Min pappa har lungcancer som till en viss del spridit sig till ett par ställen. Nu får han cellgift en gång i veckan i 6 veckor. Han är så trött och det är nästan det som är jobbigast. Någon som har erfarenhet? Blir man trött av behandlingen? Kommer han att bli piggare under uppehållet? Svårt att svara på kanske men......
Läkaren har sagt att han får behandling för att stoppa upp det som är, inte för att bota. Det känns så jobbigt att tänka på om han aldrig kommer att bli bra. Kan man leva länge med cellgift?
1
Många ????? Min pappa har lungcancer som till en viss del spridit sig till ett par ställen. Nu får han cellgift en gång i veckan i 6 veckor. Han är så trött och det är nästan det som är jobbigast. Någon som har erfarenhet? Blir man trött av behandlingen? Kommer han att bli piggare under uppehållet? Svårt att svara på kanske men......
Läkaren har sagt att han får behandling för att stoppa upp det som är, inte för att bota. Det känns så jobbigt att tänka på om han aldrig kommer att bli bra. Kan man leva länge med cellgift?
Tyvärr så är det nog väldigt svårt att ge ett exakt svar på din fråga. Det beror på så många saker tex hur långt gången din pappas cancer är och hans allmäntillstånd. Vissa människor är helt enkelt segare än andra. Min pappa behandlades med cellgifter för sin tarmcancer, först i syfte att bota men senare precis som din pappa bara för att förlänga livet.
Vi kom då i kontakt med människor som både tacklat av efter några månader och vissa som \"klarat sig i 7 år.
För min pappas del så tog det 3,5 år från första cellgiftstillfället tills att han dog.
Han var också väldigt trött periodvis men ofta tycker jag nog att han var normalt \"pigg\". Det gick liksom upp och ner och påverkade hela vår familj. Var pappa inne i en svacka så var vi andra också det.Ibland mådde han illa och kräktes någon /några dagar efter behandlingen. Håret blev tunnare och han magrade rejält.Men det är nåt som smyger sig på och som man som närmast anhörig kanske inte ser direkt. Ofta är det utomstående som hajjar till.HAn samlade också på sig en del vatten i kroppen och kunde ibalnd svälla upp rejält tex över magen.
Framförallt så ställdes allt på sin spets. Man inser hur skört livet är.
Jag är tacksam för den sista tiden vi ändå fick med pappa, att vi kom varandra så nära och att vi hann prata om alla \"jobbiga\" saker. Hur livet skulle bli utan honom.Vad han själv hade för önskemål inför slutet.
Försök att inte göra som jag gjorde......att hela tiden bara fokusera på hur lång tid som var kvar. Det blev liksom ett gift...aldrig kunde man vara riktigt glad, aldrig kunde man planera något eftersom framtiden såg så mörk ut.Varenda dröm jag hade under denna period handlade om pappa som död, begravning mm.-Det var så jobbigt, nästan jobbigare än det blev direkt efter hans död.
Försök att leva mera i nuet, ta varje dag som den kommer och var tacksam för varje dag.Ta också vara på tiden....skjut inte upp saker till morgondagen!
Oj...detta blev långt!
Tänker ialla fall på dig och din familj och hoppas på det bästa.
Kram
2
Hej! Tyvärr så är det nog väldigt svårt att ge ett exakt svar på din fråga. Det beror på så många saker tex hur långt gången din pappas cancer är och hans allmäntillstånd. Vissa människor är helt enkelt segare än andra. Min pappa behandlades med cellgifter för sin tarmcancer, först i syfte att bota men senare precis som din pappa bara för att förlänga livet.
Vi kom då i kontakt med människor som både tacklat av efter några månader och vissa som \"klarat sig i 7 år.
För min pappas del så tog det 3,5 år från första cellgiftstillfället tills att han dog.
Han var också väldigt trött periodvis men ofta tycker jag nog att han var normalt \"pigg\". Det gick liksom upp och ner och påverkade hela vår familj. Var pappa inne i en svacka så var vi andra också det.Ibland mådde han illa och kräktes någon /några dagar efter behandlingen. Håret blev tunnare och han magrade rejält.Men det är nåt som smyger sig på och som man som närmast anhörig kanske inte ser direkt. Ofta är det utomstående som hajjar till.HAn samlade också på sig en del vatten i kroppen och kunde ibalnd svälla upp rejält tex över magen.
Framförallt så ställdes allt på sin spets. Man inser hur skört livet är.
Jag är tacksam för den sista tiden vi ändå fick med pappa, att vi kom varandra så nära och att vi hann prata om alla \"jobbiga\" saker. Hur livet skulle bli utan honom.Vad han själv hade för önskemål inför slutet.
Försök att inte göra som jag gjorde......att hela tiden bara fokusera på hur lång tid som var kvar. Det blev liksom ett gift...aldrig kunde man vara riktigt glad, aldrig kunde man planera något eftersom framtiden såg så mörk ut.Varenda dröm jag hade under denna period handlade om pappa som död, begravning mm.-Det var så jobbigt, nästan jobbigare än det blev direkt efter hans död.
Försök att leva mera i nuet, ta varje dag som den kommer och var tacksam för varje dag.Ta också vara på tiden....skjut inte upp saker till morgondagen!
Oj...detta blev långt!
Tänker ialla fall på dig och din familj och hoppas på det bästa.
Kram
Min mamma har levt med sin obotliga cancer i 4 år nu. Hon har fått flera olika sorters cellgifter. De slutar ju fungera efter ett tag och då fortsätts behandlingen med en annan sort. Samma sak om nån sort inte tycks fungera, då byts den ut. Sorterna är naturligtvis begränsade. Mamma har fått fem olika nu, vet inte om det finns flera alternativ. Hon har mått olika med olika cellgifter. Den första mådde hon hemskt illa av. Hon hann få flera sorter innan hon alls tappade håret eller det syndes på henne att hon var sjuk. Den nuvarande behandlingen är hon mycket trött av. Kan också bero på att hon annars är i dåligt skick nu. Men hur man mår varierar från cellgift till cellgift och från person till person. Styrkekramar från en som vet vad ni går igenom!
3
Hej! Min mamma har levt med sin obotliga cancer i 4 år nu. Hon har fått flera olika sorters cellgifter. De slutar ju fungera efter ett tag och då fortsätts behandlingen med en annan sort. Samma sak om nån sort inte tycks fungera, då byts den ut. Sorterna är naturligtvis begränsade. Mamma har fått fem olika nu, vet inte om det finns flera alternativ. Hon har mått olika med olika cellgifter. Den första mådde hon hemskt illa av. Hon hann få flera sorter innan hon alls tappade håret eller det syndes på henne att hon var sjuk. Den nuvarande behandlingen är hon mycket trött av. Kan också bero på att hon annars är i dåligt skick nu. Men hur man mår varierar från cellgift till cellgift och från person till person. Styrkekramar från en som vet vad ni går igenom!
..snälla för svaret. Man tänker som du säger på massa saker som inte ens har hänt, hemska saker som bara dyker upp i huvudet. Hur fan ska man orka??? Det går verkligen upp och ner. I förrgår var mamma o pappa på stan och sen var dom på Max o käka och efteråt så hälsade dom på hos oss. I går och i dag har pappa inte ens varit uppe ur sängen.....
Jag vill ha min vanliga pappa tillbaka. Hade det inte varit för att jag själv har familj och en liten dotter så vet jag inte vad jag hade gjort.
Så det kan även gå så fort som några månader bara!? Fy vad sorligt.
Kram
4
Tack... ..snälla för svaret. Man tänker som du säger på massa saker som inte ens har hänt, hemska saker som bara dyker upp i huvudet. Hur fan ska man orka??? Det går verkligen upp och ner. I förrgår var mamma o pappa på stan och sen var dom på Max o käka och efteråt så hälsade dom på hos oss. I går och i dag har pappa inte ens varit uppe ur sängen.....
Jag vill ha min vanliga pappa tillbaka. Hade det inte varit för att jag själv har familj och en liten dotter så vet jag inte vad jag hade gjort.
Så det kan även gå så fort som några månader bara!? Fy vad sorligt.
Jobbar din mamma ännu? Orkar hon göra nåt skoj eller ha nån hobby? Min mamma o pappa brukar jämt göra massa grejer men nu är de mest hemma. Vet du om det är så att man blir tröttare och får mer ont under själva cellgiftsbehandlingen och att det sen avtar under uppehållen? För visst är det uppehåll? Man får väll inte cellgift hela tiden?! Det går verkligen upp o ner för alla....ena dagen är det rätt bra med pappa och han är uppe som vanligt och så men andra dagen så orkar han inte göra nåt. Jag har hört att det kan vara som värst tre dagar efter behandling!?
Tack snälla för att du svara.
Kram
5
Tack Jobbar din mamma ännu? Orkar hon göra nåt skoj eller ha nån hobby? Min mamma o pappa brukar jämt göra massa grejer men nu är de mest hemma. Vet du om det är så att man blir tröttare och får mer ont under själva cellgiftsbehandlingen och att det sen avtar under uppehållen? För visst är det uppehåll? Man får väll inte cellgift hela tiden?! Det går verkligen upp o ner för alla....ena dagen är det rätt bra med pappa och han är uppe som vanligt och så men andra dagen så orkar han inte göra nåt. Jag har hört att det kan vara som värst tre dagar efter behandling!?
Min mamma hade 2 olika sorters cancer dels tarmcancer (som hon blev frisk från) och cancer på lymfkörtlarna.
När hon behandlades för tarmcancern mådde hon ganska bra inga jätteförändringar lite tröttare men inget annat.
När hon behandlades andra gången blev det värre hon fick tre olika behandlingar den första mådde hon ok av men med den andra tappade hon håret av och den tredje hon fick innan hon dog var mycket jobbig för henne hon blev jättetrött kunde knappt äta, när hon var hemma från sjukuset låg hon nästan bara hon blev darrig och yr.
Från att hon fick första cancerbeskedet tills hon dog tog det ca 3 år.
Mamma mådde bra under sina uppehåll förra sommaren bilade vår familj plus mamma & pappa runt i Danmark och hon var som vanligt.
Kram vet hur jobbigt allt är när man är uppe i det....
6
hej Min mamma hade 2 olika sorters cancer dels tarmcancer (som hon blev frisk från) och cancer på lymfkörtlarna.
När hon behandlades för tarmcancern mådde hon ganska bra inga jätteförändringar lite tröttare men inget annat.
När hon behandlades andra gången blev det värre hon fick tre olika behandlingar den första mådde hon ok av men med den andra tappade hon håret av och den tredje hon fick innan hon dog var mycket jobbig för henne hon blev jättetrött kunde knappt äta, när hon var hemma från sjukuset låg hon nästan bara hon blev darrig och yr.
Från att hon fick första cancerbeskedet tills hon dog tog det ca 3 år.
Mamma mådde bra under sina uppehåll förra sommaren bilade vår familj plus mamma & pappa runt i Danmark och hon var som vanligt.
Kram vet hur jobbigt allt är när man är uppe i det....
Mamma jobbar inte. Numera är hon så dålig så att hon mest ligger. Går upp på toaletten och kanske nån gång till. Hon sitter i sängen och äter. Nån gång åker hon och pappa till oss eller nån annan stans, då sitter hon i rullstol. Men ännu i januari körde hon bil själv till oss och skötte sonen vår, så allt har hänt ganska snabbt nu. Vet att många av de hon träffat på sjukhuset har jobbat samtidigt de fått behandling, också många med obotlig cancer. Mamma valde att söka om sjukpension. Det skulle nämligen blivit så struligt eftersom hennes behandling tog 2 dgr i veckan och dessutom mådde hon hemsk dåligt av första sorten. Hon valde att komma till oss och hjälpa till de dagar hon orkade göra något istället för att då jobba. Men hon levde alltså ett hyfsat \"normalt\" liv i över tre år med obotlig cancer.
Cellgiftsbehandlingarna har nog överlag varit så att hon mått dåligt/ varit trött dagarna efter och sedan återhämtat sig och orkat bättre de andra dagarna. Någon sort har det egentligen inte märkts nån skillnad med, hon har varit ungefär lika hela tiden. Senaste åren var det så att om hon var aktivt igång en dag så måste hon vila nästa. Tror att hur man reagerar är så individuellt så det är nog nåt ni och din pappa lär er med tiden, hur han reagerar.
Kram.
7
Nej Mamma jobbar inte. Numera är hon så dålig så att hon mest ligger. Går upp på toaletten och kanske nån gång till. Hon sitter i sängen och äter. Nån gång åker hon och pappa till oss eller nån annan stans, då sitter hon i rullstol. Men ännu i januari körde hon bil själv till oss och skötte sonen vår, så allt har hänt ganska snabbt nu. Vet att många av de hon träffat på sjukhuset har jobbat samtidigt de fått behandling, också många med obotlig cancer. Mamma valde att söka om sjukpension. Det skulle nämligen blivit så struligt eftersom hennes behandling tog 2 dgr i veckan och dessutom mådde hon hemsk dåligt av första sorten. Hon valde att komma till oss och hjälpa till de dagar hon orkade göra något istället för att då jobba. Men hon levde alltså ett hyfsat \"normalt\" liv i över tre år med obotlig cancer.
Cellgiftsbehandlingarna har nog överlag varit så att hon mått dåligt/ varit trött dagarna efter och sedan återhämtat sig och orkat bättre de andra dagarna. Någon sort har det egentligen inte märkts nån skillnad med, hon har varit ungefär lika hela tiden. Senaste åren var det så att om hon var aktivt igång en dag så måste hon vila nästa. Tror att hur man reagerar är så individuellt så det är nog nåt ni och din pappa lär er med tiden, hur han reagerar.
Kram.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
