vi har allmän förskola till våran son som är 4 år psykolog och läkare har ansökt till komunen för utökad tid på dagis
Familjen består av 2 barn till som är yngre så jag har fullt upp och sonen är väldigt krävande just nu
beskedet om han får utökad plats eller ej dröjjer länge länge och psykologen får inte tag på tjejen på komunen som handhar tiderna till förskolan
Nu närmar sig höstlovet och jag ska ha denna krävande pojk hemma hela veckan med allt vad det innebär
jag lider av sömnbrist och har en rygg som gör så ont att jag gråter på kvällarna och knappt kan gå
den där höstlovsveckan kommer sluta i katastrof.
Sonen är mycket aktiv just nu springer ropar skriker bankar i dörrar hela dagarna
lilla bäbisen jag har på 3 månader får fara ned på golvet upp ned upp ned hela tiden för jag måste hejda hans framfart.
sedan med en pillig dotter på 2 år gör inte det hela lättare
måste bara få sucka lite
ibland är det svårt att leva
ursäkta för allt svammel var bara tvungen att få skriva av mig lite
1
Måste bara skriva av mig ber om ursäkt för svammel
vi har allmän förskola till våran son som är 4 år psykolog och läkare har ansökt till komunen för utökad tid på dagis
Familjen består av 2 barn till som är yngre så jag har fullt upp och sonen är väldigt krävande just nu
beskedet om han får utökad plats eller ej dröjjer länge länge och psykologen får inte tag på tjejen på komunen som handhar tiderna till förskolan
Nu närmar sig höstlovet och jag ska ha denna krävande pojk hemma hela veckan med allt vad det innebär
jag lider av sömnbrist och har en rygg som gör så ont att jag gråter på kvällarna och knappt kan gå
den där höstlovsveckan kommer sluta i katastrof.
Sonen är mycket aktiv just nu springer ropar skriker bankar i dörrar hela dagarna
lilla bäbisen jag har på 3 månader får fara ned på golvet upp ned upp ned hela tiden för jag måste hejda hans framfart.
sedan med en pillig dotter på 2 år gör inte det hela lättare
måste bara få sucka lite
ibland är det svårt att leva
ursäkta för allt svammel var bara tvungen att få skriva av mig lite
Eller någon annan trupp som kan hjälpa dig tills en vettig lösning finns! Någon moster eller arbetslös gammal klasskompis som kan dra i väg med t ex tvååringen till lekplatsen. Att se till att det finns fler vuxna per barn, helt enkelt.
Tanka på med ritmaterial, serietidninmgar, musikband, Pingufilmer och annat som kan hålla de stora barnen i schack medan du går på toan i alla fall.
Fast det första du bör göra är att sjukskriva dig med din onda rygg så kan pappan vabba för att ta hand om barnen! Om den ordinarie barnpassningen inte fungerar (och det gör den inte när du har ont i ryggen), har ni rätt att göra så. Har för mig att vi gjort så någon gång när Papputen hade migrän under pappaledigheten.
Bärsjal eller babybjörn rekommenderas varmt för bebben, så att dina armar är fria. Dessutom är det ju bättre för ryggen!
Och kom i håg att just så här jobbigt som det är nu, med en minibebis (och alla amningshormoner som ändå kan få en att gråta över allt), en mellantjej som är i en ålder då de är överallt utan att ha minsta begrepp om att det är farligt och en pojke med speciella behov som fortfarande är så liten... just så jobbigt, på just detta sätt kommer ni inte att ha det speciellt länge.
Saxar från autismforums hemsida:
\"Hos barn mellan två och sex år brukar symtomen på autism vara som tydligast. Det är också den ålder som många familjer och närstående tycker är allra jobbigast.\"
(Snälla ni som har åttaåringar, skriv inte att det blir värre sen, låt Eeyore, mig och alla andra med små-ufon leva i tron att det blir enklare!)
Sov när du kan. Det behöver du!
Vi har ungefär samma åldersskillnad mellan våra äldsta barn, fast mina är ett halvår äldre. Att tänka in en bebis i familjen ger faktiskt mig något vilt i blicken, det känns som en omöjlighet, hur mycket jag än älskar bebbar (och mina barn!) Så jag ser det inte som pjosk, dit tillvaro är sannolikt enormt kaotisk.
Så blås i luren och kalla in kavalleriet. Det är en frågan om att överleva de närmsta veckorna! Och sen blir det bättre. Både tvååringen och fyraåringen kommer att bli enklare att sysselsätta.
