Jaha, då var man hemma igen. Allt har gått över all förväntan och känner mig helt ok. Kom in söndag kväll och fick min säng och lite papper bla. På måndag morgon var det dax för dusch och sen bara vänta in min tur. Allt eftersom dagen gick vart jag mer hungrig och törstig, men var ju fastande pga narkosen så jag fick dropp. Urk vad jag tycker det är jobbigt. Mina kärl ligger så långt ner att dom måste gräva för att hitta..
Vid 13 tiden kom läkaren och ville göra ett VUL till, läkaren var den samma som jag hade efter förlossningen med NIna och det kändes skönt. Så ett VUL gjordes och hon visade mig alla saker som fanns inne i livmodern och förklarade sååå bra vad som det kunde vara och inte vara. I mitt fall fanns det två alternativ. Nr1 är att det bara är en \"vanlig\" ofostrig graviditet eller alt nr2 att det är en ska Mola eller \"druvbörd\" och det innebär kortfattat att det har blivit nån sorts cellförändringar i min livmoder istället för foster.
Om det är alt nr1 är det inga problem att skaffa barn direkt efter min nästa mens, men är det alt nr 2 kommer jag att bli tvungen att vänta 6 månader innan jag får bli gravid och jag måste åka till gyn på Uddevalla 1 ggr imånaden för att ta gravtest. Kroppen kan själv återskapa Mola och då visar testet åter att jag är gravid.
Nu fär jag två sorters värktabletter, och ett \"abort\" piller för att skrapningen skall förenklas. Nu kan blödningarna tillta så jag får sängläge. Vid 15 tiden kommer dom och ger mig lugnande inför narkosen och nu djöjer det inte länge innan jag sover. Vi 17.30 kommer dom in till mig och väcker mig, nu är det dax för OP och nu rullas jag iväg.
Vid 19 tiden vaknar jag upp på uppvaktet. Känner mig rätt pigg , sen fick jag gå på toa och det var inga problem det heller.
Min läkare hade konsulterat en annan gynläkare och enligt dom kunde man inte för blotta ögat se att det skulle vara Mola, men tester skall göras och om ca 3 veckor kommer mitt svar. Allt hade gått jättebra och jag hade inte haft några stora blödningar. JAg har inte ont nu efteråt heller men skulle jag få det blir jag tillsagt att ta alvedon eller panodil. Läkaren tycker att jag ska åka hem och vila upp mig. Får restrektioner om hur vi ska gå tillväga innan mitt svar har kommit och dom ber oss avvakta svaret, men blödningarna kan hålla på så länge så det lär väl inte bli nått större problem..
Alla på avdelningen var så gulliga och hjälpsamma och frågade hela tiden om jag mådde bra och inte behövde nått. Kan tänka mig att dom har sett en del bedrövelse där uppe.
Men nu är allt över och jag mår under omständigheterna väl. Känner mig fortfarande väldigt snuvad och vet inte riktigt vad jag ska känna. MEn jag har fått kontakt med en tjej som ska skriva en artikel om detta och då ska jag få prata med en läkare som ska få förklara allt en gång till. Känns skönt att detta nog blir av, det finns ju fler än jag som råkat ut för detta och antagligen famlar lika mycket i mörkret som jag. Finns ju nästan inte nått att läsa om det i böcker eller på internet. Så kan den artikeln komma till hjälp för nån i framtiden så hjälper det mig mycket ialla fall.
1
HEmma igen efter min skrapning. *långt* Jaha, då var man hemma igen. Allt har gått över all förväntan och känner mig helt ok. Kom in söndag kväll och fick min säng och lite papper bla. På måndag morgon var det dax för dusch och sen bara vänta in min tur. Allt eftersom dagen gick vart jag mer hungrig och törstig, men var ju fastande pga narkosen så jag fick dropp. Urk vad jag tycker det är jobbigt. Mina kärl ligger så långt ner att dom måste gräva för att hitta..
Vid 13 tiden kom läkaren och ville göra ett VUL till, läkaren var den samma som jag hade efter förlossningen med NIna och det kändes skönt. Så ett VUL gjordes och hon visade mig alla saker som fanns inne i livmodern och förklarade sååå bra vad som det kunde vara och inte vara. I mitt fall fanns det två alternativ. Nr1 är att det bara är en \"vanlig\" ofostrig graviditet eller alt nr2 att det är en ska Mola eller \"druvbörd\" och det innebär kortfattat att det har blivit nån sorts cellförändringar i min livmoder istället för foster.
Om det är alt nr1 är det inga problem att skaffa barn direkt efter min nästa mens, men är det alt nr 2 kommer jag att bli tvungen att vänta 6 månader innan jag får bli gravid och jag måste åka till gyn på Uddevalla 1 ggr imånaden för att ta gravtest. Kroppen kan själv återskapa Mola och då visar testet åter att jag är gravid.
Nu fär jag två sorters värktabletter, och ett \"abort\" piller för att skrapningen skall förenklas. Nu kan blödningarna tillta så jag får sängläge. Vid 15 tiden kommer dom och ger mig lugnande inför narkosen och nu djöjer det inte länge innan jag sover. Vi 17.30 kommer dom in till mig och väcker mig, nu är det dax för OP och nu rullas jag iväg.
Vid 19 tiden vaknar jag upp på uppvaktet. Känner mig rätt pigg , sen fick jag gå på toa och det var inga problem det heller.
Min läkare hade konsulterat en annan gynläkare och enligt dom kunde man inte för blotta ögat se att det skulle vara Mola, men tester skall göras och om ca 3 veckor kommer mitt svar. Allt hade gått jättebra och jag hade inte haft några stora blödningar. JAg har inte ont nu efteråt heller men skulle jag få det blir jag tillsagt att ta alvedon eller panodil. Läkaren tycker att jag ska åka hem och vila upp mig. Får restrektioner om hur vi ska gå tillväga innan mitt svar har kommit och dom ber oss avvakta svaret, men blödningarna kan hålla på så länge så det lär väl inte bli nått större problem..
Alla på avdelningen var så gulliga och hjälpsamma och frågade hela tiden om jag mådde bra och inte behövde nått. Kan tänka mig att dom har sett en del bedrövelse där uppe.
Men nu är allt över och jag mår under omständigheterna väl. Känner mig fortfarande väldigt snuvad och vet inte riktigt vad jag ska känna. MEn jag har fått kontakt med en tjej som ska skriva en artikel om detta och då ska jag få prata med en läkare som ska få förklara allt en gång till. Känns skönt att detta nog blir av, det finns ju fler än jag som råkat ut för detta och antagligen famlar lika mycket i mörkret som jag. Finns ju nästan inte nått att läsa om det i böcker eller på internet. Så kan den artikeln komma till hjälp för nån i framtiden så hjälper det mig mycket ialla fall.
By Ulrika m Nina-04 in forum Mellan missfall & graviditet
Svar: 7
Senaste inlägg: 2005-10-20, 20:55
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
