Fler blygisar?
_0209 Septemberbarn
  1. Milla med E & M
    #1

    Fler blygisar?

    Elvira är så himla blyg. Hon blir liksom helt blockerad när någon främmande försöker prata med henne eller än värre röra vid henne. Hon vägrade göra ALLT på treårskontrollen, så vi blev inte \"godkända\". Hon höll på att få ett nervöst sammanbrott när dom skulle fotas på dagis, hon vågar inte vara utan blöja på dagis (fastän hon aldrig har blöja här hemma), vågar inte säga \"tack\" när hon får något av någon osv. Jag blir lite bekymrad - hoppas att den här extrema blygheten går över. Här hemma och bland folk hon känner så är hon världens goaste, snackigaste, busigaste unge. Nja, jag kanske inte ska oroa mig, det går säkert över med tiden. Ha det bra alla!
  2. 1
    Fler blygisar? Elvira är så himla blyg. Hon blir liksom helt blockerad när någon främmande försöker prata med henne eller än värre röra vid henne. Hon vägrade göra ALLT på treårskontrollen, så vi blev inte \"godkända\". Hon höll på att få ett nervöst sammanbrott när dom skulle fotas på dagis, hon vågar inte vara utan blöja på dagis (fastän hon aldrig har blöja här hemma), vågar inte säga \"tack\" när hon får något av någon osv. Jag blir lite bekymrad - hoppas att den här extrema blygheten går över. Här hemma och bland folk hon känner så är hon världens goaste, snackigaste, busigaste unge. Nja, jag kanske inte ska oroa mig, det går säkert över med tiden. Ha det bra alla!
  3. Medlem sedan
    Jan 2002
    #2

    Ja, lite

    fast jag tycker det har blivit bättre senaste tiden. Wilma är inte så jätteförtjust att prata med folk hon inte känner, men har alltmer börjat svara på tilltal, hälsa o.s.v.
    Treårs-kontrollen gick bra, men första 5 min höll hon på att svälja sina fingrar hela (nervositetstecken).
    Vi brukar se det som att Wilma har lång startsträcka innan hon känner sig trygg i en situation (och med nya människor).
    Jag tror det är viktigt att man som förälder till ett blygt barn visar att man tror på barnets kapacitet och inte oroar sig så mycket.
    Jag har själv jättesvårt för att låta bli att titta ängsligt på Wilma när hon tycker en situation blir jobbig, och får ständigt påminna mig om att släppa taget lite och visa att jag tror och litar på hennes förmåga att hantera situationen.
    Kan man som förälder släppa kontrollen lite, så visar man (tror jag) för barnet att situationen är OK.
  4. 2
    Ja, lite fast jag tycker det har blivit bättre senaste tiden. Wilma är inte så jätteförtjust att prata med folk hon inte känner, men har alltmer börjat svara på tilltal, hälsa o.s.v.
    Treårs-kontrollen gick bra, men första 5 min höll hon på att svälja sina fingrar hela (nervositetstecken).
    Vi brukar se det som att Wilma har lång startsträcka innan hon känner sig trygg i en situation (och med nya människor).
    Jag tror det är viktigt att man som förälder till ett blygt barn visar att man tror på barnets kapacitet och inte oroar sig så mycket.
    Jag har själv jättesvårt för att låta bli att titta ängsligt på Wilma när hon tycker en situation blir jobbig, och får ständigt påminna mig om att släppa taget lite och visa att jag tror och litar på hennes förmåga att hantera situationen.
    Kan man som förälder släppa kontrollen lite, så visar man (tror jag) för barnet att situationen är OK.
  5. Lotta m F&O
    #3

    Lilla goa tjejen!

    Blyghet kan absolut vara en tillgång, jag tror att man blir en bra människokännare och när man väl uttalar sig så är det ofta så genomtänkt att man får respekt.

    Utan att vara någon expert så tror jag att det bästa du kan göra är att sluta oroa dig och försöka bilda en så trygg miljö runt henne som du kan. Det gör du ju säkert redan.
  6. 3
    Lilla goa tjejen! Blyghet kan absolut vara en tillgång, jag tror att man blir en bra människokännare och när man väl uttalar sig så är det ofta så genomtänkt att man får respekt.

