Kommer precis från sexårs, där fröken har kallat oss till ett samtal för att vår son har koncentrationssvårigheter...Va d är det??? Att han har svårt att sitta still eller att han har svårt att leka med en sak/person i taget eller vad? Hemma sitter han still & bygger med Lego i evigheter, har han alltså svårt att \"skärma av de andra\" ??? Han har inte varit på dagis ordenligt på ett år, så han är så lycklig nu med alla kompisar & nya saker som han skall lära sig...ja verkligen lycklig...men nu de senaste dagarna så vill han inte...har sagt att jag får inte sitta med de andra utan jag får sitta med fröken å det är inget kul...så när fröker ja till idag, så trillade polletten ner :=( ok de försöker att hjälpa honom att koncentrera sig genom att skilja honom stundtals rån gruppen, det är iof klokt...men om det inte funkar utan reaktionen blir sån här... Hjälp mig...Hur skall vi gå vidare??? Ska vi ta detta på största allvar så att vi \"motar olle i grind\" dvs går in i en diskussion om resurs mm eller ska vi prata lite löst om åtgärder hemma & i skolan...Ska man göra någon form av åtgärdsplan eller vad??? Vår son är snäll, omtänksam och empatisk (vilket även fröken sa) jag vill inte kuva honom utan hjälpa honom på alla sätt. Vår hemmasituation är helt OK, men vi har fått ett barn till i år om det kan påverka honom? Hemma är han en ängel med sin syster...pysslar & pussar :=) har ni några råd???? Anonym ett tag till!
1
Har ingen aning vad jag skall göra :=/ Kommer precis från sexårs, där fröken har kallat oss till ett samtal för att vår son har koncentrationssvårigheter...Va d är det??? Att han har svårt att sitta still eller att han har svårt att leka med en sak/person i taget eller vad? Hemma sitter han still & bygger med Lego i evigheter, har han alltså svårt att \"skärma av de andra\" ??? Han har inte varit på dagis ordenligt på ett år, så han är så lycklig nu med alla kompisar & nya saker som han skall lära sig...ja verkligen lycklig...men nu de senaste dagarna så vill han inte...har sagt att jag får inte sitta med de andra utan jag får sitta med fröken å det är inget kul...så när fröker ja till idag, så trillade polletten ner :=( ok de försöker att hjälpa honom att koncentrera sig genom att skilja honom stundtals rån gruppen, det är iof klokt...men om det inte funkar utan reaktionen blir sån här... Hjälp mig...Hur skall vi gå vidare??? Ska vi ta detta på största allvar så att vi \"motar olle i grind\" dvs går in i en diskussion om resurs mm eller ska vi prata lite löst om åtgärder hemma & i skolan...Ska man göra någon form av åtgärdsplan eller vad??? Vår son är snäll, omtänksam och empatisk (vilket även fröken sa) jag vill inte kuva honom utan hjälpa honom på alla sätt. Vår hemmasituation är helt OK, men vi har fått ett barn till i år om det kan påverka honom? Hemma är han en ängel med sin syster...pysslar & pussar :=) har ni några råd???? Anonym ett tag till!
det låter särskilt oroväckande, faktiskt. Om din pojke varit hemma i ett år så är det väl inte konstigt om han har lite svårt för att sortera alla intryck och krav som blir då han börjar \"skolan\". Alla barn har ju inte lätt för att sitta still nån längre stund när det finns annat som verkar roligare. Det är bra att skolan försöker stötta honom och kanske behöver han lite fler pauser än de andra till en början, men eftersom han inte visar några som helst problem hemma så tror jag inte ni behöver oroa er. En åtgärdsplan är aldrig fel, men jag tror att det kommer att lugna sig med din pojke bara han får anpassa sig i sin takt. Men fortsätt ha dialog med skolan, det är jättebra. Kvarstår problemen så får ni ta en ny diskussion om hur ni ska gå vidare.
Lycka till
2
Tycker inte det låter särskilt oroväckande, faktiskt. Om din pojke varit hemma i ett år så är det väl inte konstigt om han har lite svårt för att sortera alla intryck och krav som blir då han börjar \"skolan\". Alla barn har ju inte lätt för att sitta still nån längre stund när det finns annat som verkar roligare. Det är bra att skolan försöker stötta honom och kanske behöver han lite fler pauser än de andra till en början, men eftersom han inte visar några som helst problem hemma så tror jag inte ni behöver oroa er. En åtgärdsplan är aldrig fel, men jag tror att det kommer att lugna sig med din pojke bara han får anpassa sig i sin takt. Men fortsätt ha dialog med skolan, det är jättebra. Kvarstår problemen så får ni ta en ny diskussion om hur ni ska gå vidare.
Lycka till
puu *nu gråter jag helt ärligt* jag har varit helt knäckt hela morgonen...fick helt plötsligt svårt att sortera vad fröken sa...jag är egentligen så glad att de reagerar och visar sig positiva till att ge Malte stöd, men jag fick lite panik \"typ vad gör vi för fel\"
3
Tack! Åhh precis vad jag behövde höra puu *nu gråter jag helt ärligt* jag har varit helt knäckt hela morgonen...fick helt plötsligt svårt att sortera vad fröken sa...jag är egentligen så glad att de reagerar och visar sig positiva till att ge Malte stöd, men jag fick lite panik \"typ vad gör vi för fel\"
Och nu går allt superbra på dagis!
Vi fick en handlingsplan, ett åtgärdsprogram, och nu funkar allt! Jag hänger mest kvar på forumet för att det är så förbaskat trevligt! *ler* Får jag det?
Och kanske för att han ÄR en intensiv grabb som tar till både knytnävar och kyssar. Nu i höst mest kyssar, men, vem vet?
4
Det låter som mina frågor om LIten förra våren Och nu går allt superbra på dagis!
Vi fick en handlingsplan, ett åtgärdsprogram, och nu funkar allt! Jag hänger mest kvar på forumet för att det är så förbaskat trevligt! *ler* Får jag det?
Och kanske för att han ÄR en intensiv grabb som tar till både knytnävar och kyssar. Nu i höst mest kyssar, men, vem vet?
vem sa att det skulle vara lätt att vara förälder egentligen? *s*
Nej, men det är väl klart man reagerar som förälder och det är jättebra att skolan reagerar men ibland undrar man om det verkligen är så himla bra det här med sexårs egentligen, tror barnen i långa loppet (många av dem ialla fall) skulle ha mått bäst av att få gå kvar på dagis i ett år till, det händer mycket mellan sex och sju år mognadsmässigt och alla sexåringar klarar inte de krav som ställs i skolan.
Hur som haver, lycka till med grabben nu, det verkar som ni har en helmysig liten goskille där så inte har ni gjort nåt fel inte. :)
*kram*
5
ja vem sa att det skulle vara lätt att vara förälder egentligen? *s*
Nej, men det är väl klart man reagerar som förälder och det är jättebra att skolan reagerar men ibland undrar man om det verkligen är så himla bra det här med sexårs egentligen, tror barnen i långa loppet (många av dem ialla fall) skulle ha mått bäst av att få gå kvar på dagis i ett år till, det händer mycket mellan sex och sju år mognadsmässigt och alla sexåringar klarar inte de krav som ställs i skolan.
Hur som haver, lycka till med grabben nu, det verkar som ni har en helmysig liten goskille där så inte har ni gjort nåt fel inte. :)
*kram*
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
