Jag är en tjej på 28år som blivit förälskad. Helt underbar känsla eftersom det har varit tufft att komma över mitt ex. Men, det finns smolk i bägaren. Personen för min beundrar är 50 år!! Vi är kollegor och trivs väldigt bra med varandra. Han ser ut som 37 år ungefär så han ser inte \"gubbig\" ut alls. Vi flirtar med varandra på jobbet men ingen vågar ta steget och det är nog tur det egentligen. Vi bör nog inte påbörja något. Både för att vi är kollegor och för åldersskillnaden. Att omgivningen hade reagerat är väl det minsta man kan säga. Mina föräldrar var unga när de fick mig så de är båda yngre än honom. Men det är svårt att tänka förnuftigt när det pirrar i kroppen, eller hur!!
Jag vill ha lite synpunkter från er. Hur ni ser på situtionen mm.
1
Behöver stöd & råd! Hej!
Jag är en tjej på 28år som blivit förälskad. Helt underbar känsla eftersom det har varit tufft att komma över mitt ex. Men, det finns smolk i bägaren. Personen för min beundrar är 50 år!! Vi är kollegor och trivs väldigt bra med varandra. Han ser ut som 37 år ungefär så han ser inte \"gubbig\" ut alls. Vi flirtar med varandra på jobbet men ingen vågar ta steget och det är nog tur det egentligen. Vi bör nog inte påbörja något. Både för att vi är kollegor och för åldersskillnaden. Att omgivningen hade reagerat är väl det minsta man kan säga. Mina föräldrar var unga när de fick mig så de är båda yngre än honom. Men det är svårt att tänka förnuftigt när det pirrar i kroppen, eller hur!!
Jag vill ha lite synpunkter från er. Hur ni ser på situtionen mm.
Om det inte ska vara ni, så visar det sig i alla fall ganska snart.
Annars blir pirret kvar & kommer säkert att störa dig under ganska lång tid.
Men... fundera en & två gånger till OM det blir så att ni hånger ihop och ni vill ha barn tillsammans.
Då är det ju andra parametrar som spelar in, liksom...
2
Ta steget. Om det inte ska vara ni, så visar det sig i alla fall ganska snart.
Annars blir pirret kvar & kommer säkert att störa dig under ganska lång tid.
Men... fundera en & två gånger till OM det blir så att ni hånger ihop och ni vill ha barn tillsammans.
Då är det ju andra parametrar som spelar in, liksom...
Med tanke på hur svårt det är att hitta någon att älska och att leva med, så är det dumt att låta ålderskillnaden vara avgörande om allt (eller nästan allt) annat stämmer.
Och tänk på att relativt sett så sjunker skillnaden er emellan ju längre ni är ihop.
Och apropå att han ser ut som 37, så finns det många 37-åringar som ser ut som 50. Det är värre.
4
man får inte så många bra chanser Med tanke på hur svårt det är att hitta någon att älska och att leva med, så är det dumt att låta ålderskillnaden vara avgörande om allt (eller nästan allt) annat stämmer.
Och tänk på att relativt sett så sjunker skillnaden er emellan ju längre ni är ihop.
Och apropå att han ser ut som 37, så finns det många 37-åringar som ser ut som 50. Det är värre.
Om man försöker tänka framåt litet: Vill du ha (fler) barn? Vill han det? Om ni är oense om en så grundläggande sak bäddar det för problem.
Men visst, annars är det väl inget problem. Bara att gratulera!
6
Bara för att vara litet motvalls Om man försöker tänka framåt litet: Vill du ha (fler) barn? Vill han det? Om ni är oense om en så grundläggande sak bäddar det för problem.
Men visst, annars är det väl inget problem. Bara att gratulera!
...förlåt, men jag är såååå nyfiken. Man kan ju ställe vilken fråga som helst, var som helst. Så även denna, men hur hör den hemma just här?
Ska jag svara som om jag vore din pappa..? Eller som om jag vore fd. pappa som fått hugg på en ungdom..?
9
Tråkig fråga från Daddy ...förlåt, men jag är såååå nyfiken. Man kan ju ställe vilken fråga som helst, var som helst. Så även denna, men hur hör den hemma just här?
Ska jag svara som om jag vore din pappa..? Eller som om jag vore fd. pappa som fått hugg på en ungdom..?
mycket som kan bli knepigt. Har man tänkt att skaffa fler än ett barn t ex. kommer mannen att orka det? Hur kommer mannen att kunna ta och hantera att omgivningen t ex kommer tro att han är farfar/morfar till sitt egna barn. När barnen är små och man har med dagis/skola/kamrater osv att göra så är det mycket som kan bli lite knepigt.
Eftersom det skiljer 22 år på dom så \"är\" man i olika skeden/faser i livet - en 22 år äldre person har en helt annan erfarenhet och ser kanske på vissa saker \"helt\" annorlunda än en 22 år yngre partner.
Sen har vi ju parametern hälsa...i viket skick kommer mannen att vara, kommer han orka med eventuella vaknätter osv osv...är man 50 och uppåt så ökar tyvärr riskerna för olika sjukdomar, kroppen åldras mer tydligt osv osv.
Sen har vi det sociala livet, där kan det också bli knepigt, det är inte säkert att hennes vänner kan ta till sig hennes partner. 22 år är rätt stor skillnad och där kan det lätt bli lite förvecklingar. Likså tvärt om.
Jag säger nu inte att det kommer bli såhär men man ska nog iallfall fundera en extra gång om man ämnar skaffa barn eller bara ska leva ihop. Som Christopher sa ovan \"det gäller att se lite framåt också\" - man måste vara ense om vissa grundläggande saker annars kan det tyvärr bädda för problem.
Tror också att man kan hantera eventuellt fnurrorna betydligt bättre om man är lite förberedd genom att ha pratat igenom det innan.
10
Tja det är.. mycket som kan bli knepigt. Har man tänkt att skaffa fler än ett barn t ex. kommer mannen att orka det? Hur kommer mannen att kunna ta och hantera att omgivningen t ex kommer tro att han är farfar/morfar till sitt egna barn. När barnen är små och man har med dagis/skola/kamrater osv att göra så är det mycket som kan bli lite knepigt.
Eftersom det skiljer 22 år på dom så \"är\" man i olika skeden/faser i livet - en 22 år äldre person har en helt annan erfarenhet och ser kanske på vissa saker \"helt\" annorlunda än en 22 år yngre partner.
Sen har vi ju parametern hälsa...i viket skick kommer mannen att vara, kommer han orka med eventuella vaknätter osv osv...är man 50 och uppåt så ökar tyvärr riskerna för olika sjukdomar, kroppen åldras mer tydligt osv osv.
Sen har vi det sociala livet, där kan det också bli knepigt, det är inte säkert att hennes vänner kan ta till sig hennes partner. 22 år är rätt stor skillnad och där kan det lätt bli lite förvecklingar. Likså tvärt om.
Jag säger nu inte att det kommer bli såhär men man ska nog iallfall fundera en extra gång om man ämnar skaffa barn eller bara ska leva ihop. Som Christopher sa ovan \"det gäller att se lite framåt också\" - man måste vara ense om vissa grundläggande saker annars kan det tyvärr bädda för problem.
Tror också att man kan hantera eventuellt fnurrorna betydligt bättre om man är lite förberedd genom att ha pratat igenom det innan.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
