Hej bästa föräldrar,
Vi har två små härliga tjejer. Madicken snart 4 och Rosaline nyss fyllda två. Hon har sedan drygt ett halvår fått atacker som på senaste tiden har eskalerat. Jag har misstänkt att det är affektkramp, men blev nu påmind av min svägerska att det kan kan vara rent tvåårstrots. Madicken, den äldre fick argattacker iform av att slänga sig på marken osv. under två årsåldern, men aldrig likt detta. Rosaline
attacker börjar när hon inte får sin vilja tillmötes, när något är annourlunda och just nu även när hon ska sova. Dessa atacker påbörjas med att hon först bara blir arg och sen blir hon helt okontaktbar och \"oigenkänlig\" och ser ut som hon skulle vara någon form av utomjording. Hon skriker så hon får ryckningar och får \"ont\" i halsen. Hon går ej att lyfta upp och vill inte detta. Hon spänner hela kroppen och rycker med huvudet. Hon ropar pappa om jag är i närheten och mamma tvärtom med pappa. Man kan inte få någon ögonkontakt eller kroppskontakt om inte man håller hårt fast. Den värsta attacken har pågått drygt 1 timme, men nu är de mesta dels c:a 20 minuter. I samband med att vi flyttat och jag börjat jobba mer än tidigare har dessa attacker ökat. De som skiljer, när jag läser om affektkramp är att hon inte svimmar av. Hon skriker dock så att hon blir helt genomsvettig och slut. Dessa anfall händer inte på dagis. Rosaline är i vanliga fall otroligt snäll och ödmjuk. Hon har alltid varit viljestark och haft humör, men inte likt detta. Min man blir orolig att vi gör något fel? Eftersom det inte sker på dagis. Jag tror att det kanske sker i hennes närmaste närhet? Men, det är så fruktansvärt jobbigt att jag inte vet hur vi ska stå ut. Nu när vi lägger henne så håller vi henne framför oss med armarna i kors och i går tog det 30 minuter innan hon slutade att skrika. Vi var tvungna att byta av varandra för att jag inte orkade. Hon kan även slå oss i ansiktet, dra i hår el. rivas under dessa attacker. Sjukvårdsupplysningen gav tips alvedon innan läggning, men det hjälper inte. Efter attack om hon inte somnat, är hon helt normal. Vi har då frågat om hon varit/är arg på oss, men hon säger att det är hon inte och vill gärna kramas vid dessa tillfällen. Har ni några tips? Är det trots? Snälla jag tar alla råd jag kan få. Helt slut mamma (och pappa).
Ylva
1
Rosaline 2 år tvåårstrots el.affektkramp Hej bästa föräldrar,
Vi har två små härliga tjejer. Madicken snart 4 och Rosaline nyss fyllda två. Hon har sedan drygt ett halvår fått atacker som på senaste tiden har eskalerat. Jag har misstänkt att det är affektkramp, men blev nu påmind av min svägerska att det kan kan vara rent tvåårstrots. Madicken, den äldre fick argattacker iform av att slänga sig på marken osv. under två årsåldern, men aldrig likt detta. Rosaline
attacker börjar när hon inte får sin vilja tillmötes, när något är annourlunda och just nu även när hon ska sova. Dessa atacker påbörjas med att hon först bara blir arg och sen blir hon helt okontaktbar och \"oigenkänlig\" och ser ut som hon skulle vara någon form av utomjording. Hon skriker så hon får ryckningar och får \"ont\" i halsen. Hon går ej att lyfta upp och vill inte detta. Hon spänner hela kroppen och rycker med huvudet. Hon ropar pappa om jag är i närheten och mamma tvärtom med pappa. Man kan inte få någon ögonkontakt eller kroppskontakt om inte man håller hårt fast. Den värsta attacken har pågått drygt 1 timme, men nu är de mesta dels c:a 20 minuter. I samband med att vi flyttat och jag börjat jobba mer än tidigare har dessa attacker ökat. De som skiljer, när jag läser om affektkramp är att hon inte svimmar av. Hon skriker dock så att hon blir helt genomsvettig och slut. Dessa anfall händer inte på dagis. Rosaline är i vanliga fall otroligt snäll och ödmjuk. Hon har alltid varit viljestark och haft humör, men inte likt detta. Min man blir orolig att vi gör något fel? Eftersom det inte sker på dagis. Jag tror att det kanske sker i hennes närmaste närhet? Men, det är så fruktansvärt jobbigt att jag inte vet hur vi ska stå ut. Nu när vi lägger henne så håller vi henne framför oss med armarna i kors och i går tog det 30 minuter innan hon slutade att skrika. Vi var tvungna att byta av varandra för att jag inte orkade. Hon kan även slå oss i ansiktet, dra i hår el. rivas under dessa attacker. Sjukvårdsupplysningen gav tips alvedon innan läggning, men det hjälper inte. Efter attack om hon inte somnat, är hon helt normal. Vi har då frågat om hon varit/är arg på oss, men hon säger att det är hon inte och vill gärna kramas vid dessa tillfällen. Har ni några tips? Är det trots? Snälla jag tar alla råd jag kan få. Helt slut mamma (och pappa).
Ylva
men något åt det hållet. Pyret är andra barnet och nyss fyllda två år. Hon kan också bli som helt förbytt över någon småsak - skriker så att hon pressar ut luften tills hon inte har någon kvar. Stel i kroppen. Okontaktbar. Vi låter henne skrika färdigt, ser bara till att hon inte gör illa sig. Ett par gånger har hon trillat omkull och jag tror att det beror på att hon inte fått syre nog av allt skrikande. Efter attacken som varar ca 15-30 minuter får hon sitta i famnen och snyfta en stund. (Men hon får inte sin vilja igenom på det som utlöste attacken). Det verkar som om budskapet har gått fram. Det fungerar inte att bli så arg - dvs det blir ingen \"belöning\" i form av att mamma och pappa rusar fram till mig och ger mig allt jag vill ha (överdriver nu för att förtydliga).
Hon får alltså skrika klart och vi fortsätter med det vi höll på med och behåller lugnet. Det har fungerat hos oss. Attackerna kommer alltmer sällan.
Fler i familjen som är såna? Både svåger och hans äldste son har haft såna attacker. Det verkar som om vissa helt enkelt har den personligheten och att det går i arv. (I mitt tycke hanterades pojkens utbrott \"fel\" då föräldrarna rusade till honom och tillgodosåg varje nyck för att undvika attacker och ungen blev helt odräglig. Han utnyttjade det mycket medvetet. Jag såg och drog lärdom.)
Men nog tycker jag du kan kontakta bvc och eventuellt en barnläkare för att få konkreta råd och utesluta eventuella sjukdomar för att du och din man ska känna er trygga. Bästa receptet för att få trygga barn är ju en trygg mamma och pappa!
Lycka till!
2
Riktigt så illa har vi inte det men något åt det hållet. Pyret är andra barnet och nyss fyllda två år. Hon kan också bli som helt förbytt över någon småsak - skriker så att hon pressar ut luften tills hon inte har någon kvar. Stel i kroppen. Okontaktbar. Vi låter henne skrika färdigt, ser bara till att hon inte gör illa sig. Ett par gånger har hon trillat omkull och jag tror att det beror på att hon inte fått syre nog av allt skrikande. Efter attacken som varar ca 15-30 minuter får hon sitta i famnen och snyfta en stund. (Men hon får inte sin vilja igenom på det som utlöste attacken). Det verkar som om budskapet har gått fram. Det fungerar inte att bli så arg - dvs det blir ingen \"belöning\" i form av att mamma och pappa rusar fram till mig och ger mig allt jag vill ha (överdriver nu för att förtydliga).
Hon får alltså skrika klart och vi fortsätter med det vi höll på med och behåller lugnet. Det har fungerat hos oss. Attackerna kommer alltmer sällan.
Fler i familjen som är såna? Både svåger och hans äldste son har haft såna attacker. Det verkar som om vissa helt enkelt har den personligheten och att det går i arv. (I mitt tycke hanterades pojkens utbrott \"fel\" då föräldrarna rusade till honom och tillgodosåg varje nyck för att undvika attacker och ungen blev helt odräglig. Han utnyttjade det mycket medvetet. Jag såg och drog lärdom.)
Men nog tycker jag du kan kontakta bvc och eventuellt en barnläkare för att få konkreta råd och utesluta eventuella sjukdomar för att du och din man ska känna er trygga. Bästa receptet för att få trygga barn är ju en trygg mamma och pappa!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
