För 3 år sedan låg jag just nu på sjukhuset och väntade på att min första lilla dotter skulle komma till världen. Förväntningarna och glädjen var redan krossad så var mitt hjärta, eftrsom jag dagen innan fått veta att min älskade bebis hade dött i min mage.
En fruktansvärd väntan med mycket ångest och rädsla, förtvivlan... Men så kom hon till slut, en liten fin flicka, MIN flicka, mitt barn, min älskade, 45cm, 2240gr med en fin liten mun, goa kinder och underbar.
Alexandra Lucia fick hon heta, hon som skulle fyllt 3år nu. Jag som skulle gått in och fira henne imorgon med frukost på sängen och presenter... och pussar o kramar. Och jag som bara höll henne 1 endaste gång i famnen.
Det som skulle blivit ett helt liv tillsammans blev ett kort ögonblick. Jag fattar inte hur jag överlevde?? Hur klarade jag att andas när jag var tvungen att lämna mitt barn.
Jag dog faktiskt! Jag dog inombords. Jag krossades totalt av sorg, men samtidigt fanns det plats för stolhet, lycka över hur fin hon var, jag var också Mamma!
Hon har fått en lillasyster, förra året som precis har firat sin 1års dag. Hon ger mig glädje i livet igen, jag får ge kärlek till nån. Men tomrummet i mitt hjärta efter Alexandra finns kvar.
Vi ska tillsammans gå till minneslunden och lägga blommor imorgon. Det gör ont inuti, och jag sväljer klumpan i halsen. Orkar inte gråta nu, det är så jobbit. Måste detta vara sant. Kan inte jag vakna imorgon och allt var en ond dröm.. så sitter hon där med förväntansfulla ögon och öppnar presenter..
Tack alla änglamammor för allt stöd ni var för mig 2002 och framåt. Utan detta forum, vem hade man pratat med då. Mina närmaste försvann när man mådde som sämt, de orkade inte, tyckte det borde gått över.
Nu har jag det bättre. Jag lever igen, men imorgon är en sorglig dag.
kram Alla
1
Den 21 Okt 2002 (3år sedan) För 3 år sedan låg jag just nu på sjukhuset och väntade på att min första lilla dotter skulle komma till världen. Förväntningarna och glädjen var redan krossad så var mitt hjärta, eftrsom jag dagen innan fått veta att min älskade bebis hade dött i min mage.
En fruktansvärd väntan med mycket ångest och rädsla, förtvivlan... Men så kom hon till slut, en liten fin flicka, MIN flicka, mitt barn, min älskade, 45cm, 2240gr med en fin liten mun, goa kinder och underbar.
Alexandra Lucia fick hon heta, hon som skulle fyllt 3år nu. Jag som skulle gått in och fira henne imorgon med frukost på sängen och presenter... och pussar o kramar. Och jag som bara höll henne 1 endaste gång i famnen.
Det som skulle blivit ett helt liv tillsammans blev ett kort ögonblick. Jag fattar inte hur jag överlevde?? Hur klarade jag att andas när jag var tvungen att lämna mitt barn.
Jag dog faktiskt! Jag dog inombords. Jag krossades totalt av sorg, men samtidigt fanns det plats för stolhet, lycka över hur fin hon var, jag var också Mamma!
Hon har fått en lillasyster, förra året som precis har firat sin 1års dag. Hon ger mig glädje i livet igen, jag får ge kärlek till nån. Men tomrummet i mitt hjärta efter Alexandra finns kvar.
Vi ska tillsammans gå till minneslunden och lägga blommor imorgon. Det gör ont inuti, och jag sväljer klumpan i halsen. Orkar inte gråta nu, det är så jobbit. Måste detta vara sant. Kan inte jag vakna imorgon och allt var en ond dröm.. så sitter hon där med förväntansfulla ögon och öppnar presenter..
Tack alla änglamammor för allt stöd ni var för mig 2002 och framåt. Utan detta forum, vem hade man pratat med då. Mina närmaste försvann när man mådde som sämt, de orkade inte, tyckte det borde gått över.
Nu har jag det bättre. Jag lever igen, men imorgon är en sorglig dag.
vill jag ge dig & din familj.
Ska tänka på er under morgondagen & tända ljus för er lilla Alexandra.
Ja livet blir väl aldrig detsamma efter att ha förlorat det mest älskade man har...
2
En jättekram.. vill jag ge dig & din familj.
Ska tänka på er under morgondagen & tända ljus för er lilla Alexandra.
Ja livet blir väl aldrig detsamma efter att ha förlorat det mest älskade man har...
Förstår att det är en tung dag, en dag som borde ha fått vara så annorlunda. Önskar också att du fått vakna upp till en annan värklighet i dag, att allt bara var en ond dröm. Tyvärr är det ju inte så, tyvärr fins vi alla här utan våra barn, det tomrum dem lämnat efter sig kan inte fyllas med något annat, det är ju deras plats! Livet runt om kring kan bli hur bra och roligt som hälst, fyllt av glädje och bra stunder. Men hålet och sorgen, den fins nog kvar där för alltid.
Hoppas det trotts allt blev en bra dag i dag,
kramar till er alla.
3
Ett stort grattis till din lilla tjej idag!
Förstår att det är en tung dag, en dag som borde ha fått vara så annorlunda. Önskar också att du fått vakna upp till en annan värklighet i dag, att allt bara var en ond dröm. Tyvärr är det ju inte så, tyvärr fins vi alla här utan våra barn, det tomrum dem lämnat efter sig kan inte fyllas med något annat, det är ju deras plats! Livet runt om kring kan bli hur bra och roligt som hälst, fyllt av glädje och bra stunder. Men hålet och sorgen, den fins nog kvar där för alltid.
Hoppas det trotts allt blev en bra dag i dag,
kramar till er alla.
känner inte dig, men känner så med dig. Vi lever men inte som innan vi förlorade våra barn. De kommer alltid att saknas oss. Mångra kramar till dig och din familj.
6
Hej, känner inte dig, men känner så med dig. Vi lever men inte som innan vi förlorade våra barn. De kommer alltid att saknas oss. Mångra kramar till dig och din familj.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
