Fler barn i trotsåldern???
_0405 Majbarn
  1. Medlem sedan
    Nov 2003
    #1

    Fler barn i trotsåldern???

    Maya är inne i världens trotsålder. Blir sur för INGENTING! När hon vaknade i morse så var hon först ganska lugn. Men sen när vällingen kom så blev något fel (vi satt i sängen istället för i soffan som vi brukar - det kanske var det???). Men hon började iallafall gallskrika! Ingenting passade. Ville hon ha välling? - NEJ! Ville hon vara på golvet? - NEJ! Ville hon vara i famnen? - NEJ! Ville hon ligga i sängen? - NEJ!

    Vi frågade om hon hade ont någonstanns, men hon bara skrek och spännde sig som en pilbåge. Långt om länge så till slut ville hon ha vällingen. Vi förstod INGENTING!!! I dag var hon snäll och go ända tills sambon råkade lägga ris i samma skål som hennes fiskpinnar låg i! Då bröt helvetet löst (igen). Hon kastade sig hejdlöst runt i sin stol, slog huvudet (av misstag) i bordet och - ja, ni kan se det framför er. Hon var INTE glad!

    Är det någon mer som känner igen sitt barn i min beskrivning av Maya och hennes \"underbara\" beteende!
  2. 1
    Fler barn i trotsåldern??? Maya är inne i världens trotsålder. Blir sur för INGENTING! När hon vaknade i morse så var hon först ganska lugn. Men sen när vällingen kom så blev något fel (vi satt i sängen istället för i soffan som vi brukar - det kanske var det???). Men hon började iallafall gallskrika! Ingenting passade. Ville hon ha välling? - NEJ! Ville hon vara på golvet? - NEJ! Ville hon vara i famnen? - NEJ! Ville hon ligga i sängen? - NEJ!

    Vi frågade om hon hade ont någonstanns, men hon bara skrek och spännde sig som en pilbåge. Långt om länge så till slut ville hon ha vällingen. Vi förstod INGENTING!!! I dag var hon snäll och go ända tills sambon råkade lägga ris i samma skål som hennes fiskpinnar låg i! Då bröt helvetet löst (igen). Hon kastade sig hejdlöst runt i sin stol, slog huvudet (av misstag) i bordet och - ja, ni kan se det framför er. Hon var INTE glad!

    Är det någon mer som känner igen sitt barn i min beskrivning av Maya och hennes \"underbara\" beteende!
  3. Medlem sedan
    Jan 2005
    #2

    hahaha...

    förstår inte aaaaalls vad du menar!

    sebbe utvecklade liknande beteende i slutet av förra veckan. då hoppades vi att det var förkylningen som gjorde honom gnällig/arg/rasande osv. den här veckan gissar vi på tidig trotsålder... men det är väl bara för att dom börjar förstå att dom har en egen vilja. sen är det ju inte så lätt att veta VAD man vill bara för det *s*
  4. 2
    hahaha... förstår inte aaaaalls vad du menar!

    sebbe utvecklade liknande beteende i slutet av förra veckan. då hoppades vi att det var förkylningen som gjorde honom gnällig/arg/rasande osv. den här veckan gissar vi på tidig trotsålder... men det är väl bara för att dom börjar förstå att dom har en egen vilja. sen är det ju inte så lätt att veta VAD man vill bara för det *s*
  5. evaOregon
    #3

    Inte än...

    Thora är nästan alltid glad, men de kommer säkert (minns att Ike var jobbigt runt 2). Fast hon är jobbig på andra vis och pillar på allt, klättrar och håller på....
  6. 3
    Inte än... Thora är nästan alltid glad, men de kommer säkert (minns att Ike var jobbigt runt 2). Fast hon är jobbig på andra vis och pillar på allt, klättrar och håller på....
  7. Kajsa med Hugo 24/5-04
    #4

    Ja, jag gör!!

    Det där kunde ha varit Hugo en riktig \"tvärtemot-dag\". Nej, nej, NEJ! Och så den berömda bananformen. Inte alltför sällan slår han sig i huvudet när han slänger sig med ett illvrål på golvet.

    Några gånger har jag lyckats förekomma honom och liksom lagt ner honom på golvet och sagt väldigt lugnt :\"ligg du där en stund om du behöver\". Han brukar då¨bli lite paff och efter ett tag på rätt OK humör igen.

    Men jag kan inte påstå att jag längtar till de (förmodligen) ännu värre trotsperioderna som kommer. Å andra sidan har jag läst i någon bok om barn (tror att det var i \"The happiest toddler on the block\") att värsta nej-trots-tiden brukar snarare vara innan tvåårsdagen än efter.

    Den som lever får se...
  8. 4
    Ja, jag gör!! Det där kunde ha varit Hugo en riktig \"tvärtemot-dag\". Nej, nej, NEJ! Och så den berömda bananformen. Inte alltför sällan slår han sig i huvudet när han slänger sig med ett illvrål på golvet.

    Några gånger har jag lyckats förekomma honom och liksom lagt ner honom på golvet och sagt väldigt lugnt :\"ligg du där en stund om du behöver\". Han brukar då¨bli lite paff och efter ett tag på rätt OK humör igen.

    Men jag kan inte påstå att jag längtar till de (förmodligen) ännu värre trotsperioderna som kommer. Å andra sidan har jag läst i någon bok om barn (tror att det var i \"The happiest toddler on the block\") att värsta nej-trots-tiden brukar snarare vara innan tvåårsdagen än efter.

    Den som lever får se...
  9. Jessica med Theo & Arve
    #5

    Ujja!!

    Här bananas det flera ggr om dagen, och han spelar verkligen teater ibland när han blir förbannad! Oftast när vi ska klä på honom när han inte är med på noterna, då kan det bli livat värre... Sen har han börjat gegga med maten (och säger nöjt: Gegga!) och tittar på oss med värsta bustrotset i ögonen.

    Kram!
  10. 5
    Ujja!! Här bananas det flera ggr om dagen, och han spelar verkligen teater ibland när han blir förbannad! Oftast när vi ska klä på honom när han inte är med på noterna, då kan det bli livat värre... Sen har han börjat gegga med maten (och säger nöjt: Gegga!) och tittar på oss med värsta bustrotset i ögonen.

    Kram!
  11. Medlem sedan
    Oct 2004
    #6

    Ett dygn i spännbågens tecken!

    Jaa, vi känner igen oss i din beskrivning. Sedan några dagar förvandlats M ibland från vår harmoniska lilla mystjej till en riktig spännbåge som inte är nöjd med något... speciellt inte när det gäller läggdags. Och vi fattar ingenting! Så det kändes skönt att läsa att vi är fler i samma situation. Man blir ju orolig att det är något som är fel som man kanske inte ser eller förstår. Idag fick hon ett vulkanutbrott när hon vaknade efter middagsvilan. Hon skrek hysteriskt och kastade sig fram och tillbaka i famnen, inget hjälpte. Efter tre kvart lugnade hon ner sig och kunde äta maten... Och två kvällar i rad har hon varit omöjlig att lägga, spännbågat sig och skrikit, det brukar vanligtvis gå smidigt. Håller tummarna för att detta är en snabbt övergången fas!
  12. 6
    Ett dygn i spännbågens tecken! Jaa, vi känner igen oss i din beskrivning. Sedan några dagar förvandlats M ibland från vår harmoniska lilla mystjej till en riktig spännbåge som inte är nöjd med något... speciellt inte när det gäller läggdags. Och vi fattar ingenting! Så det kändes skönt att läsa att vi är fler i samma situation. Man blir ju orolig att det är något som är fel som man kanske inte ser eller förstår. Idag fick hon ett vulkanutbrott när hon vaknade efter middagsvilan. Hon skrek hysteriskt och kastade sig fram och tillbaka i famnen, inget hjälpte. Efter tre kvart lugnade hon ner sig och kunde äta maten... Och två kvällar i rad har hon varit omöjlig att lägga, spännbågat sig och skrikit, det brukar vanligtvis gå smidigt. Håller tummarna för att detta är en snabbt övergången fas!
  13. Medlem sedan
    Sep 2000
    #7

    Det kommer och går

    Ett tag fick Milla för sig att sparka och skrika allt hon kunde när det skulle bytas blöja. Jag behöll lugnet så gått det kunde och till slut verkade hon tröttna på det. Såg det som att hon testade gränserna. Blir jag arg i det fallet blir det bara värre.
    Att ta på sig kläderna när man ska ut är inte heller alltid det lättaste. Då ska hon rymma och lägga sig ner nånstans. Fast i två dagar har det gått lättare och hon ställer sig t.o.m vid dörren och väntar när jag frågar om vi ska ut. Försöker njuta så länge det varar. ;)
    Men just att jag behåller lugnet har hjälpt massor. Inombords kan det koka och jag får bita ihop men jag försöker verkligen att ignorera det dåliga beteendet och berömma det goda. Lättare sagt än gjort!
    Försöker att förbereda mig mentalt för värre trots, för det tror jag verkligen att det ska komma. *Hjälp!*
  14. 7
    Det kommer och går Ett tag fick Milla för sig att sparka och skrika allt hon kunde när det skulle bytas blöja. Jag behöll lugnet så gått det kunde och till slut verkade hon tröttna på det. Såg det som att hon testade gränserna. Blir jag arg i det fallet blir det bara värre.
    Att ta på sig kläderna när man ska ut är inte heller alltid det lättaste. Då ska hon rymma och lägga sig ner nånstans. Fast i två dagar har det gått lättare och hon ställer sig t.o.m vid dörren och väntar när jag frågar om vi ska ut. Försöker njuta så länge det varar. ;)
    Men just att jag behåller lugnet har hjälpt massor. Inombords kan det koka och jag får bita ihop men jag försöker verkligen att ignorera det dåliga beteendet och berömma det goda. Lättare sagt än gjort!
    Försöker att förbereda mig mentalt för värre trots, för det tror jag verkligen att det ska komma. *Hjälp!*

Liknande trådar

  1. Trotsåldern!
    By Petrea in forum _0903 Marsbarn
    Svar: 13
    Senaste inlägg: 2010-09-19, 22:58
  2. Är trotsåldern här?
    By Moomin in forum _0903 Marsbarn
    Svar: 7
    Senaste inlägg: 2009-12-01, 09:35
  3. Trotsåldern?
    By Lindaliten in forum _0708 Augustibarn
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2009-03-15, 21:41
  4. Var är trotsåldern?
    By zenzi in forum _0404 Aprilbarn
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2007-05-18, 20:17
  5. Trotsåldern???
    By annahpo in forum _0610 Oktoberbarn
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2006-05-17, 08:38
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar