Ja, så var det då även dags för min lille son att ge sig in i dagisvärlden. Den 11/1 börjar han på ett dagis som ligger bara stenkastet hemifrån. Det är med blandade känslor, för min del kan jag säga. En del av mig hade gärna haft honom hemma tills Bianca ska börja i september. Men jag tror han kan behöva träffa lite barn i sin egen ålder, så det blir säkert bra på det sättet.
1
Cesar har fått dagisplats Ja, så var det då även dags för min lille son att ge sig in i dagisvärlden. Den 11/1 börjar han på ett dagis som ligger bara stenkastet hemifrån. Det är med blandade känslor, för min del kan jag säga. En del av mig hade gärna haft honom hemma tills Bianca ska börja i september. Men jag tror han kan behöva träffa lite barn i sin egen ålder, så det blir säkert bra på det sättet.
Jesper var ju ett tag på ett tillfälligt dagis då jag jobbade lite medan jag väntade Ludvig o han stormtrivdes!! Sedan lade det ner så jag valde att ha honom hemma i väntan på dagisplats.. Men nu känner jag att det börjar bli ohållbart här hemma så jag väntar på dagis/dagmamma plats helst snart.. De jag känner med barn i hans ålder har dem redan på dagis o han träffar nu inga barn i princip.. Ingen ÖF här heller eller andra aktiviteter o han behöver det.. Är en sån aktiv liten kille..
Du ska se att Cesar också kommer trivas o kommer tycka det är super med alla nya små kompisar!! =0) Kram
2
Ja då.. Jesper var ju ett tag på ett tillfälligt dagis då jag jobbade lite medan jag väntade Ludvig o han stormtrivdes!! Sedan lade det ner så jag valde att ha honom hemma i väntan på dagisplats.. Men nu känner jag att det börjar bli ohållbart här hemma så jag väntar på dagis/dagmamma plats helst snart.. De jag känner med barn i hans ålder har dem redan på dagis o han träffar nu inga barn i princip.. Ingen ÖF här heller eller andra aktiviteter o han behöver det.. Är en sån aktiv liten kille..
Du ska se att Cesar också kommer trivas o kommer tycka det är super med alla nya små kompisar!! =0) Kram
separationsångest med Moa. Men nu när hon har gått på dagsi i några månader så inser jag hur nyttigt det är för henne. Hon har utvecklats massor och trivs hur bra som helst! Cesar kommer säkert tycka att det är superkul med dagis :-)
3
Jag hade fruktansvärd.. separationsångest med Moa. Men nu när hon har gått på dagsi i några månader så inser jag hur nyttigt det är för henne. Hon har utvecklats massor och trivs hur bra som helst! Cesar kommer säkert tycka att det är superkul med dagis :-)
ska han börja på dagis då? När du ändå är hemma???? Så stor är han ju inte direkt. Min lilla tjej är lika gammal och kommer att vara hemma till aug nästa år. Först då tycker jag att hon är stor nog att gå på dagis. Så låt du honom vara hemma med er utan dåligt samvete. Finns det inga barnaktiviteter där ni bor? Har du inga vänner med barn? Så små barn har absolut inget behov av att vistas i en stor barngrupp.
4
Men varför ska han börja på dagis då? När du ändå är hemma???? Så stor är han ju inte direkt. Min lilla tjej är lika gammal och kommer att vara hemma till aug nästa år. Först då tycker jag att hon är stor nog att gå på dagis. Så låt du honom vara hemma med er utan dåligt samvete. Finns det inga barnaktiviteter där ni bor? Har du inga vänner med barn? Så små barn har absolut inget behov av att vistas i en stor barngrupp.
Min son är 22 mån och älskar sitt dagis och kompisarna där. Han trivs ypperligt. Tycker man ska vara försiktig med att generalisera sådär, alla barn är faktiskt olika..
5
Snacka om generaliseringar \"så små barn har absolut inget behov..\"
Min son är 22 mån och älskar sitt dagis och kompisarna där. Han trivs ypperligt. Tycker man ska vara försiktig med att generalisera sådär, alla barn är faktiskt olika..
Och jag tycker också att det är löjligt att generalisera! Alla har olika åsikter, men i bland är det bäst att hålla dem för sig själv.. Alla barn är som sagt olika!
6
Instämmer helt! Moa älskar sitt dagis med allt vad det innebär!
Och jag tycker också att det är löjligt att generalisera! Alla har olika åsikter, men i bland är det bäst att hålla dem för sig själv.. Alla barn är som sagt olika!
ska jag hålla mina åsikter för mig själv när inte du gör det? Jag antar att hon ville ha synpunkter på sina funderingar när hon skrev sitt inlägg. Alla synpunkter är ju inte likadana. Jag ville bara förmedla mina tankar och funderingar i dagisfrågan.
7
Och varför ska jag hålla mina åsikter för mig själv när inte du gör det? Jag antar att hon ville ha synpunkter på sina funderingar när hon skrev sitt inlägg. Alla synpunkter är ju inte likadana. Jag ville bara förmedla mina tankar och funderingar i dagisfrågan.
att små barn har absolut inget behov av att vistas i en STOR barngrupp. Om du anser att det är att generalisera så är det upp till dig. Jag tror säkert att din son trivs på sitt dagis. Men vad jag försökte säga är att barnen får sitt behov tillgodosett även genom att träffa barn på andra sätt tex genom olika barnaktiviteter, grannars barn etc. Jag undrade därför om inte Eleonor hade dessa möjligheter där hon bor. Då får ju hennes son möjlighet att leka med andra barn ändå utan att vara på dagis och ändå vara hemma med mamma vilket är viktigt när man är så liten.
8
Jag skrev att små barn har absolut inget behov av att vistas i en STOR barngrupp. Om du anser att det är att generalisera så är det upp till dig. Jag tror säkert att din son trivs på sitt dagis. Men vad jag försökte säga är att barnen får sitt behov tillgodosett även genom att träffa barn på andra sätt tex genom olika barnaktiviteter, grannars barn etc. Jag undrade därför om inte Eleonor hade dessa möjligheter där hon bor. Då får ju hennes son möjlighet att leka med andra barn ändå utan att vara på dagis och ändå vara hemma med mamma vilket är viktigt när man är så liten.
en del av mig tänker som du. Men faktum är att vi inte känner några som är hemma med barn i samma ålder (de flesta börjar ju jobba när barnet är runt 1½). Dessutom tror jag att lilltjejen kan behöva få lite extra uppmärksamhet, eftersom hon ofta kommer lite i andra hand så länge jag är hemma med båda (Cesar kan vara ganska busig).
Men rent teoretiskt så håller jag med dig om att en 2-åring inte är så stor att han \"måste\" vara på dagis. Jag kan tycka att det är lite skrämmande att så många föräldrar ifrågasätter t.ex. att jag har varit hemma såhär pass \"länge\" med Cesar. \"Hur orkar du?\" är kommentarer man ofta får och \"ska han inte få lära sig vara i grupp?\"... Vad är det som har gjort att vi föräldrar tror att samhället bättre tillgodoser våra barns behov än vi själva? Och varför är det så bråttom med allt? Med tanke på att stressen hos barn och tonåringar är ett ökande problem, så tror jag det kan vara bra att vänta ett tag med att stressa iväg till dagis med allt vad det innebär av tidiga morgnar, tider att passa, stressade föräldrar, sjukdomar etc. Även om jag säkert tror att dagis kan vara bra på många sätt!
10
Ja... en del av mig tänker som du. Men faktum är att vi inte känner några som är hemma med barn i samma ålder (de flesta börjar ju jobba när barnet är runt 1½). Dessutom tror jag att lilltjejen kan behöva få lite extra uppmärksamhet, eftersom hon ofta kommer lite i andra hand så länge jag är hemma med båda (Cesar kan vara ganska busig).
Men rent teoretiskt så håller jag med dig om att en 2-åring inte är så stor att han \"måste\" vara på dagis. Jag kan tycka att det är lite skrämmande att så många föräldrar ifrågasätter t.ex. att jag har varit hemma såhär pass \"länge\" med Cesar. \"Hur orkar du?\" är kommentarer man ofta får och \"ska han inte få lära sig vara i grupp?\"... Vad är det som har gjort att vi föräldrar tror att samhället bättre tillgodoser våra barns behov än vi själva? Och varför är det så bråttom med allt? Med tanke på att stressen hos barn och tonåringar är ett ökande problem, så tror jag det kan vara bra att vänta ett tag med att stressa iväg till dagis med allt vad det innebär av tidiga morgnar, tider att passa, stressade föräldrar, sjukdomar etc. Även om jag säkert tror att dagis kan vara bra på många sätt!
dagis behöver ju inte innebära stora barngrupper, långa dagar, tidiga morgnar, stress mm
Har man möjlighet går det ju att pussla med tiden. Tex kan en förälder gå ner på deltid. På Moas dagis (som är ett föräldrarkooperativ) går endast 17 barn. Och där finns inga barn som har speciellt långa dagar. Trodde själv att det skulle bli mycket tuffare med dagis, men Moa stormtrivs som sagt och hon har ganska korta dagar + att hon är ledig en dag i veckan.
Mamma till tre busar får dagis att låta väldigt negativt, vilket jag tycker är synd. För Moas del har dagis bara inneburit positiva saker!
12
Men.. dagis behöver ju inte innebära stora barngrupper, långa dagar, tidiga morgnar, stress mm
Har man möjlighet går det ju att pussla med tiden. Tex kan en förälder gå ner på deltid. På Moas dagis (som är ett föräldrarkooperativ) går endast 17 barn. Och där finns inga barn som har speciellt långa dagar. Trodde själv att det skulle bli mycket tuffare med dagis, men Moa stormtrivs som sagt och hon har ganska korta dagar + att hon är ledig en dag i veckan.
Mamma till tre busar får dagis att låta väldigt negativt, vilket jag tycker är synd. För Moas del har dagis bara inneburit positiva saker!
att ni är nöjda med ert dagis! Jag anser inte alls att dagis är bara negativt. Jag förmedlade bara min åsikt om att ha små barn på dagis när man är hemma med mindre syskon. Om man dessutom är tveksam till detta så kanske man kan vänta lite om det finns möjlighet.
13
Vad kul att ni är nöjda med ert dagis! Jag anser inte alls att dagis är bara negativt. Jag förmedlade bara min åsikt om att ha små barn på dagis när man är hemma med mindre syskon. Om man dessutom är tveksam till detta så kanske man kan vänta lite om det finns möjlighet.
tänkt igenom det hela och ha, för mig, sunda åsikter. Jag tror säkert att du väljer det som passar er bäst. Jag ville bara förmedla mina tankar och åsikter i det hela. Hoppas att du inte tog illa upp!
15
Du verkar ha tänkt igenom det hela och ha, för mig, sunda åsikter. Jag tror säkert att du väljer det som passar er bäst. Jag ville bara förmedla mina tankar och åsikter i det hela. Hoppas att du inte tog illa upp!
på dagis sen han var 5 månader gammal och de byter grupp vid 1 år, 3 år, 6 år osv och de anpassar alltid grupperna enligt hur personalen funkar med barnen och barnen funkar med varandra. Så dagis behöver inte vara så mycket av ondo som du verkar tro :-)
Adrian älskar också sitt dagis och blir rastlös och på dåligt humör om han måste vara hemma länge då han är sjuk. Han kommer inte ihåg nåt annat så dagis för honom är normal tillvaro och jag har absolut inte dåligt samvete för det nu (hade lite i början, annars vore det väl onormalt?).
Familjestrukturen såg annorlunda ut tidigare innan vi hade den samhällstruktur vi har nu, då fanns det nästan alltid många runt, äldre släktingar, kusiner osv så barnen hängde inte ens då efter sina föräldrar hela tiden. Jag tror inte det är många som idag kan simulera det kontaktnätet för sina barn. Vissa barn mår bra av att vara hemma med bara sina föräldrar och bara träffa andra barn då och då. Adrian är inte så och det är min åsikt. För att han ska utvecklas måste han få mer kontakt med andra barn _och_ vuxna än vad nån timme här och där med bekantas barn eller öppen förskola skulle kunna ge.
Det var mitt inlägg i den här hyperkänsliga debatten ;-)
*kram på dig*
17
Adrian har gått på dagis sen han var 5 månader gammal och de byter grupp vid 1 år, 3 år, 6 år osv och de anpassar alltid grupperna enligt hur personalen funkar med barnen och barnen funkar med varandra. Så dagis behöver inte vara så mycket av ondo som du verkar tro :-)
Adrian älskar också sitt dagis och blir rastlös och på dåligt humör om han måste vara hemma länge då han är sjuk. Han kommer inte ihåg nåt annat så dagis för honom är normal tillvaro och jag har absolut inte dåligt samvete för det nu (hade lite i början, annars vore det väl onormalt?).
Familjestrukturen såg annorlunda ut tidigare innan vi hade den samhällstruktur vi har nu, då fanns det nästan alltid många runt, äldre släktingar, kusiner osv så barnen hängde inte ens då efter sina föräldrar hela tiden. Jag tror inte det är många som idag kan simulera det kontaktnätet för sina barn. Vissa barn mår bra av att vara hemma med bara sina föräldrar och bara träffa andra barn då och då. Adrian är inte så och det är min åsikt. För att han ska utvecklas måste han få mer kontakt med andra barn _och_ vuxna än vad nån timme här och där med bekantas barn eller öppen förskola skulle kunna ge.
Det var mitt inlägg i den här hyperkänsliga debatten ;-)
*kram på dig*
visst tror jag att dagis är toppen på många sätt och vis och Moas dagis låter ju kanon! Men många har idag en sådan självklar inställning till dagis, som om det verkligen är någonting ett barn BEHÖVER, och det måste man väl ändå säga att det snarare är ett behov som samhället har skapat åt oss. Som Styrox skriver längre ner, förr hade vi ju den nära släkten med kusiner, far- och morföräldrar som såg efter barnen. Men för mig är dagis inte likställt med detta, för det handlar om främmande människor som \"arbetar\" med ens barn och andras. Sedan må de vara hur duktiga och utbildade som helst, men är likväl starten på en kedja av ansvar, plikter och att foga in sig i samhällets förväntningar som grundläggs på dagis... Och om man då har möjlighet så är det väl inte fel att vänta ett tag?
En av anledningarna till att jag är lite neggo till dagis är för att jag själv har väldigt negativa erfarenheter från min egen barndom. Visserligen av dagmammor (där borde man ju om något få uppmärksamhet med tanke på att de grupperna oftast är mindre än på dagis, något som ironiskt nog inte skedde), men det har gjort att jag fortfarande kan tycka att det är jobbigt med grupper etc. Jag är övertygad om att dagis blir jättebra för Cesar, men som sagt, i mitt idealsamhälle så skulle dagis inte behövas. Åtminstone inte för så små barn som våra. :o)
Det är en känslig debatt och jag hoppas att jag inte sårat någon. Jag har full förståelse för att man sätter sina barn på dagis. Om jag inte hade fått Bianca så tätt hade Cesar också börjat nu redan i augusti.
19
Jo... visst tror jag att dagis är toppen på många sätt och vis och Moas dagis låter ju kanon! Men många har idag en sådan självklar inställning till dagis, som om det verkligen är någonting ett barn BEHÖVER, och det måste man väl ändå säga att det snarare är ett behov som samhället har skapat åt oss. Som Styrox skriver längre ner, förr hade vi ju den nära släkten med kusiner, far- och morföräldrar som såg efter barnen. Men för mig är dagis inte likställt med detta, för det handlar om främmande människor som \"arbetar\" med ens barn och andras. Sedan må de vara hur duktiga och utbildade som helst, men är likväl starten på en kedja av ansvar, plikter och att foga in sig i samhällets förväntningar som grundläggs på dagis... Och om man då har möjlighet så är det väl inte fel att vänta ett tag?
