Hur ska jag hantera det att mitt ex

[Mamman]

säger att vår son får inte komma hem till honom om han låter håret växa för långt (ner till axlarna). Sonen är 9 år och vill ha långt hår. För mig är det okej om han inte ser ovårdad ut. Men för pappa är det tecken på släpphänthet, att göra allt som sonen vill, samt att bädda för dålig stil.

Visst kan man ha olika åsikter om sådant och jag ska inte bråka för att sonen SKA ha långt hår. Tycker att det är mer praktiskt med kortare hår både på tjejer och killar i den åldern. Men när exet klart säger till pojken att han inte är välkommen om han har för långt hår, då blir jag ledsen. Och pojken också.

Jag vill ju inte prata illa om exet även om jag tycker att man inte säger så till en liten pojke, knappt ens en tonåring. Det rör ju sig ändå bara om hårlängd inte piercing i näsan eller tatueringar.

Har ni något gott råd i sådana fall?

[HåkanH]

att du skall sluta dansa efter ditt ex pipa. Jag har sett att du skrivit flera gånger tidigare och ditt ex styr alldeles för mycket i ditt liv!!! Han tar bara detta som en förevändning för att fortsätta att styra dig. Det bästa vore om du kan släppa honom och fokusera på något annat. Nästa gång är det fel färger på kläderna osv.

[Mamman]

inte komma dit om jag tillåter honom ha långt hår. Antingen då får han väl låta bli att gå dit om han vill ha långt hår. Jag kan ju inte hela tiden jämka och ha ansvaret för att exet ska ha kontakt eller inte. Men sonen blir ju ledsen och jag vill inte prata illa om exet. Försöker säga att pappa har en annan uppfostran och andra tankar och idéer.

Vet inte mer vad jag ska säga.

T ex vill min son bjuda med en kompis till pappans land. Men exet har sagt att han inte vill ta ansvar för någon annans barn, han tycker att det är känsligt om det skulle hända något, eller pojken skulle bli kinkig. Då har han sagt om jag följer med så är det okej. Min son skulle bli jätteledsen om han inte fick bjuda med kompisen till landet. Så jag åker med.

Kanske är det dumt, jag vet inte. Egentligen kanske jag bara skulle släppa och säga till sonen, nej, pappa vill inte ta ansvar för kompisar alltså går det inte. Jag vill inte vara där på landet.
Pappan får klara ut det där själv. Men jag tycker på något sätt att det är okej att göra det här jag menar åka till landet, man bör kunna vara \"vänner\" och samarbeta lite.
Eller gör jag fel?

[HåkanH]

men läs ditt svar till mig en gång till. Jag ser att det är pappan som återigen styr genom att säga att om du inte åker med till landet så blir det inget. Visst kan man vara vänner men samarbete betyder faktist att man hjälps åt, inte att ena parten kör över den andra hela tiden.

[Mamman]

pojken. Du kan inte ta kompisar till landet eftersom pappa inte vill ta ansvar för dem där.
Nu är pojken jätteglad att få bjuda med en kompis dit, han har inga kompisar där annars. Han har tjatat om detta i flera dagar nu.

Men det är ju förstås som du säger att exet styr det hela genom sonen.

Han kan ju alltid säga \"jag kan inte ha honom i helgen\" eller \"du får komma och hämta honom här\". Jag har ingen annan som pojken kan vara hos när jag jobbar min helger eller vissa kvällar. Ingen kompis vill passa ett barn två dagar i månaden, eller två fredagkvällar i månaden. Någon gång kan det gå, men inte så ofta. Sonen tillhör inte heller den lättaste sorten.
Så det känns att jag bara kan gilla läget just nu.

Så jag är givetvis beroende av exets välvilja. Och det vet han säkert om.
Jag vet faktiskt inte vad alternativet skulle vara.

[faralex]

att du ska klippa av banden tydligare med exet. Hans beteende kommer att såra ditt barn även om du försöker släta ut det så mycket som möjligt. En nioåring har väl bestämmanderätt nog över sin egen kropp att inte behöva tvångsklippas. Låt pappan ta ansvar för det han säger och gör istället för att ta den bördan själv.