...I mitt liv har det alltid funnits en längtan efter ett barn som kommer till mig genom adoption. Jag minns att jag redan som liten var oerhört fascinerad av de adoptivbarn som fanns i min närhet.
Det var aldrig 100% självklart att mina barn skulle vara biologiska, men nu blev det ändå så. Min man och jag var unga när vi träffades och unga när vi ville ha barn. Nu, 10 år och tre biologiska barn senare, finns längtan ändå stark. Mannen har sagt definitivt nej till fler graviditeter (mina har varit tuffa med sjukhusvistelser och sjukskrivningar), men inte till fler barn.
Längtan är knutet till ett speciellt land, och vi skulle kunna bli accepterade där. Just nu är vår bostadsituation inte sådan att vi kan starta en utredning, men inom två år skulle det kunna vara möjligt.
Vad säger ni? Ska jag fortsätta längta och på sikt försöka ta tag i det eller är det bara att slå allt ur hågen?
1
Längtansundringar... ...I mitt liv har det alltid funnits en längtan efter ett barn som kommer till mig genom adoption. Jag minns att jag redan som liten var oerhört fascinerad av de adoptivbarn som fanns i min närhet.
Det var aldrig 100% självklart att mina barn skulle vara biologiska, men nu blev det ändå så. Min man och jag var unga när vi träffades och unga när vi ville ha barn. Nu, 10 år och tre biologiska barn senare, finns längtan ändå stark. Mannen har sagt definitivt nej till fler graviditeter (mina har varit tuffa med sjukhusvistelser och sjukskrivningar), men inte till fler barn.
Längtan är knutet till ett speciellt land, och vi skulle kunna bli accepterade där. Just nu är vår bostadsituation inte sådan att vi kan starta en utredning, men inom två år skulle det kunna vara möjligt.
Vad säger ni? Ska jag fortsätta längta och på sikt försöka ta tag i det eller är det bara att slå allt ur hågen?
Det är nog bara ni själva som kan besvara den frågan.
Viktigt att reda ut är din mans syn på adoption. Känns det lika självklart och bra för honom som för dig?
En viktig fråga för dig att ställa dig är varför du alltid varit så fascinerad av adoption. Vad står det för? Något som många vuxna adopterade trycker på är att det är viktigt att adoptionsbeslutet står för en längtan efter barn, inte en längtan efter att göra något gott. Många adopterade brottas med osunda tacksamhetsgrubblerier.
Sen måste ni även fundera över om er ork räcker till för fler barn. Man får nog räkna med att ett adopterat barn behöver mer än ett biologiskt. Det kommer ju till er med en minusstart i livet i form av flera separationer och kanske brist på kärlek, anknytningsmöjligheter, stimulans och kanske även hälsobrister. Sen är det mycket möjligt att det barn ni kommer att få är hälsan själv och supertrygg, men man bör nog i alla fall ha god beredskap för att det inte är så.
En annan sak ni behöver fundera över är vad det skulle kunna innebära att komma till en familj där det redan finns tre biologiska barn som delar gener och bakgrund. Vi lever i en familj med både biologiska (även om inte biologiska till oss båda) och adopterade barn och detta är något som jag funderat och fortfarande funderar mycket över. Många vuxna adopterade vittnar om att de vuxit upp med känslan av att inte riktigt duga lika bra som familjens biologiska barn, särskilt när de börjar bli lite större.
Lycka till i era funderingar. Jag tror inte alls att det nödvändigtvis är något ni bör slå ur hågen.
2
Det kan bara ni själva svara på Det är nog bara ni själva som kan besvara den frågan.
Viktigt att reda ut är din mans syn på adoption. Känns det lika självklart och bra för honom som för dig?
En viktig fråga för dig att ställa dig är varför du alltid varit så fascinerad av adoption. Vad står det för? Något som många vuxna adopterade trycker på är att det är viktigt att adoptionsbeslutet står för en längtan efter barn, inte en längtan efter att göra något gott. Många adopterade brottas med osunda tacksamhetsgrubblerier.
Sen måste ni även fundera över om er ork räcker till för fler barn. Man får nog räkna med att ett adopterat barn behöver mer än ett biologiskt. Det kommer ju till er med en minusstart i livet i form av flera separationer och kanske brist på kärlek, anknytningsmöjligheter, stimulans och kanske även hälsobrister. Sen är det mycket möjligt att det barn ni kommer att få är hälsan själv och supertrygg, men man bör nog i alla fall ha god beredskap för att det inte är så.
En annan sak ni behöver fundera över är vad det skulle kunna innebära att komma till en familj där det redan finns tre biologiska barn som delar gener och bakgrund. Vi lever i en familj med både biologiska (även om inte biologiska till oss båda) och adopterade barn och detta är något som jag funderat och fortfarande funderar mycket över. Många vuxna adopterade vittnar om att de vuxit upp med känslan av att inte riktigt duga lika bra som familjens biologiska barn, särskilt när de börjar bli lite större.
Lycka till i era funderingar. Jag tror inte alls att det nödvändigtvis är något ni bör slå ur hågen.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
