Vet inte om jag skrivit riktigt så? Men det handlade väl om att boendeutredningen kom och att jag i den fick läsa att exet slagit sonen, men att trots det så såg man inga problem med att han bor där. Ett halvårs tvistande i tingsrätten resulterade i en dåligt genomförd och vinklad utredning som bakband mina händer genom att säga att jag problematiserar situationen. Det innebär att vad jag än säger så bevisar jag bara att jag problematiserar - oavsett om det är att sonen fått stryk av mamma eller att han hamnat i slagsmål i nya skolan eller vad det vara månde.
Nu har jag i någon mån tvingats acceptera att jag inte kan göra något (läs: gett upp) och veckan efter att jag sagt till min advokat att lägga ner ärendet tycks nästa man (nummer 5 så långt, men det kommer inte att stanna där) komma in i exets (läs: sonens) liv... Gör ju att man återigen funderar över detta, då hon har byggt upp väldigt mycket av utredningen på att _nu_ är allt så bra och tryggt med den senaste (läs: förra?) pojkvännen.
Jobbigt. *suckar* Det är väl bara att bita ihop och försöka räcka till för de andra barnen också. Men det är ju jobbigt att se ens barn må dåligt och inse konsekvenserna av det som pågår år efter år. Det blir bara svårare och svårare med tiden att bryta det här och få honom på rätt spår.
2
Ibland Vet inte om jag skrivit riktigt så? Men det handlade väl om att boendeutredningen kom och att jag i den fick läsa att exet slagit sonen, men att trots det så såg man inga problem med att han bor där. Ett halvårs tvistande i tingsrätten resulterade i en dåligt genomförd och vinklad utredning som bakband mina händer genom att säga att jag problematiserar situationen. Det innebär att vad jag än säger så bevisar jag bara att jag problematiserar - oavsett om det är att sonen fått stryk av mamma eller att han hamnat i slagsmål i nya skolan eller vad det vara månde.
Nu har jag i någon mån tvingats acceptera att jag inte kan göra något (läs: gett upp) och veckan efter att jag sagt till min advokat att lägga ner ärendet tycks nästa man (nummer 5 så långt, men det kommer inte att stanna där) komma in i exets (läs: sonens) liv... Gör ju att man återigen funderar över detta, då hon har byggt upp väldigt mycket av utredningen på att _nu_ är allt så bra och tryggt med den senaste (läs: förra?) pojkvännen.
Jobbigt. *suckar* Det är väl bara att bita ihop och försöka räcka till för de andra barnen också. Men det är ju jobbigt att se ens barn må dåligt och inse konsekvenserna av det som pågår år efter år. Det blir bara svårare och svårare med tiden att bryta det här och få honom på rätt spår.
Jag lider med dig och din son för vad han måste utstå. Tänk att det fortfarande (kommer det någonsin att bli annorlunda, undrar jag?!) är så att mammorna går före, att de får bete sig hur som helst och på sätt som rent är skadliga för barnen - och utredare och jurister \"går på det\" gång på gång. Det känns som om barnen blir offerlamm för att hålla mammorna lugna och allt vänds mot pappan.
Jag tänker, även om du har gett upp just nu, hålla tummarna för att du får ork att fortsätta kämpa för din son trots den negativa boendeutredningen. Jag vet hur det känns att tappa tron på ALLT när man inte ens har stöd hos dem som ska se till barnens bästa.
Usch, vad ledsen jag blir! Tack så mycket att du tog dig tid att svara och jag ber om ursäkt för att jag inte uppmärksammat svaret innan. Jag har kollat på EV/GV flera gånger, men alldeles glömt bort att titta här.
3
Man blir matt! Jag lider med dig och din son för vad han måste utstå. Tänk att det fortfarande (kommer det någonsin att bli annorlunda, undrar jag?!) är så att mammorna går före, att de får bete sig hur som helst och på sätt som rent är skadliga för barnen - och utredare och jurister \"går på det\" gång på gång. Det känns som om barnen blir offerlamm för att hålla mammorna lugna och allt vänds mot pappan.
Jag tänker, även om du har gett upp just nu, hålla tummarna för att du får ork att fortsätta kämpa för din son trots den negativa boendeutredningen. Jag vet hur det känns att tappa tron på ALLT när man inte ens har stöd hos dem som ska se till barnens bästa.
Usch, vad ledsen jag blir! Tack så mycket att du tog dig tid att svara och jag ber om ursäkt för att jag inte uppmärksammat svaret innan. Jag har kollat på EV/GV flera gånger, men alldeles glömt bort att titta här.
vi kommer vara där om 10 (max 20) år. Då kommer en boendeutredning att utgå ifrån vilket boende som är bäst för barnet och inte som idag om det befintliga boendet är tillräckligt bra för att passera. Då kommer det att vara en skillnad mellan en boendeutredning för ett barn med två föräldrar, där man kan välja en av två ”bra” lösningar, och en LVU-utredning där man tvingas avgöra om man ska ta barnet från dess enda hem (och förälder/föräldrar) eller ej.
Tack för din omtanke! :-)
4
Jag tror att vi kommer vara där om 10 (max 20) år. Då kommer en boendeutredning att utgå ifrån vilket boende som är bäst för barnet och inte som idag om det befintliga boendet är tillräckligt bra för att passera. Då kommer det att vara en skillnad mellan en boendeutredning för ett barn med två föräldrar, där man kan välja en av två ”bra” lösningar, och en LVU-utredning där man tvingas avgöra om man ska ta barnet från dess enda hem (och förälder/föräldrar) eller ej.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
