Jag har en dotter på 2,5 år. Hon har senaste tiden blivit intresserad av att ta av sig naken och springa omkring, inget konstigt med et tycker vi. Men ibland går hon in på sitt rum och är där själv i ganska långa stunder och säger ingenting. Kikar man in ser man att hon gnider sig mot en stor mjuk docka som hon har i sängen. Jag har läst i ett par bra barnböcker att barnonani inte är något konstigt, att mer eller mindre alla barn gör det. Som förälder reagerar man starkare/mer negativt om det är ens dotter än om det vore ens son, detta beror väl på hur man ser på flickor och sexualitet i allmänhet. Det står också att man inte ska oroa sig och göra för mycket väsen av det så länge det inte blir att barnet drar sig undan under större delar av dagen, då kan det vara ett \"symptom\" på att barnet känner sig ensamt.
Jag undara om och när jag ska börja oroa mig?
Jag är inte så orolig ännu. Kan tom komma ihåg att jag själv höll på och \"forskade\" när jag bara var några år gammal. Men det känns ändå lite otäckt när man ser sitt egter barn bete sig så annorlunda....
Min dotter är social i övrigt, går på dagis på fm och är hemma med mig och sin lillasyster på em.
Kan nån hjälpa mig hur man ska tänka?!
1
Onani? Jag har en dotter på 2,5 år. Hon har senaste tiden blivit intresserad av att ta av sig naken och springa omkring, inget konstigt med et tycker vi. Men ibland går hon in på sitt rum och är där själv i ganska långa stunder och säger ingenting. Kikar man in ser man att hon gnider sig mot en stor mjuk docka som hon har i sängen. Jag har läst i ett par bra barnböcker att barnonani inte är något konstigt, att mer eller mindre alla barn gör det. Som förälder reagerar man starkare/mer negativt om det är ens dotter än om det vore ens son, detta beror väl på hur man ser på flickor och sexualitet i allmänhet. Det står också att man inte ska oroa sig och göra för mycket väsen av det så länge det inte blir att barnet drar sig undan under större delar av dagen, då kan det vara ett \"symptom\" på att barnet känner sig ensamt.
Jag undara om och när jag ska börja oroa mig?
Jag är inte så orolig ännu. Kan tom komma ihåg att jag själv höll på och \"forskade\" när jag bara var några år gammal. Men det känns ändå lite otäckt när man ser sitt egter barn bete sig så annorlunda....
Min dotter är social i övrigt, går på dagis på fm och är hemma med mig och sin lillasyster på em.
Kan nån hjälpa mig hur man ska tänka?!
Jag minns när jag kom hem till en väninna som har en jämnårig dotter till min son. Hennes flicka lade sig och \"gned\" på soffkanten och jag kände till min egen förvåning att jag reagerade väldigt negativt mot det. Mamman däremot tog det hur lugnt som helst (flickan var då tre år) och vi kom att prata om det här med att barnen smeker/gnuggar sig själva. Min son gick ju gärna och drog i snoppen och det provocerade mig inte alls lika mycket. Alltså insåg jag att det var MIN inställning som haltade i o m att det provocerat mig mer att se flickan än pojken. I alla fall. När jag och min väninna pratade om saken visade det sig att vi båda mötte våra barn på samma vis. Vi pratade om att det är jätteskönt att göra så men att man brukar göra det i ensamhet, inte inför andra människor. Likaså hade vi (pedofilskräck?) pratat om att det är man själv som får göra så medan det inte är ok om någon annan börjar göra så på en. Inga större detaljer utan fokus på att det är ok men privat, att alla gör det men att man inte gör det framför alla ungefär. Jag fick göra upp med min egen syn på flickors sexualitet i o m det här och det var nyttigt i sig. Njut av att din flicka upptäckt att det är gott, stötta henne i att fortsätta men i enrum :-)
2
Koppla av :-) Jag minns när jag kom hem till en väninna som har en jämnårig dotter till min son. Hennes flicka lade sig och \"gned\" på soffkanten och jag kände till min egen förvåning att jag reagerade väldigt negativt mot det. Mamman däremot tog det hur lugnt som helst (flickan var då tre år) och vi kom att prata om det här med att barnen smeker/gnuggar sig själva. Min son gick ju gärna och drog i snoppen och det provocerade mig inte alls lika mycket. Alltså insåg jag att det var MIN inställning som haltade i o m att det provocerat mig mer att se flickan än pojken. I alla fall. När jag och min väninna pratade om saken visade det sig att vi båda mötte våra barn på samma vis. Vi pratade om att det är jätteskönt att göra så men att man brukar göra det i ensamhet, inte inför andra människor. Likaså hade vi (pedofilskräck?) pratat om att det är man själv som får göra så medan det inte är ok om någon annan börjar göra så på en. Inga större detaljer utan fokus på att det är ok men privat, att alla gör det men att man inte gör det framför alla ungefär. Jag fick göra upp med min egen syn på flickors sexualitet i o m det här och det var nyttigt i sig. Njut av att din flicka upptäckt att det är gott, stötta henne i att fortsätta men i enrum :-)
at lära barnen att göra detta i enrum. Jag tyckte också det kändes jobbigt när min dotter i 2-3 årsåldern upptäckte att det kändes på ett särskilt sätt att gnugga på springan, som hon själv sa. Jag sa till henne att det var så och att man gör det när man är för sig själv. Hon verkade ta det hur naturligt som helst. Jag har inte märkt att min son har gjort denna upptäckt - men det kanske är för att man (hemska tanke!) tar det mer naturligt när en liten pojke drar i snoppen?
3
Jag fick rådet at lära barnen att göra detta i enrum. Jag tyckte också det kändes jobbigt när min dotter i 2-3 årsåldern upptäckte att det kändes på ett särskilt sätt att gnugga på springan, som hon själv sa. Jag sa till henne att det var så och att man gör det när man är för sig själv. Hon verkade ta det hur naturligt som helst. Jag har inte märkt att min son har gjort denna upptäckt - men det kanske är för att man (hemska tanke!) tar det mer naturligt när en liten pojke drar i snoppen?
fattade jag inte att det sonen höll på med var onani. Han låg på mage med händerna i skrevet och \"guppade\". Först var det bara ibland men sen blev det väldigt mycket - för mycket - och då blev jag orolig. Det var precis innan vi separerade, exet och jag. Då fick jag rådet att inte fördöma utan försöka säga till honom att man gör det bara hemma och när man är ensam. Jag skulle även ge honom mer fysisk närhet själv. Mer kramar, kanske massera honom över ryggen och axlar för att få honom att slappna av lättare. Och det har faktiskt fungerat. När jag slutade oroa mig över \"fenomenet\" så började det avta. Ibland märker jag att han gör det, men det är okej, för det är inte maniskt mycket längre.
4
I början fattade jag inte att det sonen höll på med var onani. Han låg på mage med händerna i skrevet och \"guppade\". Först var det bara ibland men sen blev det väldigt mycket - för mycket - och då blev jag orolig. Det var precis innan vi separerade, exet och jag. Då fick jag rådet att inte fördöma utan försöka säga till honom att man gör det bara hemma och när man är ensam. Jag skulle även ge honom mer fysisk närhet själv. Mer kramar, kanske massera honom över ryggen och axlar för att få honom att slappna av lättare. Och det har faktiskt fungerat. När jag slutade oroa mig över \"fenomenet\" så började det avta. Ibland märker jag att han gör det, men det är okej, för det är inte maniskt mycket längre.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
