och mer medvetna.
När barnens farmor dog var hampus 1,5 år och han var med både på begravningen och urnsättningen. Man måste involvera dem annars är det mer skrämmande för dem än vad det behöver vara.
En kyrkogård är en lugn plats och det fixar barn.
5
Ja, själv tycker jag att inga barn är för små...men man ska inte tvinga dem...så det kanske blir svårare när de är äldre och mer medvetna.
När barnens farmor dog var hampus 1,5 år och han var med både på begravningen och urnsättningen. Man måste involvera dem annars är det mer skrämmande för dem än vad det behöver vara.
min lilla 3,5-åring har varit med sin farmor och lagt blommor på farfars grav. Hon var även med på begravningen när hon var 3 år och hon fick måla en teckning som hon la på kistan i kyrkan. Vi pratade innan om vad som skulle hända i kyrkan, varför vi var där och att man fick vara ledsen.
Det gick jättebra!
De som lillan har svårt att förstå är att när jag säger att farfar är i himlen så säger hon att han ligger ju där hon och farmor la blommor.
6
Ja min lilla 3,5-åring har varit med sin farmor och lagt blommor på farfars grav. Hon var även med på begravningen när hon var 3 år och hon fick måla en teckning som hon la på kistan i kyrkan. Vi pratade innan om vad som skulle hända i kyrkan, varför vi var där och att man fick vara ledsen.
Det gick jättebra!
De som lillan har svårt att förstå är att när jag säger att farfar är i himlen så säger hon att han ligger ju där hon och farmor la blommor.
varför inte? Det blir säkert mer skrämmande om ni inte låter henne följa med.
Vårt sommarbarn-02 har varit med på mormors grav ändå sedan han var bebis. Ibland om vi är i byn där graven finns vill han gärna att vi går till mormors grav osv. Inga konstiga frågor än så länge.
Hoppas det går bra!
7
Ja visst varför inte? Det blir säkert mer skrämmande om ni inte låter henne följa med.
Vårt sommarbarn-02 har varit med på mormors grav ändå sedan han var bebis. Ibland om vi är i byn där graven finns vill han gärna att vi går till mormors grav osv. Inga konstiga frågor än så länge.
Hoppas det går bra!
Juni har tyvärr redan fått gå på en begravning. Alltså, inte tyvärr som att vi tog med henne, utan tyvärr som i att hon redan mist någon som var viktig i hennes liv. Det är så ledsamt!
Hon frågar tusen frågor och det är svårt att hitta svar. Men vi försöker svara rakt och enkelt, inte för detaljerat. Men det är ju svårt att förstå för oss, så det är klart att det är svårt att förstå för henne också. Det är lite jobbigt att vi har minneslund också, det blir mindre konkret än en gravsten. Jag har sagt att man blir till jord i marken, att man kan bli en blomma eller ett träd sedan. Lite flummigt, men känns i alla fall lite fint. Det är svårt när man mister någon när man är så liten!
8
Absolut Juni har tyvärr redan fått gå på en begravning. Alltså, inte tyvärr som att vi tog med henne, utan tyvärr som i att hon redan mist någon som var viktig i hennes liv. Det är så ledsamt!
Hon frågar tusen frågor och det är svårt att hitta svar. Men vi försöker svara rakt och enkelt, inte för detaljerat. Men det är ju svårt att förstå för oss, så det är klart att det är svårt att förstå för henne också. Det är lite jobbigt att vi har minneslund också, det blir mindre konkret än en gravsten. Jag har sagt att man blir till jord i marken, att man kan bli en blomma eller ett träd sedan. Lite flummigt, men känns i alla fall lite fint. Det är svårt när man mister någon när man är så liten!
och jag går till min fars, alltså Simons morfars, grav nästan varja vecka.
Nu har han ju aldrig träffat morfar som dog för 15 år sedan. Men vi brukar säga att vi gör fint till morfar som sitter uppe i himlen och tittar på oss och de fina blommorna han får.
Simon har väl någon gång blivit lite bekymrad när jag själv gråtit en skvätt på kyrkogården. Men jag har alltid förvånats över hur naturligt barn verkar ta det här med döden. Min andra son som är åtta år nu har också alltid varit med på kyrkogården och pratar lite med morfar, lagt stenar och snäckor osv.
Men får försöka svara så enkelt och ärligt som möjligt på eventuella frågor. Men min erfarenhet är som sagt att barn verkar klara av det här bra mycket bättre än man tror.
10
Simon och jag går till min fars, alltså Simons morfars, grav nästan varja vecka.