2
Inkalla kavalleriet! Eller någon annan trupp som kan hjälpa dig tills en vettig lösning finns! Någon moster eller arbetslös gammal klasskompis som kan dra i väg med t ex tvååringen till lekplatsen. Att se till att det finns fler vuxna per barn, helt enkelt.
Tanka på med ritmaterial, serietidninmgar, musikband, Pingufilmer och annat som kan hålla de stora barnen i schack medan du går på toan i alla fall.
Fast det första du bör göra är att sjukskriva dig med din onda rygg så kan pappan vabba för att ta hand om barnen! Om den ordinarie barnpassningen inte fungerar (och det gör den inte när du har ont i ryggen), har ni rätt att göra så. Har för mig att vi gjort så någon gång när Papputen hade migrän under pappaledigheten.
Bärsjal eller babybjörn rekommenderas varmt för bebben, så att dina armar är fria. Dessutom är det ju bättre för ryggen!
Och kom i håg att just så här jobbigt som det är nu, med en minibebis (och alla amningshormoner som ändå kan få en att gråta över allt), en mellantjej som är i en ålder då de är överallt utan att ha minsta begrepp om att det är farligt och en pojke med speciella behov som fortfarande är så liten... just så jobbigt, på just detta sätt kommer ni inte att ha det speciellt länge.
Saxar från autismforums hemsida:
\"Hos barn mellan två och sex år brukar symtomen på autism vara som tydligast. Det är också den ålder som många familjer och närstående tycker är allra jobbigast.\"
(Snälla ni som har åttaåringar, skriv inte att det blir värre sen, låt Eeyore, mig och alla andra med små-ufon leva i tron att det blir enklare!)
Sov när du kan. Det behöver du!
Vi har ungefär samma åldersskillnad mellan våra äldsta barn, fast mina är ett halvår äldre. Att tänka in en bebis i familjen ger faktiskt mig något vilt i blicken, det känns som en omöjlighet, hur mycket jag än älskar bebbar (och mina barn!) Så jag ser det inte som pjosk, dit tillvaro är sannolikt enormt kaotisk.
Så blås i luren och kalla in kavalleriet. Det är en frågan om att överleva de närmsta veckorna! Och sen blir det bättre. Både tvååringen och fyraåringen kommer att bli enklare att sysselsätta.
nu är det ju så att Memlan (8)troligtvis har AS...men så mycket som det märks nu...det gjorde det inte i tidigare år...på dagis fick vi ofta höra att Memlan var gnällig och klagade på att andra barn var dumma mot henne...hon hade aldrig sin syster Bellas glada humör över skogspromenader och utelek...ville mest sitta hos en fröken...men det var aldrig någon som reagerade på att något var fel, jag talade med personalen nyligen och de kan inte förstå hur det kan diskuteras AS kring Memlan för de har sett pojkar med den diagnosen ... och det stämmer inte på Memlan...
När Memlan var 5 fick hon ju 2 Ep-anfall...inom loppet av 1 månad...vi testade Ergenyl som förvandlade vår buttra Memla till en sprudlande, postitiv tjej...som ville vara med...men det var övergående...fortfarande ingen som reagerade på alla hennes vredesutbrott...det var väl i familjen problemen låg...vad vet jag hur man resonerade...
Nu är det ju så tydligt att hon har ett annorlunda tänk...hon kom hem igår och berättade att kompisens lillebror \"skrattade ihjäl sig\"...tystnade och tittade på mig...mamma, vad betyder det...skrattar man så man dör...nej, det menar man inte, sa jag....och förklarade...
Så med Memlan har allt blivit tydligare...men eftersom hon är så verbal och har förmåga till eftertanke...så berättar hon och frågar...när hon är lugn...sen har vi alla låsningar...men där kommer vår ökade kunskap in...det går bättre och bättre att lösa, klart det är jobbigt...men men, det går..
....så vad vill jag ha sagt...hm...jo att det inte märktes så mycket när hon var mindre...som det gör nu...men att det ändå - tack vare hennes egna förmåga att tala om för oss - tidvis funkar bättre..
3
ja du, Mammuten.. nu är det ju så att Memlan (8)troligtvis har AS...men så mycket som det märks nu...det gjorde det inte i tidigare år...på dagis fick vi ofta höra att Memlan var gnällig och klagade på att andra barn var dumma mot henne...hon hade aldrig sin syster Bellas glada humör över skogspromenader och utelek...ville mest sitta hos en fröken...men det var aldrig någon som reagerade på att något var fel, jag talade med personalen nyligen och de kan inte förstå hur det kan diskuteras AS kring Memlan för de har sett pojkar med den diagnosen ... och det stämmer inte på Memlan...
När Memlan var 5 fick hon ju 2 Ep-anfall...inom loppet av 1 månad...vi testade Ergenyl som förvandlade vår buttra Memla till en sprudlande, postitiv tjej...som ville vara med...men det var övergående...fortfarande ingen som reagerade på alla hennes vredesutbrott...det var väl i familjen problemen låg...vad vet jag hur man resonerade...
Nu är det ju så tydligt att hon har ett annorlunda tänk...hon kom hem igår och berättade att kompisens lillebror \"skrattade ihjäl sig\"...tystnade och tittade på mig...mamma, vad betyder det...skrattar man så man dör...nej, det menar man inte, sa jag....och förklarade...
Så med Memlan har allt blivit tydligare...men eftersom hon är så verbal och har förmåga till eftertanke...så berättar hon och frågar...när hon är lugn...sen har vi alla låsningar...men där kommer vår ökade kunskap in...det går bättre och bättre att lösa, klart det är jobbigt...men men, det går..
....så vad vill jag ha sagt...hm...jo att det inte märktes så mycket när hon var mindre...som det gör nu...men att det ändå - tack vare hennes egna förmåga att tala om för oss - tidvis funkar bättre..
och jo nog tror jag det är en extra jobbig period han har just nu det har ju varit lite perioder innan.
Att önska att denna jobbiga period skulle ta slut just nu var nog att ta i den lär väl hålla på ett halvår till eller något tills han hittar på något annat irriterande (känns nästan så) Men det är ju del i hans utveckling säkert trots och autism samtidigt så det blir en härlig situation (ironi)
Han har sina ljusa stunder emellanåt
och jag får göra som du säger jag får förbereda lite pyssel filmer kanske ladda upp med en helt ny film han aldrig sett innan.
vara ute gå i skogen gillar han (dock lite svårt med en bäbis *ler*)
har en sele till lillfian men jag blir otroligt trött i ryggen av den så ute föredrar jag vagnen.
Men skogen ska nog gå ändå.. och trötta ut han! *fniss* fast det biter inte han springer ändå fast jag kanske är tröttare och inte ens orkar se att han springer
Känns lite bättre idag och Jo vi klarar det det har vi ju gjort så många gånger innan.
Hur framtiden ser ut det vet man ju inte.. Ibland tänker jag att han kommer att bli värre ibland att han kommer att klara sig rätt ok
Så svårt att veta och man kan inte förbereda sig inför det tror jag. bara att återstå och se.
4
Det är stor variation på våra barn och jo nog tror jag det är en extra jobbig period han har just nu det har ju varit lite perioder innan.
Att önska att denna jobbiga period skulle ta slut just nu var nog att ta i den lär väl hålla på ett halvår till eller något tills han hittar på något annat irriterande (känns nästan så) Men det är ju del i hans utveckling säkert trots och autism samtidigt så det blir en härlig situation (ironi)
Han har sina ljusa stunder emellanåt
och jag får göra som du säger jag får förbereda lite pyssel filmer kanske ladda upp med en helt ny film han aldrig sett innan.
vara ute gå i skogen gillar han (dock lite svårt med en bäbis *ler*)
har en sele till lillfian men jag blir otroligt trött i ryggen av den så ute föredrar jag vagnen.
Men skogen ska nog gå ändå.. och trötta ut han! *fniss* fast det biter inte han springer ändå fast jag kanske är tröttare och inte ens orkar se att han springer
Känns lite bättre idag och Jo vi klarar det det har vi ju gjort så många gånger innan.
Hur framtiden ser ut det vet man ju inte.. Ibland tänker jag att han kommer att bli värre ibland att han kommer att klara sig rätt ok
Så svårt att veta och man kan inte förbereda sig inför det tror jag. bara att återstå och se.
hur jobbigt det var med en 6åring,4åring 2åring och bebis. Attt jag överlevde,att barnen överlevde:O)
Men det blir lättare!!! Idag är de 16,14,12 och 10 och det är mycket lättare. Alla hjälps åt nu.
så andas djup och ta det så lungt som möjligt och kom ihåg MUTOR! ...elller för de som är finkänsligt positivförstärkningar.
Andas djup
5
kommer ihåg.. hur jobbigt det var med en 6åring,4åring 2åring och bebis. Attt jag överlevde,att barnen överlevde:O)
Men det blir lättare!!! Idag är de 16,14,12 och 10 och det är mycket lättare. Alla hjälps åt nu.
så andas djup och ta det så lungt som möjligt och kom ihåg MUTOR! ...elller för de som är finkänsligt positivförstärkningar.
Andas djup
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