    Utan att vara någon expert så tror jag att det bästa du kan göra är att sluta oroa dig och försöka bilda en så trygg miljö runt henne som du kan. Det gör du ju säkert redan.
  7. Medlem sedan
    Nov 1999
    #4

    Försöker också...

    .. låta bli att titta lite oroligt när det blir en jobbig situation, men det är svårt. Och lite otålig blir jag när Elvira plötsligt inte \"klarar\" något (av ren blyghet) som hon fixar jättebra annars. Min oro och frustration blir även stor när min lilla kicka blir utanför därför att hon inte VÅGAR ge sig in i leken med de andra. Jag ser att hon vill, men hon vågar inte. Tack för ditt svar, jag får fortsätta uppmuntra och stötta så går det säkert bättre & bättre.
  8. 4
    Försöker också... .. låta bli att titta lite oroligt när det blir en jobbig situation, men det är svårt. Och lite otålig blir jag när Elvira plötsligt inte \"klarar\" något (av ren blyghet) som hon fixar jättebra annars. Min oro och frustration blir även stor när min lilla kicka blir utanför därför att hon inte VÅGAR ge sig in i leken med de andra. Jag ser att hon vill, men hon vågar inte. Tack för ditt svar, jag får fortsätta uppmuntra och stötta så går det säkert bättre & bättre.
  9. Medlem sedan
    Nov 1999
    #5

    Visst är hon världens goaste!

    Jag ska intala mig att blyghet är en tillgång, och att försöka låta henne få den tid hon behöver för att bli trygg i olika situationer. Det är ju bara det att man vill sina små det allra bästa, och det är så det skär i hjärtat när hon blir utanför pga sin blyghet. Dessutom så är Elvira rätt stor (1.01 lång, 15,5 kg) så ofta så tror folk (t ex på dagis) att hon är en av fyraåringarna - och sätter krav därefter. (En gång så fick jag höra på kvartssamtalet \"hon pratar ju inte så bra\". När jag svarade \"men hon är ju inte ens 2,5 år gammal\" så blev dom lite ställda... Dom trodde nog hon var mycket äldre. Det kallar jag att ha koll... not... Tack för svaret. Jag ska försöka ta det lugnt framöver...
  10. 5
    Visst är hon världens goaste! Jag ska intala mig att blyghet är en tillgång, och att försöka låta henne få den tid hon behöver för att bli trygg i olika situationer. Det är ju bara det att man vill sina små det allra bästa, och det är så det skär i hjärtat när hon blir utanför pga sin blyghet. Dessutom så är Elvira rätt stor (1.01 lång, 15,5 kg) så ofta så tror folk (t ex på dagis) att hon är en av fyraåringarna - och sätter krav därefter. (En gång så fick jag höra på kvartssamtalet \"hon pratar ju inte så bra\". När jag svarade \"men hon är ju inte ens 2,5 år gammal\" så blev dom lite ställda... Dom trodde nog hon var mycket äldre. Det kallar jag att ha koll... not... Tack för svaret. Jag ska försöka ta det lugnt framöver...
  11. Karin m. Olle-02 och Arvid-04
    #6

    Japp

    Olle svarar inte heller på tilltal av främlingar och främmande vuxna (och barn!) får absolut inte ta på honom. På vår treårskontroll så är sköterskan väldigt cool och säger att det är absolut normalt att inte prata med främlingar i den åldern. Och hon har ju hört Olle prata förut, ute i korridoren så det var OK. Han vägrade ställa sig på vågen, så jag fick väga mig med honom i famnen och mäta fick vi helt enkelt strunta i. Sen litade hon på mitt ord vad Olle kan och inte kan. Nya situationer och miljöer får man ta jättelugnt med Olle, han vill kolla in i sin egen takt. Håller med om att det är lite frustrerande när de är så blyga/försiktiga. Dagisfoto gick däremot bra, han hade till och med konverserat med fotografen lustigt nog.
  12. 6
    Japp Olle svarar inte heller på tilltal av främlingar och främmande vuxna (och barn!) får absolut inte ta på honom. På vår treårskontroll så är sköterskan väldigt cool och säger att det är absolut normalt att inte prata med främlingar i den åldern. Och hon har ju hört Olle prata förut, ute i korridoren så det var OK. Han vägrade ställa sig på vågen, så jag fick väga mig med honom i famnen och mäta fick vi helt enkelt strunta i. Sen litade hon på mitt ord vad Olle kan och inte kan. Nya situationer och miljöer får man ta jättelugnt med Olle, han vill kolla in i sin egen takt. Håller med om att det är lite frustrerande när de är så blyga/försiktiga. Dagisfoto gick däremot bra, han hade till och med konverserat med fotografen lustigt nog.
  13. Medlem sedan
    Jan 2004
    #7

