Jag känner mig lite vilsen just nu.
Rebecka har lekt rollekar ganska länge och det har vi bara tyckt varit roligt och bra.
Allt som oftast har vi fått olika roller tilldelade(jag är oftast Prussiluskan) och så kan vi leka medans jag städar/lagar mat etc. Mycket praktiskt ;)
Nu börjar jag dock känna att det går till överdrift.
Rebecka går mer och mer in i sig själv och sin fantasivärld(eller snarare fantasivärldAR).
När vi ska äta sitter hon och fantiserar och leker och har inte tid att äta. Vi försöker naturligtvis få henne att sluta leka vid matbordet, men det går liksom inte att få henne ur det.
Ofta blir maten kall och då kan hon inte äta den. Inte ens om jag värmer upp den(Rebecka är otroligt lättkräkt så hon kräks helt enkelt om något inte smakar \"rätt\").
Följdaktligen äter hon inte.
Det i sig är inget problem för hon har alltid ätit i peroider, precis som många andra barn.
Problemet är att jag känner att rolleken tar överhanden.
Igår hade hon en kompis hemma men de lekte inte. Rebecka och hennes kompisar har lekt aktivt med varandra länge nu och just den här tjejen leker Rebecka väldigt bra med(hon är lite äldre).
Men igår fick den tjejen knappt ngn kontakt med Rebecka för det var bara rollekar och fantasi för hela slanten.
Och kompisen var liksom inte ens medbjuden i rolleken.
Är det ett problem eller bara en fas(som allt annat)?
1
Överdriven rollek? Jag känner mig lite vilsen just nu.
Rebecka har lekt rollekar ganska länge och det har vi bara tyckt varit roligt och bra.
Allt som oftast har vi fått olika roller tilldelade(jag är oftast Prussiluskan) och så kan vi leka medans jag städar/lagar mat etc. Mycket praktiskt ;)
Nu börjar jag dock känna att det går till överdrift.
Rebecka går mer och mer in i sig själv och sin fantasivärld(eller snarare fantasivärldAR).
När vi ska äta sitter hon och fantiserar och leker och har inte tid att äta. Vi försöker naturligtvis få henne att sluta leka vid matbordet, men det går liksom inte att få henne ur det.
Ofta blir maten kall och då kan hon inte äta den. Inte ens om jag värmer upp den(Rebecka är otroligt lättkräkt så hon kräks helt enkelt om något inte smakar \"rätt\").
Följdaktligen äter hon inte.
Det i sig är inget problem för hon har alltid ätit i peroider, precis som många andra barn.
Problemet är att jag känner att rolleken tar överhanden.
Igår hade hon en kompis hemma men de lekte inte. Rebecka och hennes kompisar har lekt aktivt med varandra länge nu och just den här tjejen leker Rebecka väldigt bra med(hon är lite äldre).
Men igår fick den tjejen knappt ngn kontakt med Rebecka för det var bara rollekar och fantasi för hela slanten.
Och kompisen var liksom inte ens medbjuden i rolleken.
Är det ett problem eller bara en fas(som allt annat)?
Jag tycker inte du ska oroa dig. Var glad för att du har en dotter med enormt mycket fantasi istället. Hon kommer säkert bli något stort när hon blir stor, författare, journalist, dramatiker... Jag tycker inte alls det låter som att hon mår dåligt av detta. Alla barn kan ju inte vara likadana och stöpta i samma form. Antagligen är hon inne i någon fas. En väninna till mig hade en dotter som också höll på ungefär som du beskriver. Hon var drygt tre år, men efter ett tag så gick det över och hon fick andra intressen. Hon hade fantasikompisar som hon lekte med och ville helst inte ha med kompisar hem. Idag är hon väldigt social och leker gärna med kompisar.
2
Vilken fantasi. Jag tycker inte du ska oroa dig. Var glad för att du har en dotter med enormt mycket fantasi istället. Hon kommer säkert bli något stort när hon blir stor, författare, journalist, dramatiker... Jag tycker inte alls det låter som att hon mår dåligt av detta. Alla barn kan ju inte vara likadana och stöpta i samma form. Antagligen är hon inne i någon fas. En väninna till mig hade en dotter som också höll på ungefär som du beskriver. Hon var drygt tre år, men efter ett tag så gick det över och hon fick andra intressen. Hon hade fantasikompisar som hon lekte med och ville helst inte ha med kompisar hem. Idag är hon väldigt social och leker gärna med kompisar.
Det är helt enkelt en fas.
Det svårt att se att detta alltid ska vara bra, men så är det nog.
Det är hennes sätt att hantera livet just nu.
