Vad anser ni om detta...

[Sofia*]

....kan alltså inte repareras? Det tror jag de kan. Om läraren på ett snyggt sätt får veta att någon tog illa upp (det måste ju inte vara så att alla som är något överviktiga tycker att detta är ett känsligt ämne!) och kan möta pojken och prata om det, så kan det kanske komma något positivt ur det hela. För både pojken och läraren! Men att anmäla folk till höger och vänster för att de råkar göra ett misstag som någon annan tar illa upp av tror jag inte någon vinner något på.

[Sofia*]

..att den pojken skulle få störst pelare visste antagligen alla ändå! Han blir ju inte smalare av att fröken tassar på tå runt det hela. Jag vidhåller att det var ett illa valt ämne. Men frökens uppsåt har med största sannolikhet inte varit att kränka någon! Hon saknar kanske den där snedvridna bilden av överviktiga som du menar att samhället i stort har. Och då borde det ju vara något positivt att hon vågar ta ett sådant ämne, vem vet vad hon tänker göra vidare av det?

[Sofia*]

Det kanske den var! Det står det inget om i inlägget!

[Tinkerbell]

månar om fröken i den här tråden, men vill sätta människor med annorlunda beteende i särskola i nästa, för du anser att de borde må bättre av det. Det visar lite på hur snett du resnoerar tycker jag.

För mig räcker det om ETT barn far illa av det, och i det här fallet så gjrode minst ETT barn det också. Det är rätt ovidkommande vilket uppsåt personen har, för om det skadar ett barn så gör det de. De flesta människor har trots allt inte uppsåt att skada någon, och ändå skadas det människor varje dag både psykiskt och fysikt, räknas inte de då menar du? Att det inte blir blåmärken av psykiska skador gör inte skadan mindre.

I det här fallet var det en vuxen person som jobbar med barn och har utbildat sig i ämnet och om hon inte insåg att ämnet vikt, uppskrivet för alla att begrunda på tavlan kunde ge konskevenser, ja då kanske hon skulle ta några kurser till innan hon fortsätter.

[Tinkerbell]

Jag har blandat ihop dig med Anis och det är naturligtvis inte meningen att du skall behöva stå för denna persons åsikter, så jag ber om ursäkt för det första jag skrev i mitt inlägg och hänvisar till resten av inlägget istället.

[Sofia*]

hur långe måste vi utbilda lärare om de inte får lov att göra några som helst misstag. Och hur många lärare måste vi utbilda om alla de som skulle råka göra ett misstag ska tas ur tjänst. Och vilken bild av vuxna sänder vi att våra barn ska utvecklas till att bli om de inte får göra missatag och skulle ett sådant ändå ske så förvisas de och skadorna från det får inte ens försöka reparesras. Nej, då får nog barnen prestationsångest och vägrar växa till vuxna, tror jag. Bättre att visa dem att alla kan göra fel och att man reder ut sina misstag, ber om ursäkt och lär av dem. (Så länge man håller sig inom lagens gränser).

[Pip]

Om någon blir kränkt av något som inte är avsett för att kränka så är det den personens egna val. Det är snarare fråga om en benägenhet till offermentalitet. Skulle det inte handla om vikt så skulle det handla om något annat, vill man bli ett offer så finns det enormt många sätt attse till att bli det.

I regel så tar barn inte åt sig av kommentarer om längd och vikt förrän någon vuxen visar att det finns sådant man ska och bör skämmas för.
Rör man upp himmel och jord för en liten sak som detta så visar man bara att det VERKLIGEN är skamligt att vara tjock.

[Tinkerbell]

Jag har aldrig påstått att de inte får göra misstag. Däremot så ser jag skillnad på misstag och misstag.

Jag tror inte heller att denna lärare blir avskedad på grund av sitt klumpiga tilltag, men min åsikt (alltså min personliga åsikt) är att hon bör överväga sitt yrkesval om hon inte ens kan räkna ut en sådan enkel ekvation.

Det finns väl ungefär en miljon andra sätt att visa hur ett diagram fungerar, och det utan att utsätta barn för kränkningar.