    Tvärtom...

    Vår lillkille är tvärtom, han är nästintill översocial. Inte \"rädd\" för att prata med nån. Visserligen har han en väldigt social pappa och vi har väl oftast umgåtts med ganska många olika människor så han har vant sig vid att prata med alla möjliga. Jag är väl däremot inte lika \"öppen\", men har ändå uppmuntrat honom till att inte vara blyg och så, som jag själv varit hela livet typ. Känns rätt skönt att han är så pass självsäker redan. Men samtidigt undrar man om inte ett visst mått av blyghet kan vara bra. Fast det känns lite som ett hinder i många sammanhang. Det är ju knappast lämpligt att prata med vem som helst hur som helst, så man får föröka lära honom lite \"måtta\" i stället :-) Allt har väl sina sidor...
  14. 7
    Tvärtom... Vår lillkille är tvärtom, han är nästintill översocial. Inte \"rädd\" för att prata med nån. Visserligen har han en väldigt social pappa och vi har väl oftast umgåtts med ganska många olika människor så han har vant sig vid att prata med alla möjliga. Jag är väl däremot inte lika \"öppen\", men har ändå uppmuntrat honom till att inte vara blyg och så, som jag själv varit hela livet typ. Känns rätt skönt att han är så pass självsäker redan. Men samtidigt undrar man om inte ett visst mått av blyghet kan vara bra. Fast det känns lite som ett hinder i många sammanhang. Det är ju knappast lämpligt att prata med vem som helst hur som helst, så man får föröka lära honom lite \"måtta\" i stället :-) Allt har väl sina sidor...
  15. Lotta S o Jonathan 0908
    #8

    Inte Jojje

    Han kan väl vara lite avvaktande de tre första sekunderna när vi möter någon.
    Det räcker oftast med att personen säger hej till honom så är isen bruten och han tar i hand och kan sedan ta över samtalet helt:)
    Men samtidigt har han ett par personer som han inte pratar med, utan står tyst brevid för att sedan när vi gått säga-vem var det? eller jag tycker inte om hon...fastän han aldrig egentligen mött dom tidigare.
    Lustiga dom är!
  16. 8
    Inte Jojje Han kan väl vara lite avvaktande de tre första sekunderna när vi möter någon.
    Det räcker oftast med att personen säger hej till honom så är isen bruten och han tar i hand och kan sedan ta över samtalet helt:)
    Men samtidigt har han ett par personer som han inte pratar med, utan står tyst brevid för att sedan när vi gått säga-vem var det? eller jag tycker inte om hon...fastän han aldrig egentligen mött dom tidigare.
    Lustiga dom är!

Liknande trådar

  1. Fler och fler leverantörer med webshop!
    By Köpstopp in forum Arbete, ekonomi & juridik
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2009-03-20, 17:08
  2. Fler och fler söker info om skrivande
    By anonymt namn in forum Arbete, ekonomi & juridik
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2008-10-05, 16:05
  3. Fler tankar o lite fler svar..
    By Ann-Louise in forum Vikt
    Svar: 9
    Senaste inlägg: 2007-07-20, 07:25
  4. Nu börjar det komma fler och fler
    By C. med två + bf 4/2 in forum _0702 Februaribarn
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2006-05-29, 07:04
  5. Fler som fått testa fler gånger?
    By Fundersam in forum _0611 Novemberbarn
    Svar: 7
    Senaste inlägg: 2006-03-22, 10:24
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar