Nu är det äntligen över

[smiley81]

Den 4 oktober somnade min farfar in efter en veckas sjukhusvistelse som var fylld av oro och smärta. Farfar har bott växelvis på vårdhem och hemma hos farmor. Han trivdes aldrig på hemmet utan mådde jättedåligt när han kom hem.
Han åkte in på sjukhus natten mellan måndag och tisdag (26/9), jag gick upp till sjukhuset direkt då pappa hade ringt mej, det var ingen rolig syn, ungefär var 5e minut så slutade farfar att andas,man såg bara att hjärtat slog, och sen så började han igen efter en stund. Vi trodde redan då att det var väldigt nära slutet, men farfar var envis. Han ville träffa oss alla. Min bror har väldigt svårt för sådant, att se farfar dålig, då dom har en väldigt speciell relation, så det tog någon dag, tror det var på torsdagen som Brorsan åkte med pappa upp till farfar, våran kusin var just då i Kina och kom hem på söndagen, så han åkte upp till farfar på måndagen, och sedan på natten så somnade han in...

Igår var den värsta dagen för länge för mig och min bror, det var begravning... Det var skitjobbigt... Men ändå skönt, nu får farfar ta det lugnt å må bra igen... Han får en jättefin viloplats på kyskogården med sjöutsikt...

Vi ses sen, farfar!!

[eh73]

Va tråkigt med din farfar, det var likadant när min farmor dog hon väntade med att dö tills vi hade fått ta farväl av henne! jag satt och vakade med henne och vi väntade på min pappa, hon somnade in 5min efter att han kommit till oss! Dom har det nog bra där uppe!
Kramar till dig/ Eleonora

[Helenamedtre]

Vi begrravde Fredriks (min mans) mormor för snart ett år sedan och det var kämpigt.
Hon höll också ut i det längsta och jag är glad att jag hann säga farväl av henne.
Jag saknar henne varje dag och speciellt våra samtal om barnen och livet i stort.

Skickar kramar till dig!