Kommer ett halvkvävt skrik. Hela veckan har jag jobbat och allt har kännts bra, inte tiptop men ok, plötsligt i förmiddags började min kropp ge upp.
Kände hur det kröp i mig, nästan en nervositetskänsla, det bara vällde upp inom mig och jag började skaka. Gick ut och satte mig ett tag och sen kom tårarna. Ville inte mer, orka inte mer, mår så himla kasst!
Vet inte riktigt varför men det bara kom, kollegerna undra om någon sagt något olämpligt eller varit jobbig men inget var egentligen annorlunda idag mot de andra dagarna, hade bara en svacka.
Gick hem och sitter nu och läser om allas lycka och olycka omvartannat, kan inte förstå varför jag plågar mig med att läsa i ankomstgrupper?!
Tack o lov att det även finns sidor som denna där man kan få vältra sig i sin sorg.
Usch!!! Kan inte sluta gråta, nu ringde mamma oxå, det gjorde ju liksom inte saken lättare... snyft snyft.
1
Från den djupaste dal... Kommer ett halvkvävt skrik. Hela veckan har jag jobbat och allt har kännts bra, inte tiptop men ok, plötsligt i förmiddags började min kropp ge upp.
Kände hur det kröp i mig, nästan en nervositetskänsla, det bara vällde upp inom mig och jag började skaka. Gick ut och satte mig ett tag och sen kom tårarna. Ville inte mer, orka inte mer, mår så himla kasst!
Vet inte riktigt varför men det bara kom, kollegerna undra om någon sagt något olämpligt eller varit jobbig men inget var egentligen annorlunda idag mot de andra dagarna, hade bara en svacka.
Gick hem och sitter nu och läser om allas lycka och olycka omvartannat, kan inte förstå varför jag plågar mig med att läsa i ankomstgrupper?!
Tack o lov att det även finns sidor som denna där man kan få vältra sig i sin sorg.
Usch!!! Kan inte sluta gråta, nu ringde mamma oxå, det gjorde ju liksom inte saken lättare... snyft snyft.
Har själv åkt berg och dalbana ända sedan mitt ma. Ibland känns det helt okej men sen så bara rasar allt och tårarna bara rinner och rinner. Det är säkert till viss del hormonellt men det är ju en sorg som man bär på.
Känner stor empati med dej och hoppas att du snart får kraft och styrka.
Många kramar
2
Mallan Har själv åkt berg och dalbana ända sedan mitt ma. Ibland känns det helt okej men sen så bara rasar allt och tårarna bara rinner och rinner. Det är säkert till viss del hormonellt men det är ju en sorg som man bär på.
Känner stor empati med dej och hoppas att du snart får kraft och styrka.
Många kramar
Vet inte vad jag ska säga riktigt. Visst plågar man sig genom att läsa i ankomstgrupper o så -det känner vi väl alla igen... Och humöret växlar...Blir själv jätteledsen från att ha varit ok. Minsta sak kan få en att bli ledsen. Gråt på du men du det blir bättre det måste det bli! Stora kramar från mig
3
Förstår dig - stor kram Vet inte vad jag ska säga riktigt. Visst plågar man sig genom att läsa i ankomstgrupper o så -det känner vi väl alla igen... Och humöret växlar...Blir själv jätteledsen från att ha varit ok. Minsta sak kan få en att bli ledsen. Gråt på du men du det blir bättre det måste det bli! Stora kramar från mig
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
