vad menas med det? Ser man den döde då? Vad tycker ni om att ett barn skulle vara med på det? Hon är snart 7 år gammal och det är mormor som gått bort.
Hur upplever ett barn begravningen och om det är jordbegravning. Tycker de inte att det är otäckt när kistan sänks ner?
Det är svårt att veta hur man ska göra med barnen.
Mormorn var sjuk i cancer.
Jag frågar för min väns skull.
1
bisättning vad menas med det? Ser man den döde då? Vad tycker ni om att ett barn skulle vara med på det? Hon är snart 7 år gammal och det är mormor som gått bort.
Hur upplever ett barn begravningen och om det är jordbegravning. Tycker de inte att det är otäckt när kistan sänks ner?
Det är svårt att veta hur man ska göra med barnen.
Jag vet inte vad bisättning är för något men jag kan svara vad jag tycker på din andra fråga.
Jag tycker att barn kan vara med på begravningen och på jordsättningen. Miste min bror när jag var 7 år det tog mig flera år att förstå. Jag var t.om för liten för att egentligen sörja honom.
Plötsligt var han bara borta!
Därför tror jag att begravningen och jordsättningen kan vara en stor hjälp på \"förståelsens väg\" för barn.
2
Hej Jag vet inte vad bisättning är för något men jag kan svara vad jag tycker på din andra fråga.
Jag tycker att barn kan vara med på begravningen och på jordsättningen. Miste min bror när jag var 7 år det tog mig flera år att förstå. Jag var t.om för liten för att egentligen sörja honom.
Plötsligt var han bara borta!
Därför tror jag att begravningen och jordsättningen kan vara en stor hjälp på \"förståelsens väg\" för barn.
Jag var med vid flera bisättningar som barn - farmor, farfar, gammelmormor och andra äldre släktingar.
Det är ett väldigt fint och lugnt sätt att få ta farväl och dessutom finns möjlighet att lägga en liten bukett blommor - en teckning - eller någon annan liten hälsning i kistan. Ofta sjunger man någon psalm - eller annan sång - men man bestämmer helt själv hur det ska gå till.
För mig har bisättningarna varit fina minnen som jag vårdat ömt - och det var lättare för mig att förstå att personen verkligen var borta. Man fick s.a.s. en sista-bild - som också gjorde det lättare för mina föräldrar att prata kring med mig och kunna knyta det till hur personen var i livet.
Självklart ska man inte tvinga några barn att vara med om de inte vill - men prata igenom det innan - och att det är helt ok att man är ledsen.
Det är svårt - men om man kan försöka komma till den tanken att döden är en del av livet - och att man får försöka vara tacksam för den tid man fick tillsammans och minnas allt det fina - så tror jag att det är skönt att få ett avslut på den jordiska kontakten. För det är ju inte ovanligt att man känner att man har någon sorts kontakt med den som avlidit även långt efteråt.
Jag hoppas att du inte tycker att jag svamlar - ville bara dela med mig av mina tankar och erfarenheter.
Hur du än beslutar - så är det ditt beslut och ingen annan har rätt att ifrågasätta det. Men mitt råd är att prata mycket med din dotter - prata gärna med den som ska förrätta begravningen och fråga hur den exakt kommer att gå till - och - sorg är någonting fint - det betyder ju att man har älskat.
Kramar till dig och din dotter.
3
Vid en bisättning får man se den avlidne i en öppen kista.
Jag var med vid flera bisättningar som barn - farmor, farfar, gammelmormor och andra äldre släktingar.
Det är ett väldigt fint och lugnt sätt att få ta farväl och dessutom finns möjlighet att lägga en liten bukett blommor - en teckning - eller någon annan liten hälsning i kistan. Ofta sjunger man någon psalm - eller annan sång - men man bestämmer helt själv hur det ska gå till.
För mig har bisättningarna varit fina minnen som jag vårdat ömt - och det var lättare för mig att förstå att personen verkligen var borta. Man fick s.a.s. en sista-bild - som också gjorde det lättare för mina föräldrar att prata kring med mig och kunna knyta det till hur personen var i livet.
Självklart ska man inte tvinga några barn att vara med om de inte vill - men prata igenom det innan - och att det är helt ok att man är ledsen.
Det är svårt - men om man kan försöka komma till den tanken att döden är en del av livet - och att man får försöka vara tacksam för den tid man fick tillsammans och minnas allt det fina - så tror jag att det är skönt att få ett avslut på den jordiska kontakten. För det är ju inte ovanligt att man känner att man har någon sorts kontakt med den som avlidit även långt efteråt.
Jag hoppas att du inte tycker att jag svamlar - ville bara dela med mig av mina tankar och erfarenheter.
Hur du än beslutar - så är det ditt beslut och ingen annan har rätt att ifrågasätta det. Men mitt råd är att prata mycket med din dotter - prata gärna med den som ska förrätta begravningen och fråga hur den exakt kommer att gå till - och - sorg är någonting fint - det betyder ju att man har älskat.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
