Är det rimligt att må så här?

[Solblomman]

Om man lever i ett förhållande med en del psykisk och enstaka gånger fysisk misshandel som även riktas mot barnen, hur dåligt kan man må av det? Jag menar, är det normalt att man känner att man måste bli sjukskriven p.g.a. det?

Jag lever själv i ett förhållande med skäll, hårda tag och (mest indirekta) hot mot mig och barnen, och mår verkligen python. Först kämpade jag i flera år på alla möjliga sätt för att göra vårt liv bättre och för att han skulle gå med på att söka hjälp. Diskuterade lugnt och sansat, eller var hård och satt ultimatum, ställde upp för honom eller inte..._Inget_ hjälpte. Och när jag konstaterat detta och sökte hjälp för att orka lämna honom, så fick jag höra av flera personer (bl.a. en kurator) att det var fel på mig...vi var ett kollektiv och mitt beteende påverkade honom, så när han inte ville söka hjälp så började man med att rätta till mitt beteende...

Då nån gång började mitt självförtroende försvinna. Jag ville bara hålla kulissen inför andra, även mina närmsta vänner och de som ville \"hjälpa\"...vi har det bra nu sa jag...för att jag var säker på att jag skulle få skulden, och att jag faktiskt _bar_ skulden lika mycket som han...Och det blev till en sanning, för i dag är jag ingen bra sambo och ingen bra mamma heller, orkar inte vara närvarande för mina barn. Känner mig värdelös vad jag än gör. Orkar knappt stiga ur sängen, och är rädd för att om jag anmäler sambon till socialen för slag och hot mot barnen så kommer vi båda mista vårdnaden. Hans beteende blir värre och värre långsiktigt sett, och varannanveckas boende för barnen skulle vara en värre mardröm för mig än det vi har nu.

Är det här ett normalt förlopp, eller är det konstigt man mår så här dåligt utan att någon i familjen blir misshandlad regelbundet? Vad kan man göra för att få tillbaka självförtroendet?

[xxx]

Ge dig lite av mina egna erfarenheter. Mådde ungefär som du. Man måste hålla sig flytande för barnens skull. Mina barn fick titt som tätt höra att deras pappa inte älskade dem och att han inte var deras pappa (vilket han var). Han hotade med att ta livet av sig. Satt framför den då 5 år gamla dottern och sa till henne att han inte kunde leva längre utan skulle döda sig. Båda barnen såg honom hoppa ur en bil i farten. Det gick till och med så långt att tjejen själv sa att hon skulle döda sig. Det ultimata var när han även framför 5åringen siktade på den lilla tjejen med ett laddat salongsgevär. Hon var då bara ca en månad. Inte ens då orkade jag gå från honom eller anmäla honom. Det hela slutade med att han gick. Annars hade jag nog inte orkat gå.

Om du har en kvinnojour där du bor, kontakta dem. De ställer upp och lyssnar och de vet alla tecken på en misshandlare. De kan bekräfta för dig att det inte är ditt fel utan hans. För barnens skull om inte annat är det bra om du gör det. Har du kunnat anmäla honom? Det hjälper till för att det inte ska bli varannan vecka. Ta hjälp av kvinnojouren och familjerätten och prata med dem först innan du gör något drastiskt (om du klarar att vänta ett tag). De hjälper dig och stöttar dig.
Lycka till och berätta gärna hur det går för dig...