amningspsykos!?!?!?

[Mrs Cotton]

Alltså...

här sitter vi - nyblivna föräldrar (tredje gågnen för han och andra för mig) allt känns så himla fint å bra...när de stora barnen har somnat kryper vi upp i soffan med bebisen å gullar... han säger till mig: -Å vad jag älskar dig!!! det kommer jag ALLTID att göra!!!! så tittar vi ner på vårt lilla kärleksbarn å myser!

ända tills vi har lagt oss.... då börjar alla galna tankar spinna...
jag ser bara en stor panoramabild framför mig hur han sitter i soffan på liknande sätt med sin föredetta fru å säger exakt samma sak! å jag bara BLÄÄÄÄÄÄ!!!!!

jag vill inte vara nån \"favorit i repris\", jag vill inte höra saker som han sagt till sin fd, (jag fattar ju att \"jag älskar dig\" blir lite svårt...)nån gång fick hon åxå höra att \"...för resten av livet\" etc...

mitt EGO får frispel!!!! det ska vara BARA JAG! om han har sagt \"jag kommer ALLTID att älska dig\" till henne... vad är det som säger att han itne fortfarande gör det då???? (hon lämnade honom) när jag frågar honom så skrattar han bara å säger att jag är så gullig när jag är svartsjuk...

jag känner mig inte ett dugg gullig jag känner mig desperat!!!!

nån som har nån reflektion??
jag vill verkligen inte vara nån besvärlig, svartsjuk fru. jag blir tokig när hon messar å jag inte får veta vad hon säger.... (inte vill jag \"lägga mig i\" heller för mitt sunda förnuft säger att det rör ju förmodligen barnen) men vad när svartsjukan tar över det sunda förnuftet???

[Christopher]

Det låter som en väldigt överdriven och irrationell reaktion, ja. Det är du förmodligen medveten om själv.

Det enda fall jag kan komma på då det skulle ligga något i den vore om hans förra äktenskap gick i kras pga att han var otrogen. Men i så fall behöver du rimligtvis inte bekymra dig om messen från hans förra fru, eller hur?

[Ziggy]

Du har väl också haft tidigare förhållanden? Finns det någon som helst koppling mellan när du idag säger till din man att du älskar honom och till tidigare partners? Nej...det gör det väl inte riktigt?
Då är då och nu är nu.....alla har en historia och den ska man hantera just som historia.

Att man sen som föräldrar har en kontakt och en föräldrarelation......ja det är som det är med det. Kan man inte \"hantera\" det så ska man nog inte gå in i en relation med någon som redan har barn.
Men kom ihåg att det är INTE \"exet\" som ringer.....utan det är den andre föräldern till de gemensamma barnen!

[flun1]

Din man kommer aldrig att vara bara din. Han kommer att ha andra sociala relationer, andra människor kommer att vara viktiga för honom.

Det känns lite som om du söker en absolut bekräftelse av din man, sådan bekräftelse man bara kan få i relationen litet barn till förälder. Han är inte din mamma och kan aldrig bli det.

Känner igen det du skriver, min sambo har brottats länge med liknande tankar. Bra att du skriver och tänker om dem; de är farliga och kan göra mycket skada i en relation.

Du måste ta ansvar för hur du \"använder\" din man i er relation. Berätta hur du känner. Men han har också ett ansvar för vad han gör med dig när han säger \"du är så gullig när du är svartsjuk\" (ironi?). Förhoppningsvis tar han dina känslor på allvar, säger mer än avfärdande korta kommentarer och ni kan prata ut ... och därigenom ta kål på onödig och dsetruktiv svartsjuka och nattgrubblerier.

Jag ligger också å grubblar på nätterna. Det är ingen bra grej. Förvisso andra bekymmer. Men det är hursom en varningssignal. Hörsamma varningen nu och gör något åt det!