Jag tycker inte att vi kommer så mycket längre i detta. Jag har min åsikt helt klar för mig och ser ingen anledning att ändra den. Du har dina och verkar inte heller se någon anledning att ändra dem, så vi får nog enas om att vi är oeninga i frågan helt enkelt.

[Tinkerbell]

Du kan inte på allvar mena att du lägger över det ansvaret på ett BARN?

Som vuxen har du ett alltid ett val, men som barn har du det inte. Barn skall skyddas av de vuxna tills barnet är stora nog att klara av att skydda sig själv.

Att påstå att barn har det ansvaret är skrämmande att läsa och jag inser att du och jag inte ens lever på samma planet.

[Pip]

Självklart ska barnet ha hjälp att välja rätt reaktion!
Det är ju DÄRFÖR som det sämsta du kan göra, är att riva upp himmel och jord för en orsak som denna. För det är verkligen inte en reaktion som leder någonvart någonsin vare sig som barn eller som vuxen.

Att ringa läraren och berätta att barnet tog illa vid sig så att de kan bearbeta och prata om vilka egenskaper som är intressanta hos en människa. Yttre eller inre? Om man har ett komplex eller något man skäms för, varför gör man det? Förändras de inre egenskaperna p g a ens utseende? Bryr sig verkligen andra människor lika mycket som man själv eventuellt gör om det man skäms för?
Det finns ju faktiskt barn och vuxna som går omkring och skäms jättemycket för sådant som absolut ingen annan lägger märke till.

Så istället för att bli upprörd över att någon råkar göra staplar om vikter så kan man fundera över vad som är viktigt och vad som inte är det. Du förstorar upp någon som bör förminskas och bara ryckas på axlarna åt.

[Pip]

Så lärare bör bara överväga sitt yrkesval om de gör något fel som just DU tycker är stort.

[Tinkerbell]

från en syster vars bror vart väldigt ledsen och det viftar du nu bort och vill rycka på axlarna åt.

Det är helt ok om du vill vara så flat att du ignorerar barns känslor, det är ditt val, jag väljer annorlunda, och med detta avslutar jag diskussionen med dig eftersom vi står så långt i från varandra att det är en omöjlighet att ens nå fram i närheten av varandras åsikter.

[Pip]

Sätt att hantera sådant man av en eller annan anledning kan tänkas ta åt sig av.
Det handlar om att ge barnen ett annat sätt att tänka, både när det gäller snarheten till att döma andra som att välja vad som är värt att bli berörd av eller inte.

Vad i detta är att ignorera barns känslor?
Menar du att barnet blir lyckligare om du bejakar att det är pinsamt och hemskt att vara tjock?

\"JA, du ÄR tjock! Det är skamligt. Nu ska vi se till att personen som nämnt din vikt får på nöten! Det är förskräckligt att någon avslöjat din fetma!!\"

Istället för:

\"En del är tunga, en del är lätta, en del är långa, en del är korta, en del har ljus hudfärg, en del har mörk hudfärg, en del är flickor, en del är pojkar\".

Varför ska skolan hjälpa till att VÄRDERA egenskaperna istället för att ta ner dem på jorden och bara konstatera att de finns och att ingen är mer eller mindre värd oavsett vilken av egenskaperna de har?

Jag förstår om du sätter händerna för öronen/ögonen och inte vill lämna din ståndpunkt. Den är ju lättast. Att utse en syndabock (läraren) och bestraffa den. Inte att bekämpa grunderna till varför detta över huvud taget är något vi behöver diskutera.
Lite synd, faktiskt.

[Tinkerbell]

Du kliver långt utanför ditt första inlägg nu och försöker att påstå att detta är vad vi har diskuterat hela tiden.

Det ENDA jag har hävdat och kommer att fortsätta att hävda, är att en vuxen människa inte har rätt att kränka ett barn, och om man som lärare inte inser att barn kan bli kränkta av att man skriver upp barnens vikt på tavlan och jämför med andra, ja då bör man överväga sitt yrkesval.

ALLT det andra som du skriver om, det vill säga hur man lär ett barn att respektera och acceptera sig själv har jag överhuvudtaget inte ens diskuterat så jag förstår inte hur det kan bli ett motargument på det svar jag gav dig.

[Pip]

Om du inte ser hur det hänger ihop så är det förstås svårt att förstå argumenten.
Jag anser att det är solklart att om vikttabellerna inte gjordes med avsikt att kränka så är det enbart mottagaren som avgör om tabellen är kränkande eller inte.
Om barnet finner det kränkande så är det just VALET att ta vitktabellen som kränkande, som ska tas upp, inte tabellerna i sig.

HUR i hela friden menar du att ditt aggressiva ställningstagande mot läraren och erkännandet att det är skämmigt att väga mycket, ska hjälpa barnet?

Du angriper symptomen, inte kärnan i problemet! Det löser ingenting! Genom att erkänna att det är OK för barnet att känna sig kränkt av att se sin vikt i en tabell på tavlan, är att lära barnet att inte respektera och erkänna sig själv. Det är de facto vad du förmedlar till barnet.

[Tinkerbell]

\"Genom att erkänna att det är OK för barnet att känna sig kränkt av att se sin vikt i en tabell på tavlan, är att lära barnet att inte respektera och erkänna sig själv\"

Jag hävdar att barnets känslor ÄR barnets känslor och inget som jag kan avgöra om de får eller inte får känna. Min uppgift som förälder är att möta mitt barn där det är och om möjligt visa en väg ut ur det eller visa att det går att ta sig ur det även om det inte känns så just då.

Dessutom så lever barnet inte i en bubbla utan träffar människor som påverkar barnet varje dag, så att förneka barnet sina känslor leder ingen vart, tvärt om så hämmar du barnet genom att inte låta det få känna som det gör.

Jag tycker att du överlag verkar ha en konstig syn på barns känslor och jag förstår inte ditt resonemang överhuvudtaget då jag anser att genom att välja den väg du föreslår och ignorera barnets känslor, ja till och med vägra att erkänna dem är ännu en kränkning mot barnet.

Hade du diskuterat vuxnas känslor så hade jag hållt med dig i allt du skriver om, men nu är det inte vuxna vi pratar om, utan barn.

[trebarnsmamma]

och låt alla titta på nästa lärarmöte, så får du se om det kan uppfattas som kränkande. Vilket jäkla sätt att hantera barn. Tyvärr tror jag att en sådan lärare har större problem än att det går att bota med en enkel ursäkt, hon måste ju sakna nån slags gen för att förstå andra människors känslor.

[Pip]

Det är OK att ringa läraren och berätta hur barnet uppfattade situationen så att man kan börja bearbeta hur man som människa (barn eller vuxen) kan välja att låta något kränka en, eller ignorera eftersom det inte är relevant på något sätt.

Frågan är man ska lära för livet eller tröstas för ögonblicket?

[Pip]

Ännu ett onödigt beteende är sådana som inte vill visa vad de fått för poäng på proven.
Jag hade ofta skruttdåligt på matten. Varför skulle jag dölja mina poäng för andra?
Jag är en bra människa trots att jag är dålig på matte.

Människor med övervikt är bra människor trots att de väger mycket.

Är inte DEN inställningen om någon, det vi alla borde försöka skapa, speciellt bland barnen, än att förläget försöka jämna ut alla och se till att ingen sticker ut. Stick ut och var stolt över det! Allt annat är rena björntjänster!

[Sofia*]

helt enkelt inte vikt ett känsligt ämne för henne? Hon kanske är glad och rund och tycker att resten av samhället har en knasig inställning till övervikti. Och genom att tala om vikt som något fullt naturligt itället för att tassa som katten kring het gröt, så visar hon barnen att det är ok att vara olika! Vem vet vad hon hade för baktankar. Det är alltid lätt att döma när man bara får se en sida av en situation, men bara för att du inte sett den betyder det inte att den inte finns. Vad min vikt beträffar så är den inte ett dugg hemlig eller känslig så den får ni gärna hänga ut på lärarmötet. Och säkerligen de andras också jag har ögon och kan se vem som är större eller mindre. Men jag bedömer inte folk efter vikt!