19
Svar (långt) och fråga Hej. Här kommer svar från en som läser här ibland.
1- Hur gammal var du? 33
2- Vart födde du? På sjukhus i Schweiz
3- Vid vilken tid av graviditeten började du fundera på förlossningen? kommer inte ihåg
4- Planerade du och tänkte mycket eller sa du vi tar det som det kommer... ? Jag planerade inte så mycket. Gick en förberedande kurs som jag i efterhand kan tycka inte var tillräckligt konkret vad gäller andning t ex.
5- Hade du några speciella önskemål i brevet till barnmorskorna? Nej, några sådana brev förekommer inte här.
6- Blev förlossningen som du tänkt dig? Jag hade inte \"tänkt mig\" något, jag hoppades att det skulle funka, eftersom det funkat för så många... Men det blev ingen bra upplevelse tyvärr. Gick fortare än jag hade trott.
7- Vilka smärtstillande medel använde du och hur tänkte du omkring dessa? Inga. Hade säkert tagit EDA men det fanns inte tid. Lustgas hade jag gärna provat men det används inte här. Bad hade jag också gärna provat, men fick inte, pga CTG:t.
8- Sammanfatta gärna Er förlossning eller länka till förlossningsberättelse ifall det finns en sådan.
Värkarna började vid 8.30 på morgonen. jag tog ett bad, och gick sedan en promenad, och fikade, allt medans jag kollade värkar. Vid 14 tiden åkte vi till sjukhuset. CTG togs (som inte funkade), jag var tvungen att ligga, blev en plåga rätt snabbt. Vid 15 tiden fick vi komma in i förlossningssalen där jag genast blev beordrad att ligga (pga av CTG - hjärtljuden på min son återhämtade sig inte riktigt från värkarna), hade hemskt ont och slutade andas ordentligt, fick heller ingen hjälp med andningen av bm. Upplevde inga pauser mellan värkarna. Hinnsprängning och sugklocka på slutet för att skynda på förloppet. 2 barnläkare, 2 bm 1 bmstud, 2 läkare i rummet när sonen föddes kl 18. APGAR 4-7-10, han fick syrgas, och fick ligga i värmesäng (eller vad det heter) 4 timmar innan vi fick träffa honom. Jag fick sys rätt mycket, och kunde inte stå upp på 24 timmar. Hade första tiden svårt att knyta an till vår pojke.
Nu kommer snart nummer 2, och jag hoppas innerligen att det blir en bättre upplevelse. Jag har denna gång bestämt mig för att inte föda på sjukhus, utan på ett sk \"Geburtshaus\", där man får föda (förutsatt att inga komplikationer inträffar) med en barnmorska som man redan känner. Där finns vissa smärtlindringmetoder, som bad och akupunktur, men t ex inte EDA, och inga läkare. Man blir dock skickad till sjukhus (ligger nära) om bm märker att något inte är som det ska.
Nu till min fråga: vad tycker ni, med tanke på 1 förlossningen, är det dumdristigt att våga hoppas på att det blir bättre den här gången? Min fundering är att det kan ha blivit som det blev delvis därför att jag var stressad och spänd och inte andades ordentligt.
Tack för att ni orkade läsa ända hit.