Hanna´s födelse (berättelse)

[Helena m. Jonathan -02 & Hanna 7/10]

Natten mot sön 2/10 vaknade jag av att jag hade småonda sammandragningar. Inte så mycket att jag vaknade riktigt utan jag somnade om igen när ”värken” var över.

När jag kliver upp och kissar så märkte jag att det kommit lite blod och mörkbruna slemsträngar som dessutom fortsatte komma under dagen. Under resten av dagen så hade jag några korta värkar.
Söndag natt så sover jag jättedåligt p g a aggressiva värkar som trycker på nedåt/bakåt och kliver upp mitt i natten och genast så känns det mycket bättre.

Jag ber Pierre att stanna hemma från jobbet på fm så att jag får åka själv till mitt bokade MVC-besök. Bm kände på livmodertappen som var ca 1 cm och modermunnen ca 1½ cm. Det kändes dessutom mjukt och gynnsamt. Huvudet ruckbart. Hon sa att hon tror att det blir bebis när som helst. Dagen fortsatte med mer småvärkar och mera slem i mängder.
Natten blev en pina och jag fick nästan panik av värkarna som trycker på nedåt så att jag nästan blir illamående. Fick springa på toa och bajsa flera gånger. Vid 2.45 så gav jag upp och gick ner och ringde Förlossningen som tyckte att jag kunde komma in för en kontroll. Väntade ett tag innan jag ringde och väckte mamma och pappa som kom hit vid 5.15 ca.
Väl på Förlossningen så kopplade bm CTG som visade på lite värkar, men inte så kraftiga som dom kändes för mig. Dosan sattes ju högst upp på livmodern och mina värkar satt ju längre ner… Sen kom en ny bm som hette A-C och hon kände på livmodertappen som hade lite kanter och var öppen för två fingrar. Vi gick och satte oss i dagrummet och jag passade på att äta frukost. Efter ett tag så kom A-C och sa att jag skulle få 2 tabl. Citodon med mig och att jag skulle hem och sova några timmar.

Vi åkte hem vid 9.30 och lade oss och sov. Halvsov mig t o m genom flera värkar. Vaknade vid 14.00 och kände mig faktiskt mycket piggare. Hade inte så mycket värkar under resten av dagen och kvällen.
När natten kom så var det samma visa igen; värkar som trycker på nedåt och som dessutom var nästintill regelbundna periodvis. Dom sitter dessutom inte i hela livmodern utan i nedre delen, ut i ryggen och i hela underlivet.
På fm ringer jag Förlossningen och pratar med en bm som tycker att jag ska försöka vila under dagen och höra av mig senare på em om jag inte lyckas sova något så kan jag få något att sova på. Försöker vila lite, men lyckas inte så vid 16.30 ringer jag igen och får prata med en snorkig bm som frågar om jag inte har såna värkar som jag kan ignorera och sova igenom(?!). Och eftersom dom inte kan ge ut medicin hur som helst så måste jag ju isåfall komma in för en kontroll. Väl där så kommer A-C och möter oss i dörren och sa att hon trodde att vi skulle vara färdiga vid det här laget. Hon kopplar CTG som som vanligt inte visar några kraftigare värkar. Sen går hon och pratar med en läkare och när hon kommer tillbaka så säger hon att dom tycker att jag ska stanna över natten och få en sovdos bestående av Morfin, Bricanyl och Stemetil.
Vid 21.00 ca får jag sprutorna och blir helt groggy samt att det pulserar i huvudet och jag har hjärtklappning. Sover sen gott hela natten förutom ett toabesök.

På morgonen kommer en annan bm och pratar med mig. Jag ber henne att undersöka mig; öppen ca 3½ cm. Hon säger att det bästa är om jag åker hem och vilar igång ett riktigt värkarbete. Jag blir deppad och börjar gråta. Blir erbjuden att komma tillbaka på kvällen för en ny sovdos om inget hänt innan dess. Jag tackar nej och säger att jag inte tänkt komma tillbaka förrän det verkligen behövs. Får med mig 2 tabl. Citodon hem.
Börjar bli måttligt less på alla konstiga värkar som kommer väldigt oregelbundet. Det är mellan 3-25 min mellan dom. Försöker härda ut…
Natten kommer och värkarna kommer åter regelbundet, på morgonsidan är det faktiskt 5 min mellan. Jag andas och andas. Resten av natten så blir det inte mycket sömn.
På morgonen blir dom åter oregelbundna med samma intervaller som dagen innan. Pierre åker till jobbet, men Jonathan är ju ledig från dagis och hemma. Som tur är så är han lugn och vill bara titta på dvd så jag kan vila i soffan. Medan jag ligger där så börjar värkarna trycka på mer nedåt och spränga mer ut i ryggen och nedre delen av magen. Till slut så klarar jag inte av att ligga när de kommer, utan måste ställa mig upp och vagga samtidigt som jag andas igenom dom. Mamma kommer strax efter 15.00 och ska sova hos oss utifall att….
Jag börjar få mer och mer panikkänslor och strax innan Pierre kommer hem så får jag en olustig känsla i hela kroppen och börjar grina. Känner att jag inte klara en minut till och ringer till Förlossningen. Bm som svarar säger att jag är välkommen in för en kontroll. Pierre kommer hem, men får vända i dörren fortfarande klädd i arbetskläder eftersom jag inte vill vara hemma en minut till!

