Hej! Ny här!
Planera för barn
  1. GosGumman
    #1

    Hej! Ny här!

    Ja har som alla andra här en stor längtan efter barn. *ler*

    Har en dotter på 5 år och känner att de hoppar i äggstockarna efter en liten till.

    Sambon vill ej ha barn än, så ja får gott vänta. Men hur hanterar man sin längtan? Ja vill ej gå sambon på nerverna me tjat, men ändå vill ja att han verkligen ska veta HUR MYCKE ja längtar.

    Hur hanterar ni er längtan och hur går diskussionerna där hemma för er?
  2. 1
    Hej! Ny här! Ja har som alla andra här en stor längtan efter barn. *ler*

    Har en dotter på 5 år och känner att de hoppar i äggstockarna efter en liten till.

    Sambon vill ej ha barn än, så ja får gott vänta. Men hur hanterar man sin längtan? Ja vill ej gå sambon på nerverna me tjat, men ändå vill ja att han verkligen ska veta HUR MYCKE ja längtar.

    Hur hanterar ni er längtan och hur går diskussionerna där hemma för er?
  3. malamuten
    #2

    Hej och välkommen :-)

    Ja, jag måste erkänna att jag tjatar en hel del :-(.. Vi har ju inga barn än och det går inte en dag utan att jag funderar över barn och längtar efter dem. (Jag är 28 år).. När jag och sambon träffades för fyra år sen så pratade han mycket om barn men jag fick ett diskbråck när vi varit tillsammans i några månader och då var det ju inte läge för att skaffa barn precis.... Nu har mitt diskbråck läkt ut och jag har kommit igång på allvar med träning igen (tränade mycket innan jag fick diskbråcket) och det känns som om jag skulle kunna klara av en graviditet i dagsläget men säker kan man ju förstås inte vara.. Jag tror framförallt att det är det som får sambon att tveka men han tycker även att det inte är någon brådska, vi kan ju vänta till jag är närmare 35 tycker han...

    Han tycker att jag tjatar om barn nästan varje dag men det håller jag inte med om.. Jag funderar över barn varje dag men jag brukar inte tala om det för sambon varje gång men någon gång/vecka blir det nog att jag tar upp det *skäms*.. Vad ska jag annars säga när han frågar vad jag funderar på?

    Jag försöker att tänka på de valpar vi ska skaffa och att planera för dem och det fungerar hyfsat men inte helt och hållet. Senaste tiden har jag faktiskt lagt ned mitt barntjat och styrt över mina tankar till Karelarvalpen som vi troligen ska köpa till sommaren och Malamutevalpen som jag ska köpa året därpå. Jag försöker att fokusera på att träna hundar och köra släde eftersom jag älskar att göra det. Jag försöker även att tänka mig ett liv helt utan barn då jag ju inte vet om jag alls kan få några.. Det går lättare nu när snön äntligen har kommit (väldigt försenad här uppe)..

    Oj, vad jag \"pratar\" på....

    mvh Anna
  4. 2
    Hej och välkommen :-) Ja, jag måste erkänna att jag tjatar en hel del :-(.. Vi har ju inga barn än och det går inte en dag utan att jag funderar över barn och längtar efter dem. (Jag är 28 år).. När jag och sambon träffades för fyra år sen så pratade han mycket om barn men jag fick ett diskbråck när vi varit tillsammans i några månader och då var det ju inte läge för att skaffa barn precis.... Nu har mitt diskbråck läkt ut och jag har kommit igång på allvar med träning igen (tränade mycket innan jag fick diskbråcket) och det känns som om jag skulle kunna klara av en graviditet i dagsläget men säker kan man ju förstås inte vara.. Jag tror framförallt att det är det som får sambon att tveka men han tycker även att det inte är någon brådska, vi kan ju vänta till jag är närmare 35 tycker han...

    Han tycker att jag tjatar om barn nästan varje dag men det håller jag inte med om.. Jag funderar över barn varje dag men jag brukar inte tala om det för sambon varje gång men någon gång/vecka blir det nog att jag tar upp det *skäms*.. Vad ska jag annars säga när han frågar vad jag funderar på?

    Jag försöker att tänka på de valpar vi ska skaffa och att planera för dem och det fungerar hyfsat men inte helt och hållet. Senaste tiden har jag faktiskt lagt ned mitt barntjat och styrt över mina tankar till Karelarvalpen som vi troligen ska köpa till sommaren och Malamutevalpen som jag ska köpa året därpå. Jag försöker att fokusera på att träna hundar och köra släde eftersom jag älskar att göra det. Jag försöker även att tänka mig ett liv helt utan barn då jag ju inte vet om jag alls kan få några.. Det går lättare nu när snön äntligen har kommit (väldigt försenad här uppe)..

