Hur gör ni vid matbordet?

[Klickann]

Kan tänka mig att det är ngt alla barnfamiljer ngn gång funderat på- hur ska man lösa matbordsfrågan?
Teo sitter i sin barnstol och äter. ibland äter han mkt och ibland bara smakar han och vill inte ha mer. Oki, det kvittar vilken mängd han äter för han är inte undernärd så jag tänker inte locka honom att äta mer.
Nåja, hur som helst- när han sen tröttnat på maten så ställer han sig upp i stolen. Inte så bra- så han lyfts ner på golvet...
Men sen då? Ibland vill han klättra upp igen, och får han det så sätter han sig ibland och äter mera mat.... Så om man då skulle fällt stolen och han skulle fått stå sitt kast så skulle han egentligen kanske inte ätit färdigt? Och ibland vill han upp i knäet när man lyft ner honom- och äter då mer när han sitter i knäet...
Hur gör ni andra? \"Ska\" jag kanske helt enkelt bara avsluta hans mat när han ställer sig första gången- för som sagt, han är ju inte undernärd :)
Eller är han för liten för att kunna ta det ansvaret?

[Venus]

får äta så länge hon vill. Hon står ofta och äter och visst säger vi åt henne att sätta sig, men hon reser sig ju lika fort igen...
Tror de är alldeles för små för att \"stå sitt kast\" och bli utan mat ifall de reser sig en gång...

[H med Simon]

gör exakt likadant. Ibland äter han länge och mycket och ibland bara lite och sen så står han upp i stolen och då lyfter vi också ner honom men kommer också tillbaka och vill ha mera och går omkring och äter. Jag vet inte heller hur man ska göra och hur vet man om de är mätta eller inte egentligen?

[Klickann]

Man märkar det ju efter en timme typ om inte annat när han börjar gnälla och går och tar en macka eller ngt ur skafferiet :) Men det gör inte så mkt tycker jag, han var kanske mätt när han just ätit så....
Det svåraste är ju som sagt att de är i en mellanperiod känns det som- För stora för att få göra precis som de vill och för små att förstå och ta ansvar för om de är mätta o klarar sig till nästa mål... Om ett år kan man ju fråga om han verkligen är klar och då ta undan maten... Nåja, man får vara glad att han äter iaf så man slipper vara orolig för hans hälsa :)

[Irene Huss]

Hemma hos oss är det Fanny som äter upp sist av alla
:-) När det vankas efterrätt får storasyster vackert vänta tills Fanny tömt allas tallrikar.
Annars kör vi med att man sitter ner och äter tills man är färdig. För när man går från bordet tas maten bort och det fungerar bra. Hos oss behöver inte alla sitta kvar tills alla är färdiga.

[*Lottiz*]

sitter alla kvar tills alla är klara. Alex sitter oftast och leker med hunden om han inte har mat kvar när vi inte är klara. Alex har en stol från IKEA med ett \"midjebälte\" i så han klättrar inte omkring (han har ramlat ner från stolen en gång så det är jag jätterädd för igen). Han brukar sitta och gnälla lite men han sysselsätter sig själv med sin skål och sked (eller hunden som sagt) och sitter kvar tills vi är klara.

[*Lottiz*]

att vi aldrig haft det \"problemet\" att han vill klättra ur stolen så här går det av bara farten att han sitter kvar tills vi är klara. Hur det blir om ett år eller två får vi väl se :) Då kommer han säkert gå ifrån när han vill...

[pia_69]

Med middag är den stunden på dagen när jag ständigt funderar på att emigrera till en öde ö helt för mig själv!
Joshua är en pajas som älskar att få sina inte så svår flörtade syskon att skratta, så när vi sitter och äter så är det ALLA konster man kan tänka sig kommer fram. Han har hittills haft en egen stol med sele ett litet bord framför sig, men oftast har vi ställt hans stol så att hans bord kommer över vanliga bordet, så att det blir som ett underlägg åt honom.
När han petat i sig lite mat så slänger han fötterna på bordet, och brossorna är inte sena att hänga på. Sen är det gärna lite spruta vatten med munnen och kolla vem som spottar korven längst. Ju längre desto mera skratt från syskonen och desto knallrödare mamma av ilska!
Jag har starka funderingar på att bygga små bås över hela bordet! Så att dom inte ser varann..
När han säger att han är klar så lyfter jag faktiskt ner honom och han får gå iväg, och hos gäller principen att går man från bordet har man ätit klart. Annars skulle vi sitta kvar vid bordet fram till frukost. Sen att han (och dom andra med) kan få en frukt eller macka en timme efter middagen är helt ok för mig.

[Zukits med Filip 04/06]

Filip får äta i sin egen takt. Sen när han börjar leka med maten på slutet tar jag det som en signal att han är mätt. Då får han oftast gå från bordet. Ibland vill han då komma upp och sitta i knät vilket han kan få. Då händer det att han äter nån tugga till. Sen brukar det vara bra. Tror att det är lite tidigt att införa de lite strängare bordsskickreglerna.

[Karin_S]

är min grundfilosofi.

Estelle hade väldigt dålig aptit i början så jag lät henne hållas med \"dåliga bordsvanor\". Leka med maten, resa sig i stolen, gå runt och äta, sitta i mitt knä och äta, leka på golvet och få en sked då och då... allt var okej.

Nu har hon fått upp aptiten och äter oftast själv, sittande i sin stol så problemen försvann av sig självt.

Bordsskick tycker jag är extremt viktigt, men det väntar jag med tills hon kan prata och jag kan förklara.

Det viktiga är att det inte blir en källa till bråk, maktdemonstrationer och diskussioner. Mat skall vara roligt och gott.