Känner ni igen detta? Snälla läs *långt*

[Ylva]

Hej bästa föräldrar,
Vi har två små härliga tjejer. Madicken snart 4 och Rosaline nyss fyllda två. Hon har sedan drygt ett halvår fått atacker som på senaste tiden har eskalerat. Jag har misstänkt att det är affektkramp, men blev nu påmind av min svägerska att det kan kan vara rent tvåårstrots. Madicken, den äldre fick argattacker iform av att slänga sig på marken osv. under två årsåldern, men aldrig likt detta. Rosaline
attacker börjar när hon inte får sin vilja tillmötes, när något är annourlunda och just nu även när hon ska sova. Dessa atacker påbörjas med att hon först bara blir arg och sen blir hon helt okontaktbar och \"oigenkänlig\" och ser ut som hon skulle vara någon form av utomjording. Hon skriker så hon får ryckningar och får \"ont\" i halsen. Hon går ej att lyfta upp och vill inte detta. Hon spänner hela kroppen och rycker med huvudet. Hon ropar pappa om jag är i närheten och mamma tvärtom med pappa. Man kan inte få någon ögonkontakt eller kroppskontakt om inte man håller hårt fast. Den värsta attacken har pågått drygt 1 timme, men nu är de mesta dels c:a 20 minuter. I samband med att vi flyttat och jag börjat jobba mer än tidigare har dessa attacker ökat. De som skiljer, när jag läser om affektkramp är att hon inte svimmar av. Hon skriker dock så att hon blir helt genomsvettig och slut. Dessa anfall händer inte på dagis. Rosaline är i vanliga fall otroligt snäll och ödmjuk. Hon har alltid varit viljestark och haft humör, men inte likt detta. Min man blir orolig att vi gör något fel? Eftersom det inte sker på dagis. Jag tror att det kanske sker i hennes närmaste närhet? Men, det är så fruktansvärt jobbigt att jag inte vet hur vi ska stå ut. Nu när vi lägger henne så håller vi henne framför oss med armarna i kors och i går tog det 30 minuter innan hon slutade att skrika. Vi var tvungna att byta av varandra för att jag inte orkade. Hon kan även slå oss i ansiktet, dra i hår el. rivas under dessa attacker. Sjukvårdsupplysningen gav tips alvedon innan läggning, men det hjälper inte. Efter attack om hon inte somnat, är hon helt normal. Vi har då frågat om hon varit/är arg på oss, men hon säger att det är hon inte och vill gärna kramas vid dessa tillfällen. Har ni några tips? Är det trots? Snälla jag tar alla råd jag kan få. Helt slut mamma (och pappa).
Ylva

[Helene Noella Moltas]

det kan vara trots, ni har flyttat,du jobbar mer.Hur ofta händer det? Noella har haft 4 liknande attacker, en idag på fm, ett par vid läggning och en mitt i natten.Jag tror det beror på att vi just flyttat, hon har börjat prata massor,fått en lillebror.Hon trotsar ju hemma hos er,som älskar henne mest, kollar gränserna.Kolla runt på nätet,vet att det finns bra böcker om detta,kram

[~Trixie~]

Vet inte om jag har några goda råd att ge men det låter lite som affektkramp. Om jag vore i din sits skulle jag nog rådgöra med bvc för att se vad dom har att säga. Att hålla i ett barn på det sätt som ni gör tycker jag annars, rent spontant känns helt rätt. Vad annars kan man göra? Jag har gjort så med min son, som har AD(H)D men vid de tillfällena har han varit från ca 7 års ålder, så det känns lite annorlunda mot ett barn som är 2 år. Svårt att resonera med en 2åring.

[Liten77]

om jag förstår din beskrivning. Nea har haft ett par såna utbrott där hon inte varit kontaktbar och bara skrikit och skrikit. När vi försöker hålla henne blir det bara värre.

Försökte avbryta genom att skoja med henne (låter lite knasigt..) och frågade en massa saker som hon svarade Nej på. Vill du kramas? Vill du pussas? Vill du pipa på näsan? Osv. Hon svarade nej på allting tills jag frågade om hon ville att jag skulle stanna kvar och då sa hon ja. Så jag fattade som att hon ville ha mig där, men jag skulle inte röra eller prata utan bara finnas till hands. När hon sen hade skrikit tjugo minuter ville hon sitta i min famn och kramas, och sen var det bra.

Förresten har det mest hänt när hon precis har vaknat från middagsvila eller när hon sovit i bilen och man burit upp henne.

Har inga tips att ge men jag tror ju att det är \"helt vanliga\" utbrott. Man får kanske prova sig fram till vad som fungerar. Det är nog väldigt viktigt att man själv inte blir arg utan finns där så att de känner att det är ok att bli så där arg. Men kanske markera när de slåss och rivs och bits. Man får bli arg men aldrig slåss, då håller vi i dig. Typ