Ja inte blev man så mycket muntrare efter den dokumentären. Men i alla fall:
Om nu någon har lust att fördjupa sig hittade jag en länk till The national autistic society där både skolans rektor och filmmakaren intervjuas. Filmen verkar ha debatterats i UK också.
http://www.nas.org.uk/nas/jsp/polopoly.jsp?d=591
1
teveprogrammet igen Ja inte blev man så mycket muntrare efter den dokumentären. Men i alla fall:
Om nu någon har lust att fördjupa sig hittade jag en länk till The national autistic society där både skolans rektor och filmmakaren intervjuas. Filmen verkar ha debatterats i UK också.
Har pratat med min mamma idag igen och vi är båda eniga om att det saknades mycket i programmet och framför allt då det positiva. Eller snarare fokus på det positiva. För henne som inte alls är lika insatt i ämnet så vart det bara jobbigt och svårt att titta på det och hon vart nog mer rädd än informerad.
Alla barnen var nerstämda på ett eller annat vis och en del av det känner jag igen hos min egen tjej, men jag tycker inte att lärarnas sätt att hantera det var det ultimata. Jag har svårt att se hur man häver en svår situation genom att tala om hur hemskt det är för barnet som måste leva med sin autism. Det blir lite som att kasta bensin på elden för att släcka den.
Nu menar jag inte att man skall ignorera barnens känslor, för känner de så som de gör, så gör det de, men jag fick intrycket att det var lärarna som körde in deras egna åsikter om autism i huvudet på dem istället för att möta dem där de är och utgå från det. *svamlar*
2
Det låter intressant... ska kolla den lite senare.
Har pratat med min mamma idag igen och vi är båda eniga om att det saknades mycket i programmet och framför allt då det positiva. Eller snarare fokus på det positiva. För henne som inte alls är lika insatt i ämnet så vart det bara jobbigt och svårt att titta på det och hon vart nog mer rädd än informerad.
Alla barnen var nerstämda på ett eller annat vis och en del av det känner jag igen hos min egen tjej, men jag tycker inte att lärarnas sätt att hantera det var det ultimata. Jag har svårt att se hur man häver en svår situation genom att tala om hur hemskt det är för barnet som måste leva med sin autism. Det blir lite som att kasta bensin på elden för att släcka den.
Nu menar jag inte att man skall ignorera barnens känslor, för känner de så som de gör, så gör det de, men jag fick intrycket att det var lärarna som körde in deras egna åsikter om autism i huvudet på dem istället för att möta dem där de är och utgå från det. *svamlar*
inte att de bemötte deras känslor. Att säga \"det är din autism, du fattar inte\" är inte att bemöta känslor. De förklarade inte hur de känner och hur det fungerar och framförallt inte hur de skulle ta sig ur det. A och O är ju att tala om hur man tar sig ur det och kommer vidare. \"Du har autism och fattar inte\" punkt slut end of discutition. Urkass. Jag uppfattade att lärare och rektor använde \"det är din autism\" som nåt universalmedel för de själva, alltså lärarna, att ta sig ur situaionen. Och detta beroende på att de själva inte fattar hur det fungerar.
De tog hoppet ifrån barnen tyckte jag. Urdeprimerande och tragiskt tyckte jag. Jag ska också kolla den där länken.
3
Jag tyckte inte att de bemötte deras känslor. Att säga \"det är din autism, du fattar inte\" är inte att bemöta känslor. De förklarade inte hur de känner och hur det fungerar och framförallt inte hur de skulle ta sig ur det. A och O är ju att tala om hur man tar sig ur det och kommer vidare. \"Du har autism och fattar inte\" punkt slut end of discutition. Urkass. Jag uppfattade att lärare och rektor använde \"det är din autism\" som nåt universalmedel för de själva, alltså lärarna, att ta sig ur situaionen. Och detta beroende på att de själva inte fattar hur det fungerar.
De tog hoppet ifrån barnen tyckte jag. Urdeprimerande och tragiskt tyckte jag. Jag ska också kolla den där länken.
Jag hittade ett jättebra reportage ; \'Being different may be cool\' - On the autistic spectrum på http://www.nas.org.uk/nas/jsp/polopoly.jsp?d=161&a=7808
Det handlar om tre bröder med autismspektrumstörningar och deras skolgång. Detta kunde de ha visat på TV istället om de hade velat visa en mer positiv bild av barn inom autismspektrumet och samtidigt öka förståelsen för problematiken.
/Åsa
4
Tack Loppa 13! Vilken bra sida!
Jag hittade ett jättebra reportage ; \'Being different may be cool\' - On the autistic spectrum på http://www.nas.org.uk/nas/jsp/polopoly.jsp?d=161&a=7808
Det handlar om tre bröder med autismspektrumstörningar och deras skolgång. Detta kunde de ha visat på TV istället om de hade velat visa en mer positiv bild av barn inom autismspektrumet och samtidigt öka förståelsen för problematiken.
och som det står på deras hemsida är det svårt att få in alla infallsvinklar i en kort dokumentärfilm på 50 mintuer. Så reaktionerna har varit desamma även i Storbritannien som de vi här hade.
Men huvudsyftet var att låta dessa 4 ungdomar berätta sin historia och den skulle på intet sätt vara allmängiltig för hela autismspektrat - utan en individuell berättelse för var och en av dessa ungdomar, med sina olika personligheter. Det tyckte jag att de visade med brutal ärlighet och sårbarhet.
7
Läste kommentarerna... och som det står på deras hemsida är det svårt att få in alla infallsvinklar i en kort dokumentärfilm på 50 mintuer. Så reaktionerna har varit desamma även i Storbritannien som de vi här hade.
Men huvudsyftet var att låta dessa 4 ungdomar berätta sin historia och den skulle på intet sätt vara allmängiltig för hela autismspektrat - utan en individuell berättelse för var och en av dessa ungdomar, med sina olika personligheter. Det tyckte jag att de visade med brutal ärlighet och sårbarhet.
och jag håller med Fredetta att de visade den så som barnen var och jag tycker inte att de skall censurera det för andra för att det skall verka bättre än vad det är, och egentligen var det inte alls det jag reagerade på.
Det jag kände var fel med dokumentären var att de bara visade EN sida av dessa barn och det framstod som om det vore det ENDA dessa barn är. Det tycker jag inte stämmer överens med min världsbild av autism.
Mitt barn har ett funktionshinder som gör att livet blir svårare för henne, och vissa dagar så är det precis så svårt som de visade i dokumntären, men det är inte allt hon är och det tycker jag att de lämnade utanför programmet och istället bara visade de negativa med autism.
8
Nu har även jag läst... och jag håller med Fredetta att de visade den så som barnen var och jag tycker inte att de skall censurera det för andra för att det skall verka bättre än vad det är, och egentligen var det inte alls det jag reagerade på.
Det jag kände var fel med dokumentären var att de bara visade EN sida av dessa barn och det framstod som om det vore det ENDA dessa barn är. Det tycker jag inte stämmer överens med min världsbild av autism.
Mitt barn har ett funktionshinder som gör att livet blir svårare för henne, och vissa dagar så är det precis så svårt som de visade i dokumntären, men det är inte allt hon är och det tycker jag att de lämnade utanför programmet och istället bara visade de negativa med autism.
om att de borde ha visat fler sidor av barnen och att det faktiskt varierar med \"dagsformen\" och beroende på var de befinner sig (hemma/skolan), och inte bara den negativa aspekten av det hela.
9
Precis så tycker jag också.. om att de borde ha visat fler sidor av barnen och att det faktiskt varierar med \"dagsformen\" och beroende på var de befinner sig (hemma/skolan), och inte bara den negativa aspekten av det hela.
men min Joshua är väldigt lik dessa 4 ungdomar. Största skillnaden är att han är gladare och kanske inte lika stel som de är men väldigt lik de är han.
Jag tycker inte dokumentaren var trevligt med verklig.Joshua har haft precis samma tankar om att önska sig vara normal. Detta är en fas de måste igenom innan de kan aceptera sig själva. (svammel svammel)
Mest ville jag berätta om hur lik min son var dessa 4 ungdomar:O)
hoppas allt är bra med er!!! jag har fullt upp men mår bra. Joshua och resten av familjen mår också bra. vi kämpar på!!
Andas djup
10
inte muntrare.. men min Joshua är väldigt lik dessa 4 ungdomar. Största skillnaden är att han är gladare och kanske inte lika stel som de är men väldigt lik de är han.
Jag tycker inte dokumentaren var trevligt med verklig.Joshua har haft precis samma tankar om att önska sig vara normal. Detta är en fas de måste igenom innan de kan aceptera sig själva. (svammel svammel)
Mest ville jag berätta om hur lik min son var dessa 4 ungdomar:O)
hoppas allt är bra med er!!! jag har fullt upp men mår bra. Joshua och resten av familjen mår också bra. vi kämpar på!!
Andas djup
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