Nu har han ju aldrig träffat morfar som dog för 15 år sedan. Men vi brukar säga att vi gör fint till morfar som sitter uppe i himlen och tittar på oss och de fina blommorna han får.
Simon har väl någon gång blivit lite bekymrad när jag själv gråtit en skvätt på kyrkogården. Men jag har alltid förvånats över hur naturligt barn verkar ta det här med döden. Min andra son som är åtta år nu har också alltid varit med på kyrkogården och pratar lite med morfar, lagt stenar och snäckor osv.
Men får försöka svara så enkelt och ärligt som möjligt på eventuella frågor. Men min erfarenhet är som sagt att barn verkar klara av det här bra mycket bättre än man tror.
,,på kyrkogården med vår 3-åring nu senaste sommar. Besökte då min pappas grav. Visst kom det tusen o tusen frågor som jag besvarade på ett lite enklare plan men ändå ärligt.
Vi hade nån månad innan en katt som dog o som 3-åringen o jag begravde bakom gäststugan. Hon var med från början till slut o vi la blommor osv. Då visste hon ju hur en begravning gick till.
Kvällen innan vi besökte pappas grav på kyrkogården så tittade vi på fotona från hans begravning. Hon tittade o frågade massor o jag svarade så ärligt o rakt jag kunde men ändå inte för invecklat.
När hon såg bilden på när kistan lades i likbilen så undrade hon: -Varför lade ni morfar i bakluckan på bilen? *haha* Ja, det är en 3-årings sätt att se det på.
Lycka till!
11
Jag var,, ,,på kyrkogården med vår 3-åring nu senaste sommar. Besökte då min pappas grav. Visst kom det tusen o tusen frågor som jag besvarade på ett lite enklare plan men ändå ärligt.
Vi hade nån månad innan en katt som dog o som 3-åringen o jag begravde bakom gäststugan. Hon var med från början till slut o vi la blommor osv. Då visste hon ju hur en begravning gick till.
Kvällen innan vi besökte pappas grav på kyrkogården så tittade vi på fotona från hans begravning. Hon tittade o frågade massor o jag svarade så ärligt o rakt jag kunde men ändå inte för invecklat.
När hon såg bilden på när kistan lades i likbilen så undrade hon: -Varför lade ni morfar i bakluckan på bilen? *haha* Ja, det är en 3-årings sätt att se det på.
Lycka till!
Detta hände när jag var i tvåårsåldern: Vi var på kyrkogården. Det fanns gravstenar i långa rader. Jag sprang längs raderna och så det hela som en slags labyrint. När vi kom fram till slutet på varje rad, var jag så förvånad att mamma visste åt vilket håll vi skulle gå. Mamma verkade hitta i den stora labyrinten. När vi kom till en plats där det gick massor av rader åt olika håll, så stannade mamma och såg fundersam ut. Oj, tänkte jag, nu har mamma villat bort oss i labyrinten, hur ska vi nu hitta ut? Då sa mamma: här är det ett barn som har dött. Oj, tänkte jag. Nu kommer nog mamma säga att hon måste gå och hjälpa till med nått, och så ber hon mig stanna här, och då ska jag lova att göra det. Tills ambulansen kommer. Men mamma sa inte så. Mamma funderade en stund och jag hann tänka rätt mycket. Sedan sa hon: Ska vi gå in och titta? (I efterhand förstår jag att vi alltså var tillbaka utanför kyrkporten) Nej sa jag. Jo sa hon. Jag skrek. Jag vägrade gå in och titta. Kyrkan var ju farlig för barn, det var ju redan ett som hade dött! Mamma var inte klok inte en chans att jag skulle följa med in. Jag ville gå till andra sidan kyrkan. Mamma sa att vi redan varit där. Nej, skrek jag, jag vill gå diiit! Så mamma gick in och tittade, och jag släpade med mig pappa runt kyrkan för att se om det fanns något spår efter barnet. På vägen hem frågade jag vart ambulansen var. Nej, här finns ingen ambulans sa mamma. Då gav jag upp att förstå.
Det var först i vuxen ålder, när mamma frågade om jag visste varför jag var rädd att gå in i kyrkor jämt när jag var liten... först sa jag att jag nog bara varit obstinat, för jag kom ihåg något tillfälle när jag var rätt stor, och vägrat gå in. Men mamma sa att nej, hon hade pressat ur mig vid ett tillfälle att jag trodde att man dödade barn i kyrkor. Det hade jag inget minne av. Men den natten så kom minnet av historien tillbaka, för jag drömde om det! I drömmen är jag så liten att mamma hade långt hår och 70talsbrillor. Jag trodde stenarna bara var väggar i labyrinten, och att man skulle kunna LÄSA nått på dom hade jag nog inte trott på ens om någon förklarat det för mig. Och att det skulle ligga en död person under varje sten, det skulle varit fullständigt ofattbart. Så många fanns det väl inte ens som levde...
