Varför kan dom inte lyssna?(långt)

[zmurfan arg och ledssen när dom inte lyssnar]

Fick äntligen tid till pyckologen efter 1,5 års vänntan och tjatande. Vi diskuterade de här med medicin och ja berättade att jag provat flera olika sorter men att jag bara mår sämmre av dom och att jag inte kan höja dosen.
En vecka senare ligger det en remiss till en läkare på psyk i brevlådan och efter som ja inte hade bett om att få komma till en läkare så ringde jag och avbeställde tiden.
Idag ringer min psyckolog o ber om ursökt för att det blev lite fel med läkartiden (jag visste då inte att de va hon som hade skickat remissen) hon sa att hennes sekreterare varit lite för snabb att skicka ut den.Så nu berättade hon iaf att hon ville ge mig en tidtill läkaren för att diskutera en ny medicin(Edronax) jag orkade inte säga emot så ja bara höll med. Varför lyssnar dom inte när ja säger att jag inte fixar några mer utprovningar av mediciner ? Jag har ju sagt klart och tydkligt ifrån mediciner.Jag blev så ledsen när ja lagt på luren så jag ringde till min mamma och hon förstår inte heller varför dom ska fortsätta att tjata om medicin.Jag bodde hos min mamma en månad förra hösten för att jag skulle prova ut en medicin och min mamma såg hur dåligt jag mådde vid det försöket så hon förstod att jag blev upprörd så nu ska hon ringa och prata med psykologen och tala om att jag känner mig överkörd när hon inte lyssnar på mig.Jag orkar inte själv ringa för ja känner mig bara dum och värdelös som inte kan säga ifrån =(.
Jag är så glad att min mamma ska ringa åt mig och jag hoppas att psykologen kan lyssna på henne och förstå.
Ja det här blev visst långt och svammligt men det känndes skönt att skriva av sig mår lite bättre av de=) Tack om du orkade läsa ända hit.
Stora styrke kramar till oss som inte alltid orkar säga ifrån=/

[zmurfan arg och ledssen när dom inte lyssnar]

så att man mår skit igen =(.
har mått jättedåligt idag och kännt mig allmänt avtrubbad bara känndes som om all must gick ur mig.
Jag har ju \"mått bra\" den här hösten det har kännts lättare när ja ska träffa mina tjejer å ja har sett en ljusning men just nu så känns allting svart igen =(
Ja får väl gå och sova nu och hoppas på att jag mår lite bättre i morgon.
Jo min mama ringde ju till psykologen det blev ett kort sammtal då psykologen sa att ja inte sagt till henne att ja inte ville prova en ny medicin, men det har ja ju sagt till henne båda gångerna jag har träffat henne.
Då skyllde hon på överläkaren som tyckte att ja skulle prova. Varför kunnde hon inte ha sagt till läkaren att hin och jag pratat om det här då och säga att det inte är ett alternativ för mig?
Hmm nu har ja svammlat lite till men nu ska jag gå och sova.
Kram på er alla

[Anneli m Uno]

Har haft depressioner sen jag var liten.

Har provat mediciner som fontex, zoloft, cipramil och paroxetin.
Paroxetinet var min räddning och där fick jag vara med och bästa själv. Tror att jag valde att börja med den eftersom den ligger ett steg över dom andra.

Cipramilen blev jag påtvingad. Jag sökte till psyk självmant och ville ha hjälp med samtalsterapi. Allt skedde på mina premisser tills dess att jag skulle bli sjukskriven. Då tyckte läkaren att jag måste börja med cipramil.
Jag hade blivit runtskickad till olika läkare innan jag fick denna och vågade inte säga emot.

Du har tur som har en mamma i närheten som ställer upp. Jag bor för långt bort för att min mamma skulle kunna ge mig detta stöd.
Mamma hjälper mig på sitt sätt och hon har varit ett bra stöd men det bästa stödet är alltid de som är närmast.

Blir så arg när jag läser hur man blir behandlad i sjukvården. Förstår inte att de är så blinda.

Mår idag hyfsat men äter inga mediciner då jag är gravid. Sitter nu i en sitts där det kan bli tal om att starta upp en behandling mot deppression. Än är det inte säkert att jag har fått ett återfall eller om det är graviditetshormoner som spökar.

Stor kram till dej och jag hoppas att det kommer lösa sig för dig.

Känner själv att det lättar när man får skriva av sig. Tur att det finns sådana här ställen där vi kan lätta våra hjärtan utan att bli dömda.

Kram

[zmurfan arg och ledssen när dom inte lyssnar]

bor ca 45 mil ifrån mig men hon finns alltid där ändå det är jobbigt att hon bor så långt bort ibland när man verkligen skulle behöva få gråta ut i mammas famn det brukar bli per tlf istället.
Jag har aldrig förut bett min mamma ringa nått sånt här sammtal men de igår var droppen för mig jag bara orkade inte =(.
Igårkväll när jag la mig så kom dom dumma tankarna igen 20000 olika sett att ta livat av sig på. Det konstiga är att jag har självmordstankar men så är jag livrädd för att nån ska bryta sig in i huset och mörda mig när jag är ensam hemma, jag måste ju vara helt skruvad jag är rädd när jag åker bil att vi ska krocka och dö, undrar om jag är ensam om att känna så?
Tack för att du orkade läsa mina virriga inlägg.
Stora styrkekramar.

[Anneli m Uno]

Vet själv att jag hade självmordstankar men vågade inte göra något åt det.

Sammtidigt som jag ville dö så var jag livrädd för att dö.
Så jag vet precis vad du menar.

Så virrigt var det inte. Känner igen mig så väl i det skriver. Det är så skönt att få skriva av sig men räddslan för att anses vara virrig eller knäpp får en att stå över ibland.

Stå på dig!
Massor av kramar