Skrivet: 2005-10-21, 09:32
#1
Att vänta missfall...
Hej, har skrivit en del på \"gravid efter missfall\" men jag känner nog tyvärr att jag nog ska börja flytta över hit istället..
Har haft en urjobbig berg och dalbana.
Blev överlycklig över att jag blev gravid, samtidigt orolig eftersom jag haft många missfall.
Fick komma på VUL som visade att fostret var mindre än vad det skulle vara, jag blev ledsen, räknade desperat dagar om det kunde stämma ändå, men inte så stor chans (var bortrest en del kring äl)
Iallfall en vecka senare fick jag ont i magen, kom lite blod så jag ringde bm som tyckte att jag nog skulle fara på vul igen, så dit igen (ps, är bara 300 kr från högskostnadskort nu, hela min bröllopspresent från svärisarna har gått åt till att betala gynbesöken kul - not! hade tänkt gå på julshow för pengarna...) Fick en mycket bättre läkare som lyssnade på oss, dels om vår oro för missfallen, dels att det är anmärkningsvärt att våra födda barn har varit så små, han ansåg för små för att det ska förklaras med genetisak orsaker, som de tidigare sagt... Iallafall, hopp upp i stolen, han kollade länge och sa sedan att det ser inte så bra ut, ni får vara beredda på missfall igen (men lovade att då ska vi få en utredning) barnet har växt som det ska men har väldigt lite fostervatten och för långsam hjärtrytm... fick en ny tid, nu på måndag.
Hade tid för inskrivning idag, ringde o avbokade den, samma bm som sist som svarade hon började nästan gråta när jag sa som det var....
Och iallafall, idag känns det såhär:
Ushc, det är jobbigt det här, känns inte som att jag väntar barn utan snarare väntar missfall.
Varför ska det vara så här? nu ska vi på VUL på måndag igen, hoppas då få höra antingen det är bättre eller att det är missfall, att gå i ovisshet i flera veckor är pest! Minns förra gången missfallet drog ut på tiden, flera veckor gick, det var jättejobbigt o jag mådde mycket sämre än efter missfallen där jag bara började blöda och det var över...
Det enda jag önskar inför måndag är raka besked, _helst_ så klart att det ser mycket bättre ut, det här kommer nog att gå vägen! (hoppas, hoppas, hoppas på det, men tror inte på det tyvärr), eller att det är ett missfall, men snälla inte, inte, inte att: tja, fostret lever men det ser ju inte så lovande ut så ni får vara beredda på missfall men det kan ju gå bra...
