Jag har en liten fundering... V har en kompis som han helst väljer att leka med om han får välja. Den här killen är nästan exakt lika gammal som V (född i slutet av december) och alltså lite mer omogen än de som är födda i början av året i förskoleklassen. Därför kan jag förstå om han känner någon mer gemenskap med den här killen, vi kan kalla honom Kalle. Men annars kan jag inte för mitt liv förstå varför han vill leka med Kalle! Kalle är jättejobbig, han svär mycket (vi försöker att låta bli), han svarar emot både V och vuxna, låter aldrig V \"vinna\" en diskussion tex. om vilken \"pokemongubbe\" som är bäst, han har svårt att hålla sig till sanningen, han är en besserwisser som hela tiden säger :ja, men det visste jag redan när man berättar något för honom... osv osv osv.. Det värsta är att V verkar tycka att det är helt okej att \"förlora\" diskussioner och att Kalle jämt ska veta bäst och vara allmänt odräglig... *suck* (ni hör hur irriterad jag är på ungen va?)
VAD tycker ni att jag ska göra? Föräldrarna till det här barnet är allmänt slöa o slappa och säger knappt till honom alls. Han verkar få bestämma lite vad han vill. OCH han har en lillasyster på ca 3 år som verkar vara precis likadan...
AHHHH..
1
En fråga om jobbig kompis till sonen... Jag har en liten fundering... V har en kompis som han helst väljer att leka med om han får välja. Den här killen är nästan exakt lika gammal som V (född i slutet av december) och alltså lite mer omogen än de som är födda i början av året i förskoleklassen. Därför kan jag förstå om han känner någon mer gemenskap med den här killen, vi kan kalla honom Kalle. Men annars kan jag inte för mitt liv förstå varför han vill leka med Kalle! Kalle är jättejobbig, han svär mycket (vi försöker att låta bli), han svarar emot både V och vuxna, låter aldrig V \"vinna\" en diskussion tex. om vilken \"pokemongubbe\" som är bäst, han har svårt att hålla sig till sanningen, han är en besserwisser som hela tiden säger :ja, men det visste jag redan när man berättar något för honom... osv osv osv.. Det värsta är att V verkar tycka att det är helt okej att \"förlora\" diskussioner och att Kalle jämt ska veta bäst och vara allmänt odräglig... *suck* (ni hör hur irriterad jag är på ungen va?)
VAD tycker ni att jag ska göra? Föräldrarna till det här barnet är allmänt slöa o slappa och säger knappt till honom alls. Han verkar få bestämma lite vad han vill. OCH han har en lillasyster på ca 3 år som verkar vara precis likadan...
AHHHH..
Jag minns dig inte riktigt, men Mia heter jag och har skrivit aktivt här på AFF (fN då) sedan -99.
Jag tycker att Du ska låta din son leka med dom barnen han vill, och kanske som förälder vara där och styra upp det hela.
Din sons vän kanske verkligen behöver en lugn och fin kompis som din son.
Risken med att \"vi\" som föräldrar försöker lägga oss i vilka våra barn väljer som vänner, kan i sin tur skapa ett hemskt utanförskap för de barnen som då blir \"bortvalda\".
Det kanske ligger annat till grunden att pojken är ful i munnen och hård. Man får tänka ett steg längre.
I vilka situationer är pojken så? Är det alla situationer?
Och du kan inte förstå \"för allt i världen\" hur din son vill leka med \"Kalle\". Din son ser uppenbarligen något i Kalle som är fint och som han vill umgås med!
Anledningen att jag reagerar är att det skulle kunna vara min dotter du talar om! Och innerst inne är hennes hjärta det varmaste man kan hitta på en unge, men hon kan bara inte styra sina impulser.
Sedan är det bara sorgligt om pojkens föräldrar inte försöker stötta sin pojke och leda honom på rätt väg, och ev söka den hjälp de behöver.
Kram!
2
Vem är då bättre på att svara på detta än Jag? Jag minns dig inte riktigt, men Mia heter jag och har skrivit aktivt här på AFF (fN då) sedan -99.
Jag tycker att Du ska låta din son leka med dom barnen han vill, och kanske som förälder vara där och styra upp det hela.
Din sons vän kanske verkligen behöver en lugn och fin kompis som din son.
Risken med att \"vi\" som föräldrar försöker lägga oss i vilka våra barn väljer som vänner, kan i sin tur skapa ett hemskt utanförskap för de barnen som då blir \"bortvalda\".
Det kanske ligger annat till grunden att pojken är ful i munnen och hård. Man får tänka ett steg längre.
I vilka situationer är pojken så? Är det alla situationer?
Och du kan inte förstå \"för allt i världen\" hur din son vill leka med \"Kalle\". Din son ser uppenbarligen något i Kalle som är fint och som han vill umgås med!
Anledningen att jag reagerar är att det skulle kunna vara min dotter du talar om! Och innerst inne är hennes hjärta det varmaste man kan hitta på en unge, men hon kan bara inte styra sina impulser.
Sedan är det bara sorgligt om pojkens föräldrar inte försöker stötta sin pojke och leda honom på rätt väg, och ev söka den hjälp de behöver.
Jag förstår till viss del vad du menar men den största delen av problemet vi har med \"Kalle\" är att han får vår son att bli likadan eller som jag uppfattar det får honom att lyda och acceptera allt han säger... Jag tror säkert att han kan vara trevlig ibland, men jag har tyvärr inte sett den sidan av honom.
Som tex. idag så ville de absolut leka. Visst, det är klart att de ska få göra det och som du skriver så är det skönt att finnas i närheten för att kunna styra upp det emellanåt. Och mellan varven verkar det som om de har jättekul, vilket jag självklart vill att de ska ha. Men sen när de skulle äta lite mellis hör jag på lite avstånd hur diskussionerna går och då tycker jag mest synd om min egen son. Han försöker att ta del av hur \"gubbarna\" gör och vilka regler som finns men han får inte någon chans för \"Kalle\" säger hela tiden, -neej, så är det inte alls -såhär är det...blablabla. Och då säger min son lite snopet hela tiden -jaha... men iallafall så kan den här det här och det här.. och får alltid ett - neej, det kan den inte osv osv.
Jag trodde väl att han var starkare och vågade lita på sina egna känslor och säga ifrån ibland men så är det visst inte när han är med \"Kalle\". Då verkar det som om \"Kalle\" är idolen eller chefen och min son bara sväljer allt han säger. Jag tycker synd om honom för jag tror inte han har det så lätt hemma eftersom han hela tiden måste försöka hävda sig, tom emot mig! Som idag, då skulle de få se på tv en liten stund lovade jag men så var det bara film på engelska och då sa jag att då fick de göra något annat. Men självklart måste han hävda sig och säger att - jag förstår faktiskt engelska! Jasså, sa jag, vad pratar de om då? Det ver jag men jag vill inte säga det... Varför måste han hålla på såhär, får han inte uppmärksamhet nog av sina föräldrar? Det är en sak att han försöker styra V i leken och hela tiden kämpa för att få sista ordet, men emot mig? Min son är defenitivt inte någon ängel men jag tror faktiskt inte att han skulle svara emot någon annan vuxen som han knappt känner på det sättet.
En period hörde jag hur \"Kalle\" höll på att prata bäbisspråk när de lekte, och strax därefter började V också göra det.
Han får självklart vara som han är, det är inte min sak att uppfostra, men tycker att det är lite synd att V vill leka så ofta med honom eftersom han blir så nedtryckt och imatat med påhitt och ibland rena lögner. Visst är de inte ens 6 år och alla kan hitta på saker, men det går ju inte att ljuga hela dagarna!
Oj vad jag babblade på.. förlåt!
Skriv gärna igen om du har fler tankar om det jag skriver...
kramkram
3
Jo... Jag förstår till viss del vad du menar men den största delen av problemet vi har med \"Kalle\" är att han får vår son att bli likadan eller som jag uppfattar det får honom att lyda och acceptera allt han säger... Jag tror säkert att han kan vara trevlig ibland, men jag har tyvärr inte sett den sidan av honom.
Som tex. idag så ville de absolut leka. Visst, det är klart att de ska få göra det och som du skriver så är det skönt att finnas i närheten för att kunna styra upp det emellanåt. Och mellan varven verkar det som om de har jättekul, vilket jag självklart vill att de ska ha. Men sen när de skulle äta lite mellis hör jag på lite avstånd hur diskussionerna går och då tycker jag mest synd om min egen son. Han försöker att ta del av hur \"gubbarna\" gör och vilka regler som finns men han får inte någon chans för \"Kalle\" säger hela tiden, -neej, så är det inte alls -såhär är det...blablabla. Och då säger min son lite snopet hela tiden -jaha... men iallafall så kan den här det här och det här.. och får alltid ett - neej, det kan den inte osv osv.
Jag trodde väl att han var starkare och vågade lita på sina egna känslor och säga ifrån ibland men så är det visst inte när han är med \"Kalle\". Då verkar det som om \"Kalle\" är idolen eller chefen och min son bara sväljer allt han säger. Jag tycker synd om honom för jag tror inte han har det så lätt hemma eftersom han hela tiden måste försöka hävda sig, tom emot mig! Som idag, då skulle de få se på tv en liten stund lovade jag men så var det bara film på engelska och då sa jag att då fick de göra något annat. Men självklart måste han hävda sig och säger att - jag förstår faktiskt engelska! Jasså, sa jag, vad pratar de om då? Det ver jag men jag vill inte säga det... Varför måste han hålla på såhär, får han inte uppmärksamhet nog av sina föräldrar? Det är en sak att han försöker styra V i leken och hela tiden kämpa för att få sista ordet, men emot mig? Min son är defenitivt inte någon ängel men jag tror faktiskt inte att han skulle svara emot någon annan vuxen som han knappt känner på det sättet.
En period hörde jag hur \"Kalle\" höll på att prata bäbisspråk när de lekte, och strax därefter började V också göra det.
Han får självklart vara som han är, det är inte min sak att uppfostra, men tycker att det är lite synd att V vill leka så ofta med honom eftersom han blir så nedtryckt och imatat med påhitt och ibland rena lögner. Visst är de inte ens 6 år och alla kan hitta på saker, men det går ju inte att ljuga hela dagarna!
Oj vad jag babblade på.. förlåt!
Skriv gärna igen om du har fler tankar om det jag skriver...
kramkram
Min dotter har en killkompis som kan vara rätt stygg..han svär och skriker...slår även till min dotter om han inte får som han vill. Mamman säger knappt till han....
Hade min dotter gjort så...hade hon fått gå hem och inte fått leka på hela dagen. Jag tolererar inte att mina barn slår eller är stygga vid andra barn.
Men hon vill tvunget leka med honom..
5
känner igen det Min dotter har en killkompis som kan vara rätt stygg..han svär och skriker...slår även till min dotter om han inte får som han vill. Mamman säger knappt till han....
Hade min dotter gjort så...hade hon fått gå hem och inte fått leka på hela dagen. Jag tolererar inte att mina barn slår eller är stygga vid andra barn.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