    Oj, vad jag \"pratar\" på....

    mvh Anna
  5. GosGumman
    #3

    Ibland så känns de som om...

    ....de ej kommer bli barn. Ja försöker då intala mig att jaja... de räcker me dottern vi har.

    Ibland så försöker ja intala mig om att ja vill vänta precis som han, iaf två tre år, men de vill ja ju inte. Ja vill bli mamma igen. Ville ej vänta tills ja e 35. Ja e visserligen bara 27 nu, men tänk om de blir problem och när vi väl börjar försöka så kanske de ej blir någe.

    Ja kan ej tjata på honom om de, då gör ja fel tycker JAG, men man måste väl visa hur man känner?

    Nu rabblar ja mest va? *ler lite*
  6. 3
    Ibland så känns de som om... ....de ej kommer bli barn. Ja försöker då intala mig att jaja... de räcker me dottern vi har.

    Ibland så försöker ja intala mig om att ja vill vänta precis som han, iaf två tre år, men de vill ja ju inte. Ja vill bli mamma igen. Ville ej vänta tills ja e 35. Ja e visserligen bara 27 nu, men tänk om de blir problem och när vi väl börjar försöka så kanske de ej blir någe.

    Ja kan ej tjata på honom om de, då gör ja fel tycker JAG, men man måste väl visa hur man känner?

    Nu rabblar ja mest va? *ler lite*
  7. malamuten
    #4

    Jag är nog lite konstig..

    för jag skäms ju såklart för att jag kan bli lite tjatig mot sambon ibland. Samtidigt så är jag en sån person som måste tala om vad jag känner och tänker. Jag måste vara ärlig mot både honom och mig själv och sen är det upp till honom vad han gör och tycker om det jag berättar... Att hålla inne med saker ligger inte riktigt i min natur.. Han ser ju dessutom (som sagt) att jag tänker på något och då kan jag ju inte ljuga för honom, det skulle kännas ännu mer fel..

    Som sagt, jag blir väldigt ledsen och irriterad på mig själv när jag tar upp samma saker flera ggr och ändå kan jag inte låta bli...

    mvh Anna
  8. 4
    Jag är nog lite konstig.. för jag skäms ju såklart för att jag kan bli lite tjatig mot sambon ibland. Samtidigt så är jag en sån person som måste tala om vad jag känner och tänker. Jag måste vara ärlig mot både honom och mig själv och sen är det upp till honom vad han gör och tycker om det jag berättar... Att hålla inne med saker ligger inte riktigt i min natur.. Han ser ju dessutom (som sagt) att jag tänker på något och då kan jag ju inte ljuga för honom, det skulle kännas ännu mer fel..

    Som sagt, jag blir väldigt ledsen och irriterad på mig själv när jag tar upp samma saker flera ggr och ändå kan jag inte låta bli...

    mvh Anna
  9. GosGumman
    #5

    Precis... Så känner ja me.

    Ja e ju oärlig om ja ej säger hur ja känner, och ja lurar mig själv om ja försöker intala mig själv att ja VILL vänta. *ler*

    Men tjata... de gör man ju egentligen... Man berättar bara hur man mår, hur man tänker o så. eller? *ler*
  10. 5
    Precis... Så känner ja me. Ja e ju oärlig om ja ej säger hur ja känner, och ja lurar mig själv om ja försöker intala mig själv att ja VILL vänta. *ler*

    Men tjata... de gör man ju egentligen... Man berättar bara hur man mår, hur man tänker o så. eller? *ler*
  11. sjölejon
    #6

    Känner igen

    Det verkar som om du känner ungefär som jag.
    Är 30, har inga barn, men funderar på det varje dag.

    Kan dock inte med att \"tjata\". Är så rädd att ämnet skall förknippas med tjat och att sambon bara därför skall bli ännu mer skeptisk. Han fungerar så ibland.

    Han vill vänta, har det framkommit. Har tagit upp det kanske 3 gånger totalt.
    Fast jag tycker ju att har jag väl sagt att jag vill ha barn en gång så borde han veta att jag vill sedan... Men man kanske skall gå någon medelväg mellan att tjata och att vara rädd för att nämna det???
  12. 6
    Känner igen Det verkar som om du känner ungefär som jag.
    Är 30, har inga barn, men funderar på det varje dag.

    Kan dock inte med att \"tjata\". Är så rädd att ämnet skall förknippas med tjat och att sambon bara därför skall bli ännu mer skeptisk. Han fungerar så ibland.

    Han vill vänta, har det framkommit. Har tagit upp det kanske 3 gånger totalt.
    Fast jag tycker ju att har jag väl sagt att jag vill ha barn en gång så borde han veta att jag vill sedan... Men man kanske skall gå någon medelväg mellan att tjata och att vara rädd för att nämna det???
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar