Skrivet: 2005-10-23, 13:22
#1
Den 21 oktober föddes LOVA!!
I rekord fart dessutom... Jag vaknade på morgonen vid nio, kännde absolut ingenting. Gick upp och kissade vid halv tio, och då så gick vattnet, eller rättare sagt, jag var väldigt osäker. Men ringde i alla fall BB som sa åt mig att komma in på koll, och att vi nog skulle bli hemskickade igen. Sagt och gjort, jag och min man tar en taxi in, för säkerhetsskull även en packad bb väska. I taxin känner jag av någon liten värk, men inte värre än förvärkarna jag haft innan. Kom in på BB klockan fem över elva, en bm studerande sätter ctg och säger att vi antagligen får åka hem och vänta på värkstart. En kvart senare får jag en värk som gör att jag tror att jag ska gå av på mitten, jag blev helt överrumplad och skriker som en stucken gris. Strax därefter en till, och en till.....Barnmorskestuderande verkar tro att jag är ovanligt känslig som rätt som det är har sånna värkar, och säger år mig att ta en duch. Hon ville absolut inte undersöka hur öppen jag är eftersom det var så \"tidigt i latensfasen\".... jaha tänker jag, säger hon det så är det väl så, försöker andas och koppla av men det är totalt omöjligt. Varenda värk känns som att jag snart ska dö, och som att ungen när som helst ska ploppa ut... Till sist står inte min man ut längre med mina panikartade värkar och skriker att \"nu får du hämta en riktig barnmorska!!\" Hon kommer, säger, jaja, vi kan väl kolla hur öppen du är då, så kanske du kan få lite lustgas\" Hon undersöker mig och konstaterar att jag är helt öppen, och att det är dags att börja krysta.....Epidural eller någon annan smärtlindring är det inte tal om, fast att jag skriker efter det.... Då var klockan halv ett....Efter att ha försökt krysta, utan att kunna eller våga,klöst sönder både min man barnmorskan, och efter ett skiftbyte bland barnmorskorna så ringer de efter en narkosläkare, som ska sätta epidural ändå. Jag märker ingenting av detta, jag klamrade mig fast i lustgas masken. Efter en hel del krystande, ställningsbytande och så tittade i alla fall lilla Lova ut, klockan 16.03, 49 centimeter lång och 3300 gram. Hon är sååå fin, nu är vi hemma igen, och Lova sover nöjt i sin babysitter! Förlossningen var jävlig, det ska jag erkänna, men det var värt varenda värk!!
