Vet inte om jag kommit rätt..

[Lassa]

Jag har varit separerad från min dotters pappa i snart 2 år. Vi har gemensam vårdnad om henne och har henne varannan vecka. Hon är 3.5 år.
Nu är det så här att jag såå starkt längtar efter ett barn till!
Jag är livrädd att binda mig vid någon! Vet att det är fel att gå in i ett förhållande med tron att \"det ändå kommer att skita sig\", men så känns det.
Har någon här inne haft längtan efter barn men inte haft något fast förhållande?

[Tweedy]

Så kan jag känna många gånger! Men sen strax efter så tänker jag efter i vilken situation jag lever i idag så då försvinner min längtan rätt snabbt för jag vill inte ta hand om ytterligare ett barn alldeles själv.

I det stora hela är jag rätt nöjd med mitt liv. Det fungerar bra, sonen är 5 år och klarar sig mycket mer själv än tidigare. Han bor växelvist.

Jag känner mig nog ärligt talat rätt bekvämt att inte sätta mig i en sits där man ska ta hand om en bebis igen (blöjbyte, välling, amning osv)

Men visst...en bebbe att snuffa på är alltid lika godigt...*s*

[Limarelli]

Jag har varit ensam med min son sedan graviditeten och han träffar inte sin pappa alls. Jag längtar efter ett barn till och har ännu inte bestämt mig. Det jag iaf har bestämt mig för att det i så fall blir insemination - jag kommer inte att vilja få barn med någon som jag inte levt ihop med i många år och känner mig helt säker på - och den tiden har jag inte, tycker jag. Jag kan inte tänka mig att ha varannan vecka och den risken är ju uppenbar.
Så - jag förstår hur du känner det och hoppas att du kan komma till en lösning som känns ok, även om det inte blir fullt ut så som du skulle önska.
Jag längtade ju också mycket efter barn innan jag fick min son - som \"blev till\" (av slarv)i ett tillfälligt förhållande som aldrig blev mer än så. Och ur det \"misstaget\" kom världens bäste lille kille - vem skulle gissat det.

[Lassa]

när du skriver att du inte vill skaffa barn med någon som du inte levt med i många år. Man vill ju helst inte att samma sak ska hända igen och man står där med två barn med två pappor samtidigt som man lever ensam.
Har haft små tankar på insemination själv... Men inget som är aktuellt just nu.

[mamman]

Jag har också en jättestor längtan efter fler barn (har två i nuläget). Jag har alltid velat haft stor familj och många barn. Däremot har jag inga rädslor för att binda mig, och få barn med någon som känns rätt för mig. Det är bara det att jag inte alls har någon tro på att jag kommer hinna träffa någon som jag får dom känslorna för, och som får detsamma för mig, då jag inte har så lätt för att bli ordentligt kär. Därför har jag precis som Limarelli och du också haft vissa tankar på insemination. Dock är det ännu bara flyktiga tankar och inget som är på gång på ett tag isåfall, och långt ifrån säkert att det någonsin kommer bli något av. Känns bara tröstande att det kanske finns en utväg på den här starka längtan, om jag känner mig villig att ta den en dag.