En av anledningarna till att jag är lite neggo till dagis är för att jag själv har väldigt negativa erfarenheter från min egen barndom. Visserligen av dagmammor (där borde man ju om något få uppmärksamhet med tanke på att de grupperna oftast är mindre än på dagis, något som ironiskt nog inte skedde), men det har gjort att jag fortfarande kan tycka att det är jobbigt med grupper etc. Jag är övertygad om att dagis blir jättebra för Cesar, men som sagt, i mitt idealsamhälle så skulle dagis inte behövas. Åtminstone inte för så små barn som våra. :o)
Det är en känslig debatt och jag hoppas att jag inte sårat någon. Jag har full förståelse för att man sätter sina barn på dagis. Om jag inte hade fått Bianca så tätt hade Cesar också börjat nu redan i augusti.
en känslig debatt och det låter härligt att Adrian är så glad i sitt dagis. Naturligtvis beror upplevelsen av dagis helt på vilket dagis barnet hamnar på, det går inte att generalisera när man talar om de negativa bitarna! Du har rätt i att dagis är en del av vår moderna samhällsstruktur och att det på många sätt påminner om forna tiders \"storfamilj\" där man tog hand om varandra. Men det skiljer sig också åt, tycker jag. Läste häromdagen om en läkare som hade svaret på varför löss har börjat gå på dagis. Helt enkelt därför att stressade småbarnsföräldrar inte har TID att borsta håret på sina barn. Och då får jag lite ont i magen, för de där grundläggande behoven av sann omtanke och kärlek tror jag inte att dagispersonalen kan tillgodose.
Sedan måste jag slå ett slag för tråkigheten. Dvs att det inte är skadligt för ett barn att ha tråkigt ibland. Att inte alltid bli stimulerad till max av engagerade dagisfröknar, andra barn, etc. Att kunna göra ingenting. Ibland får jag nämligen en känsla av att många föräldrar tror att det är farligt för barn att ha tråkigt. Jag tror att det lika gärna skulle kunna vara tvärtom. ;o)
Åter: hoppas att ingen tar illa vid sig av mina tankar. Allas behov ser olika ut och framförallt: alla barn fungerar på olika sätt! Jag dömer ingen, resonerar bara utifrån min egen livssituation eftersom jag nu har haft möjlighet att ha Cesar hemma en aning längre tack vare/på grund av att jag fick Bianca så tätt.
20
Ja, det är... en känslig debatt och det låter härligt att Adrian är så glad i sitt dagis. Naturligtvis beror upplevelsen av dagis helt på vilket dagis barnet hamnar på, det går inte att generalisera när man talar om de negativa bitarna! Du har rätt i att dagis är en del av vår moderna samhällsstruktur och att det på många sätt påminner om forna tiders \"storfamilj\" där man tog hand om varandra. Men det skiljer sig också åt, tycker jag. Läste häromdagen om en läkare som hade svaret på varför löss har börjat gå på dagis. Helt enkelt därför att stressade småbarnsföräldrar inte har TID att borsta håret på sina barn. Och då får jag lite ont i magen, för de där grundläggande behoven av sann omtanke och kärlek tror jag inte att dagispersonalen kan tillgodose.
Sedan måste jag slå ett slag för tråkigheten. Dvs att det inte är skadligt för ett barn att ha tråkigt ibland. Att inte alltid bli stimulerad till max av engagerade dagisfröknar, andra barn, etc. Att kunna göra ingenting. Ibland får jag nämligen en känsla av att många föräldrar tror att det är farligt för barn att ha tråkigt. Jag tror att det lika gärna skulle kunna vara tvärtom. ;o)
Åter: hoppas att ingen tar illa vid sig av mina tankar. Allas behov ser olika ut och framförallt: alla barn fungerar på olika sätt! Jag dömer ingen, resonerar bara utifrån min egen livssituation eftersom jag nu har haft möjlighet att ha Cesar hemma en aning längre tack vare/på grund av att jag fick Bianca så tätt.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