Sen om hon blir något kreativt för det, det får visa sig ;)
3
Du har rätt Det är helt enkelt en fas.
Det svårt att se att detta alltid ska vara bra, men så är det nog.
Det är hennes sätt att hantera livet just nu.
Sen om hon blir något kreativt för det, det får visa sig ;)
Ida är också sådär. Hon har en otrolig fantasi, men ibland liksom fastnar hon i sina lekar. Hon har ett tag varit Bambi så till den milda grad att hon näst intill slutat prata och dessutom gått omkring med händerna knutna (\"hovar\") så hon inte kunnat hålla i gaffeln ordentligt. Hon ville gärna vara den lilla nyfödda Bambi som knappt kunde gå och som vinglade omkring på sina smala ben. Den mest intensiva perioden av Bambi-lekar sammaföll med att hon bytte dagisavdelning och då använde hon sin roll för att hon inte kände sig hemma. Lättare då att vara Bambi för då behövde man ju inte prata med någon. Det kändes inte alls bra, men med gemensamma ansträngningar både här hemma och på dagis (Bambi-bandet och DVDn har gått \"sönder\", bla) så har hon nu en lite mer distanserad syn på det hela. Nu är hon Ida som leker att hon är Bambi. Och det är ju OK.
Vi leker hela tiden rollekar här hemma. \"Nu ska vi leka en jätterolig lek som vi aldrig lekt förut mamma. Den heter \"Skalman hittar en fölunge som har skadat hoven och som är brun\"...\" osv.
Ett tag var alla mammor \"överködda\" så alla ungar behövdes tas om hand. Jag tror att det egentligen är ett bra sätt att testa olika situationer i livet. HOn gör det eländigare och eländigare \"Men han tål inte medicin\", \"Men han har ingen pappa heller\" ... för att se vad som händer då.
Jag kände som du att det gick lite till överdrift, men dagispersonalen rådde mig att hela tiden bekräfta henne som Ida, coh inte bara bekräfta fantasien. Alltså, på dagis sa de inte \"Åh, är det lilla Bambi som kommer?\" utan \"Vad leker du att du är för ett djur idag Ida?\"
Usch, vad svamligt det blev. Det är nog bara en fas, det går över. Vi får glädja oss åt att de har en makalös fantasi!
4
Här är en till! Ida är också sådär. Hon har en otrolig fantasi, men ibland liksom fastnar hon i sina lekar. Hon har ett tag varit Bambi så till den milda grad att hon näst intill slutat prata och dessutom gått omkring med händerna knutna (\"hovar\") så hon inte kunnat hålla i gaffeln ordentligt. Hon ville gärna vara den lilla nyfödda Bambi som knappt kunde gå och som vinglade omkring på sina smala ben. Den mest intensiva perioden av Bambi-lekar sammaföll med att hon bytte dagisavdelning och då använde hon sin roll för att hon inte kände sig hemma. Lättare då att vara Bambi för då behövde man ju inte prata med någon. Det kändes inte alls bra, men med gemensamma ansträngningar både här hemma och på dagis (Bambi-bandet och DVDn har gått \"sönder\", bla) så har hon nu en lite mer distanserad syn på det hela. Nu är hon Ida som leker att hon är Bambi. Och det är ju OK.
Vi leker hela tiden rollekar här hemma. \"Nu ska vi leka en jätterolig lek som vi aldrig lekt förut mamma. Den heter \"Skalman hittar en fölunge som har skadat hoven och som är brun\"...\" osv.
Ett tag var alla mammor \"överködda\" så alla ungar behövdes tas om hand. Jag tror att det egentligen är ett bra sätt att testa olika situationer i livet. HOn gör det eländigare och eländigare \"Men han tål inte medicin\", \"Men han har ingen pappa heller\" ... för att se vad som händer då.
Jag kände som du att det gick lite till överdrift, men dagispersonalen rådde mig att hela tiden bekräfta henne som Ida, coh inte bara bekräfta fantasien. Alltså, på dagis sa de inte \"Åh, är det lilla Bambi som kommer?\" utan \"Vad leker du att du är för ett djur idag Ida?\"
Usch, vad svamligt det blev. Det är nog bara en fas, det går över. Vi får glädja oss åt att de har en makalös fantasi!
Det du beskriver låter precis som Rebecka!
På vårt dagis sa de samma sak, att vi ska bekräfta henne som Rebecka.
Det möter vilda protester, men vi gör det ändå.
Tack så mycket för ditt svar!
5
Vad skönt :) Det du beskriver låter precis som Rebecka!
På vårt dagis sa de samma sak, att vi ska bekräfta henne som Rebecka.
Det möter vilda protester, men vi gör det ändå.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