Råd: Lämna gärna blommor på farmors grav, men nämn INTE att barn kan dö. Nämn inte heller att det ligger döda människorna under de andra gravstenarna. Små mysterier kommer väckas hos barnet: Varför dog farmor just när on grävt ner sig under en sten? Hur vet ni att det var just den här stenen? Konstigt att farmor dog när ingen annan gör det... De flesta frågor måste få mogna hos barnet innan de går att formulera och svara på.
12
Hej! (långt) Detta hände när jag var i tvåårsåldern: Vi var på kyrkogården. Det fanns gravstenar i långa rader. Jag sprang längs raderna och så det hela som en slags labyrint. När vi kom fram till slutet på varje rad, var jag så förvånad att mamma visste åt vilket håll vi skulle gå. Mamma verkade hitta i den stora labyrinten. När vi kom till en plats där det gick massor av rader åt olika håll, så stannade mamma och såg fundersam ut. Oj, tänkte jag, nu har mamma villat bort oss i labyrinten, hur ska vi nu hitta ut? Då sa mamma: här är det ett barn som har dött. Oj, tänkte jag. Nu kommer nog mamma säga att hon måste gå och hjälpa till med nått, och så ber hon mig stanna här, och då ska jag lova att göra det. Tills ambulansen kommer. Men mamma sa inte så. Mamma funderade en stund och jag hann tänka rätt mycket. Sedan sa hon: Ska vi gå in och titta? (I efterhand förstår jag att vi alltså var tillbaka utanför kyrkporten) Nej sa jag. Jo sa hon. Jag skrek. Jag vägrade gå in och titta. Kyrkan var ju farlig för barn, det var ju redan ett som hade dött! Mamma var inte klok inte en chans att jag skulle följa med in. Jag ville gå till andra sidan kyrkan. Mamma sa att vi redan varit där. Nej, skrek jag, jag vill gå diiit! Så mamma gick in och tittade, och jag släpade med mig pappa runt kyrkan för att se om det fanns något spår efter barnet. På vägen hem frågade jag vart ambulansen var. Nej, här finns ingen ambulans sa mamma. Då gav jag upp att förstå.
Det var först i vuxen ålder, när mamma frågade om jag visste varför jag var rädd att gå in i kyrkor jämt när jag var liten... först sa jag att jag nog bara varit obstinat, för jag kom ihåg något tillfälle när jag var rätt stor, och vägrat gå in. Men mamma sa att nej, hon hade pressat ur mig vid ett tillfälle att jag trodde att man dödade barn i kyrkor. Det hade jag inget minne av. Men den natten så kom minnet av historien tillbaka, för jag drömde om det! I drömmen är jag så liten att mamma hade långt hår och 70talsbrillor. Jag trodde stenarna bara var väggar i labyrinten, och att man skulle kunna LÄSA nått på dom hade jag nog inte trott på ens om någon förklarat det för mig. Och att det skulle ligga en död person under varje sten, det skulle varit fullständigt ofattbart. Så många fanns det väl inte ens som levde...
Råd: Lämna gärna blommor på farmors grav, men nämn INTE att barn kan dö. Nämn inte heller att det ligger döda människorna under de andra gravstenarna. Små mysterier kommer väckas hos barnet: Varför dog farmor just när on grävt ner sig under en sten? Hur vet ni att det var just den här stenen? Konstigt att farmor dog när ingen annan gör det... De flesta frågor måste få mogna hos barnet innan de går att formulera och svara på.
Men en klok arbetskompis till mig sa (när vi diskuterade en liknande situation) att \"barn ställer de frågor de klarar att få svar på\". Man ska alltså inte förklara en massa och tvinga på barnet en massa sanningar som det kanske inte är moget att ta till sig eller hantera, men svara ärligt (så gott det går) på de frågor barnet ställer.
Detta hade hon hört av en barnpsykolog och var alltså inget hon hittat på själv (även om hon är klok :o)).
13
Sent svar Men en klok arbetskompis till mig sa (när vi diskuterade en liknande situation) att \"barn ställer de frågor de klarar att få svar på\". Man ska alltså inte förklara en massa och tvinga på barnet en massa sanningar som det kanske inte är moget att ta till sig eller hantera, men svara ärligt (så gott det går) på de frågor barnet ställer.
Detta hade hon hört av en barnpsykolog och var alltså inget hon hittat på själv (även om hon är klok :o)).
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