Jag blir glad när jag ser A-C komma och möta oss i dörren. Hon har även en bm-studerande med sig som heter S-S. A-C säger att hon ser på mig att det tar i nu och att om hon hade jobbat dagen innan så skulle hon inte släppt hem mig då… Den här gången så lovar hon att jag inte ska behöva åka hem igen. 16.40 så skriver hon in mig och sen går hon och pratar med jourläkaren. Hon kommer tillbaka och säger att vi ska flytta till ett förlossningsrum och sen ta hål på hinnorna så att vattnet går.
I förlossningsrummet så säger jag åt Pierre att han kan gå och äta om han vill, så han går iväg. Under tiden så undersöker S-S mig och bebisen är fixerad och jag är öppen 5 cm. Jippi! Hon står kvar med fingrarna i mig för att invänta en värk för att få en bättre hinnblåsa att ta hål på. Vi får vänta ca 5 min innan den kommer, men tydligen så är det svårt att få hål så A-C försöker och lyckas, men det kommer inget synligt vatten. Hon tar då bort underlägget och luktar på det och konstaterar att det är fostervatten. Kl är då 17.45.
Behöver inte vänta länge innan värkarna ökar i både styrka och frekvens. Jag vet inte riktigt när dom börjar för dom bara tvärkommer, dessutom inte stegrande utan intensivt på en gång. Sprängandet ut mot ryggen och underlivet blir värre och värre. Jag andas mest hela tiden och tappar nästan kontrollen flera gånger. S-S går och värmer två riskuddar som jag har på mage och rygg. A-C frågar var Pierre tog vägen och om han tänkt vara borta länge? I det ögonblicket förstod jag att det kanske inte skulle ta så lång tid ändå. Pierre kommer tillbaka igen och ser lite chockad ut eftersom jag har så mycket ondare. Jag börjar med lustgas och andas i masken nästan hela tiden eftersom jag inte har någon riktig pejl på värkarna.
Helt plötsligt vid 19.15 så trycker det på och jag kan inte hålla emot. S-S undersöker och det är en liten kant kvar. Hon säger att jag kan följa med kroppens signaler, men att jag inte får börja krysta aktivt än. När krystkänslan kommer så brölar jag i lustgasmasken. Jag får hjälp att vända mig på höger sida. Det kommer nu in en undersköterska som heter M. Jag blir glad när jag ser att det är hon eftersom jag träffade henne när jag var inlagd innan Jonathan föddes. Hon tar plats på min vänstra sida och greppar min hand. Pierre tar den andra. M peppar mig och ”hjälper” mig att ta i vid krystvärkarna. Jag känner hur huvudet tränger ner och när det står i öppningen så säger S-S att jag ska flåsa. M säger att jag ska titta på henne och så flåsar vi tillsammans. Sen ska jag krysta igen. Jag känner hur huvudet glider ut och får uppmaning om att ta i en gång till. Kl 19.29 är det över!
När bebisen ligger på min mage så tittar jag och ser att det är en liten, liten tjej. Dessutom med mörkt hår. Moderkakan kommer ca 20 min senare. Jag har spruckit lite grann och får 4 inre och 5 st yttre stygn. Jag andas lustgas och håller M i handen medan S-S syr.
Sen får vi vara ensamma med prinsessan en stund innan fikabrickan kommer. Efter ca 1½ timme så kommer S-S tillbaka och undersöker henne. Hon är helt perfekt. En liten tjej är det; 2735 g och 48 cm. Hattmåttet är 33 cm.
Sen tar jag en dusch och kissar utan problem. Vid 23.00 kommer vi upp till BB. Jag sover inte mycket den natten. Barnet bredvid skriker nästan hela natten och resten av natten så ligger jag och tittar på vårat underverk.

På lördagen frågar bm hur länge jag tänkt stanna och jag säger då att jag vill åka hem. Hon säger då att hon ska sätta upp oss på läkarundersökning och att det är läkaren som måste ge klartecken om tidig hemgång eftersom hon är så liten. Allt var perfekt och vi åkte hem från BB när hon var 17 timmar gammal.

[malapala]

Ett stort grattis till lilltjejen! Vilken dryg förlossning det verkar ha varit. Hur var förra?

Jag önskar att det skulle vara en tjej för vår del också, den här gången, men alla som ser mig säger att det är en pojke, så jag har börjat ställa in mig på det. Storebror blir nog bara glad om det är en liten bror som tittar ut, och självklart blir vi också överlyckliga vilket det än blir!!

[Lotta S med J]

Åh man är ju alldeles inne i berättelsen och känner ju varje värk du beskriver! Coolt!
Tack snälla att du orkade skriva din berättelse. Fy det var några jobbiga dagar....

Grattis igen till lillsyrran:))

[Lotta Li med E&E]