Idag har jag varit med om en mycket omtumlande händelse, känner att jag måste få berätta det. Här.
För att göra en lång historia kort; så blev jag misshandlad och hotad av min mammas dåvarande man (vi kan kalla honom X) under större delen av min uppväxt. Han var alkoholist då och hade varit det ganska många år redan då.
Har gått och pratat med en kurator en tid nu, och har först nu börjat tala ut om min barndom \"på riktigt\", känns det som. Idag frågade kuratorn mig om jag inte skulle vilja veta om X fortfarande lever. Jag har många gånger haft tankar om detta, att han kanske har supit ihjäl sig. Har ju inte haft kontakt med honom på 10 år, dvs sen mamma lämnade honom. Min kurator tyckte att jag skulle ringa kyrkoförvaltningen och ta reda på detta. Han trodde att jag skulle känna en stor inre frid ifall jag fick veta att han verkligen var död.
Så; nu när jag kom hem tog jag reda på numret och ringde. Var faktiskt lite rädd för vad jag skulle få veta.
Nu har jag fått veta att han är död. Han gick bort för tre år sen, samma år som min älskade dotter föddes.
Just nu känns allt så himla konstigt, som om en sten har lossnat från mitt hjärta. Jag började gråta när jag hade lagt på luren, jag lyfte upp min lilla dotter i famnen och kramade henne länge, länge.
Vet inte riktigt varför jag skriver det här, men jag känner mig \"fri\" på ett sätt som jag inte riktigt kan förklara själv. Mannen som gjorde mig och min mamma så illa, som gav min barndom en så mörk prägel, han finns inte längre.
1
Måste bara få berätta det här OBS! Detta inlägg finns även på OÄF.
Idag har jag varit med om en mycket omtumlande händelse, känner att jag måste få berätta det. Här.
För att göra en lång historia kort; så blev jag misshandlad och hotad av min mammas dåvarande man (vi kan kalla honom X) under större delen av min uppväxt. Han var alkoholist då och hade varit det ganska många år redan då.
Har gått och pratat med en kurator en tid nu, och har först nu börjat tala ut om min barndom \"på riktigt\", känns det som. Idag frågade kuratorn mig om jag inte skulle vilja veta om X fortfarande lever. Jag har många gånger haft tankar om detta, att han kanske har supit ihjäl sig. Har ju inte haft kontakt med honom på 10 år, dvs sen mamma lämnade honom. Min kurator tyckte att jag skulle ringa kyrkoförvaltningen och ta reda på detta. Han trodde att jag skulle känna en stor inre frid ifall jag fick veta att han verkligen var död.
Så; nu när jag kom hem tog jag reda på numret och ringde. Var faktiskt lite rädd för vad jag skulle få veta.
Nu har jag fått veta att han är död. Han gick bort för tre år sen, samma år som min älskade dotter föddes.
Just nu känns allt så himla konstigt, som om en sten har lossnat från mitt hjärta. Jag började gråta när jag hade lagt på luren, jag lyfte upp min lilla dotter i famnen och kramade henne länge, länge.
Vet inte riktigt varför jag skriver det här, men jag känner mig \"fri\" på ett sätt som jag inte riktigt kan förklara själv. Mannen som gjorde mig och min mamma så illa, som gav min barndom en så mörk prägel, han finns inte längre.
Gud vilken lättnad det ändå måste vara för dig att veta att han aldrig någonsin kan gör er illa igen.
Det måste vara skönt att äntligen få känna en inre frid efter allt som hännt dig.
Jag önskar dig stort lycka till i framtiden och hoppas att det här gör att du nu kan få må bättre och kan blika frammåt.
Sora styrkekramar från mig och starkt gjort att du vågade ringa.
2
Inte för att tala illa om dom döda men Gud vilken lättnad det ändå måste vara för dig att veta att han aldrig någonsin kan gör er illa igen.
Det måste vara skönt att äntligen få känna en inre frid efter allt som hännt dig.
Jag önskar dig stort lycka till i framtiden och hoppas att det här gör att du nu kan få må bättre och kan blika frammåt.
Sora styrkekramar från mig och starkt gjort att du vågade ringa.
Ja, det känns jättebra att jag vågade ringa. Nu är han borta ur mitt liv, borta till 100%.
Han kan aldrig göra oss illa något mer... Aldrig mer. Nu tror jag att jag kan lämna det här bakom mig, något av det hemskaste jag har varit med om under hela mitt liv.
Och då är jag ändå bara 23.
3
Tack snälla Ja, det känns jättebra att jag vågade ringa. Nu är han borta ur mitt liv, borta till 100%.
Han kan aldrig göra oss illa något mer... Aldrig mer. Nu tror jag att jag kan lämna det här bakom mig, något av det hemskaste jag har varit med om under hela mitt liv.
Jag tycker att det var jättestarkt gjort av dig. Det måste ha krävts en hel del. Det måste vara en hel del blandade känslor i detta, men den lättnad du skriver om det är det du ska ta fasta på. Hoppas att vetskapen om att du inte kommer att möta denna människa något mer kan hjälpa dig vidare i livet.
Stor kram från Stella
4
Hej Jag tycker att det var jättestarkt gjort av dig. Det måste ha krävts en hel del. Det måste vara en hel del blandade känslor i detta, men den lättnad du skriver om det är det du ska ta fasta på. Hoppas att vetskapen om att du inte kommer att möta denna människa något mer kan hjälpa dig vidare i livet.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
