Lägesrapport om "förhållandet", (långt)

[Tess]

Vi försöker som sagt, jag och J. Jag är helt säker på vad jag vill och försöker på alla sätt bevisa det för honom. Vi träffas flera ggr i veckan och försöker ha det trevligt tillsammans. Men allt är så otroligt känsligt och jobbigt samtidigt. Jag känner mig totalt knäckt psykiskt och känns knappt som jag fungerar i vardagen. Gråter för minsta lilla och jag tycker synd om barnen att jag inte kan visa mig stark ens inför dem. Eftersom att det var jag som orsakade separationen känner jag hela tiden skuld, och det är inte lätt att leva med.

J försöker nu lära sig tycka om mig igen och lita på mig..Jag vill så gärna och så mycket att det ska bli bra nu direkt men han kan inte ge några garantier eller vill planera nåt för framtiden alls. Utan vi ska ta det lugnt och upptäcka varandra på nytt.Samtidigt gnager svartsjukan över vad han gjort när vi varit ifrån varandra och han tänker säkert på samma sätt. Vi har sagt att ingen träffar någon annan nu och att vi inte ska gå ut på krogen utan varandra på ett tag. Samtidigt känner jag att han undanhåller något för mig eller inte riktigt \"satsar fullt ut\". Han har aldrig med sin mobil hit och jag vet att han har kontakt med andra tjejer. Han brusar upp för småsaker och skäller ut mig och jag känner hela tiden att det är han som har överhanden. Enligt honom så tycker han att livet som singel och utan sina barn stor del av tiden är helt okej, och han fyller sitt liv med annat. Han har fått nya kompisar och umgås mkt med dem.Jag vet ju att han egentligen inte är sån som person men pga av mitt svek så är han annorlunda nu. Ibland känns allt så himla bra mellan oss men dagen efter kan det vara tillbaka på ruta 1 igen. Vi har ändå kommit långt och så här bra mellan oss har det inte varit på länge. Men jag vill kanske för mycket och för snabbt..

[mynch]

senast imorse och undrade hur det går.
Det gäller nog att skynda långsamt och låta hans sår läka, men om du känner att han inte satsar fullt ut pga saker som hänt i mellantiden så tycker jag att du skall ta upp det. Att bygga upp något nytt måste ju vara ärligt menat från båda håll. . . . .

Skickar massor av lyckosparkar och styrkekramar!

[MorsanBaloo]

och cyklar men...
Jag har varit i en liknande sits som du en gång för hundra år sen. För det första: förlåt dig själv.Det är jätteviktigt. Och när du gjort det bör du fundera på de sakerna som faktiskt inte var bra i erat förhållande. För om ni inte bearbetar dem nu kommer de att finnas kvar...
Sen kanske du ska känna efter om det är verkligen det du vill,att ni ska leva ihop.
Skickar massor av styrkekramar till dig.

[ellenw]

Bra att ni kämpar på! Hoppas ni hittar hem så småningom!
Jobbigt med alla känslor. Samvete, misstänksamhet, svartsjuka...försök komma förbi dom. Har inga bra tips, tyvärr!

KRam, täker på er!

[Kattis 4U]

när det känns jobbigt och ta hand om dig!

[reisan]

Härligt att höra att ni försöker och kämpar på. Men jag förstår att det inte alltid är så lätt när det snurrar miljoner tankar och fantasier i huvudet. Jag hoppas verkligen att ni hittar tillbaka till varandra. Ni har ju ändå kommit en bra bit på väg!!!

Ta väl hand om dig vännen.

Här kommer ett helg gäng med kramar till dig: kramkramkramkramkramkramelikra mkramkramkramkramkramkramkramk ramkramkramkramelikramkramkram kramkramkramkramkramkramkramkr amkramelikramkramkramkramkramk ramkramkramkramkramkramkrameli kramkramkramkramkramkram

[K-line]

vad duktiga ni är som vågar ge det hela en chans. men jag tror att ni behöver gå i familjeterapi och sortera upp en hel del grejer. Och sedan behöver du förlåta dig själv och tro på dig själv...han får inte köra med dig och göra dig illa bara för du varit otrogen, i så fall har ni inte gjort en nystart utan lever kvar i det gamla.

KRAM